Bloggaren Attila formulerade/tecknade för några dagar sedan ett inlägg som beskriver något väldigt vanligt i svensk politik nämligen den borgerliga klassretoriken. Attila skriver om "den nya fattiga klassen" och menar att "[e]n miljon arbetslösa, förtidspensionerade [och] långtidsjukskrivna är resultatet av 70 års socialdemokratiskt styre." Hans poäng är att med en borgerlig politik skulle denna miljon vips få jobb, kunna ta ansvar för den egna försörjningen och på så sätt uppnå egenmakt. Och visst är arbete alltid bättre än sysslolöshet. Problemet är bara att det inte är det den borgerliga politiken kommer att leda till.
Grundtanken i den borgerliga politiken är nämligen att denna "miljon" i utanförskap (siffran kan verkligen diskuteras, men det gör jag inte här och nu) har det för bra. Anledningen att de sitter fast i utanförskapet är de höga ersättningsnivåerna. Politiken inriktas därför på att skära ner i ersättningarna, göra det "lönsamt att arbeta" vilket naturligtvis innebär att det ska straffa sig att vara arbetslös.
Alltså. Vad den borgerliga retoriken säger till de arbetslösa är att de ska få jobb. Vad den borgerliga praktiken efter ett regeringsskifte skulle innebära är privatekonomisk katastrof då ersättningarna sänks. Den fattiga klass som exempelvis Attila – säkert med ärligt uppsåt – vurmar för skulle snarast bli ännu fattigare. Och klassklyftorna skulle öka istället för att minska.
Förra året startades 40 000 nya företag i Sverige. Det är fler än någonsin tidigare. Att Sverige står sig bra i den globala konkurrensen är på sikt en nödvändig grundförutsättning för att minska utanförskap och klassklyftor. Då behövs det stabila statsfinanser som leder till låga räntor, satsningar på kunskap och utbildning samt ett tryggt samhällsklimat där människor vågar satsa.
Vi behöver däremot inte fattigare fattiga och ökade klyftor. Så länge detta är den enda medicin högern kan leverera för att minska klyftorna framstår allt tal om kamp mot utanförskapet som just retorik. Tom och innehållslös sådan. Fast han är en duktig illustratör, Attila, det är han.
9 kommentarer:
""Högern" har upptäckt klassamhället", som socialdemokraterna skapat. Det stämmer. Istället för att rannsaka socialdemokraternas verk så argumenterar du i gamla flosklers spår. Dina teorier kommer inte att bidra till att skapa några fler jobb eller välstånd i Sverige.
Politik handlar inte om attityd eller gamla låsningar, det handlar om att lösa problem, att förbättra och att styra ett land.
Du är en målvakt, som försöker fånga en boll som går i krysset - och du missar.
Men jag rannsakar ju socialdemokratins verk. Och kommer fram till att det fungerar betydligt bättre än det idag enda till buds stående alternativet - en borgerlig högerpolitik.
Man löser inte problem genom att förvärra dem. Visst måste vi bli änu bättre på att kombinera utveckling med trygghet, stärka förutsättningar för företagande, höja utbildningsnivån etc.
Men det räcker inte att med darr på rösten prata om problemen. Och det är tyvärr allt Attilla och hans kompisar gör. Samtidigt som Reinfeldt smyger runt bakgrunden och förbereder nedskärningar i trygghetssystemen.
Problemet är att det saknas arbeten i Sverige. För de som aldrig haft ett arbete betyder inte de så omtalade trygghetssystemen någonting. Man får ingen a-kassa om man inte under en ganska lång tid arbetat regelbundet minst 17 timmar i veckan.
"Trygghetssystemen" ska dock betalas "solidariskt". Detta betyder att de fattigaste måste betala skatt till ett system som gynnar den redan välmående medelklassen. Samtidigt innebär det att de som i en liberal marknadsekonomi skulle kunnat anställa tvingas avstå det mesta av sina inkomster i skatt, vilket naturligtvis drabbar de som skulle behöva ett bättre avlönat arbete.
Byråkratin, skatterna och den politiska inblandningen förlamar Sverige. Bara de som redan har det bra får sin levnadsstandard tryggad. Den socialdemokratiska politiken handlar idag enbart om att fånga in de breda väljargrupperna med riktade bidrag.
Även om den borgerliga alliansen inte går så långt som de borde, så innebär deras politik en möjlig förbättring. Sverige måste få en politik som bättre gynnar de grupper som idag drabbas värst, nämligen nyföretagarna, kapitalägarna och de fattigaste.
Johan skriver här ovan att han socialdemokraternas politik fungerar betydligt bättre än högerpolitik. Det är en åsikt man kan kosta på sig om man slipper vara arbetslös utan a-kassa. För de verkligt utsatta är det betydligt bättre med den låga arbetslöshet som vi ser i länder som USA och Storbritannien.
Det som är bra för företagarna är bra för de fattigaste arbetarna. Om priset är minskade bidrag till en redan välmående medelklass så tror jag att många verkligt fattiga utan egen inkomst tycker det är värt att betala.
Den borgerliga politiken är bättre – även i ett klassperspektiv.
Darrr på rösten har jag för att jag är rädd. Socialdemokraterna har regerat i 70 år, och ni kommer förmodligen att vinna igen. Och om något åt skriver jag ännu ett blogginlägg om arbetslöshet och utanförskap - och då är siffran uppe i 1,5 miljoner.
Snälla Sjölander, ni har haft 70 år på er...
Till att börja med till CLK; när jag gick arbetslös utan a-kassa fick det mig inte för en sekund att överge mina socialdemokratiska ideal. Snarare tvärtom. Och jag förstår inte vilken typ av avundsjuka som skulle kunna få en arbetslös att önska andra arbetslösa sämre villkor. Detta får du gärna utveckla - jag antar att du också talar utifrån personlig erfarenhet?
Och till Attila. Världen kommer aldrig bli perfekt. Inte ens om socialdemokratin får 70 år till på sig. Den kan bara bli bättre eller sämre. Med en borgerlig politik blir den sämre.
För att beskriva problem är lätt. Det är att göra något åt dem som är det svåra. Och i den grenen vinner socialdemorkatin över borgerligheten med hästlängder (förlåt, men det var Attila som började med sportliknelserna...)
Johan:
Skillnaden är att jag aldrig har fått någon a-kassa när jag varit arbetslös. Min poäng var just att det bara är den redan välmående medelklassen som omfattas av era sociala skyddsnät. Du har förmodligen alltid haft en ekonomisk situation långt mycket bättre än min.
Det viktigaste är arbeten. Vi har en eskalerande arbetslöshet bland framför allt yngre. Deras trygghet, var är det? Om nu allting är så utopiskt i socialdemokraternas Sverige, varför är det då så att länder med en marknadsliberal politik har en lägre ungdomsarbetslöshet?
A-kasseersättningen bör egentligen sänkas betydligt mycket mer än de borgerliga partierna vågar lägga förslag på. Bäst vore om arbetslöshetsförsäkringen privatiserades helt så att individer/fackklubbar själva tecknade försäkringarna efter egna behov. Ännu bättre än detta vore om man helt avskaffade lagen om anställningsskydd. Det vore en verklig revolution som skulle göra livet bättre för de med sämst förutsättningar. Ett system som gör att företagare är livrädda för att nyanställa drabbar de mest utsatta arbetarna hårdast.
Så gärna mer klasskamp, men inte med socialistiska förtecken.
CLK, en sak är vi överrens om. Det viktigaste är jobben. Där finns det mer att göra. Samtidigt är det fel att måla Sveriges situation i alltför svarta färger. Oavsett hur du räknar ligger vi bra till jämfört med i stort sett vilket annat land du vill. Oberoende av politisk inriktning.
Sedan förstår jag inte riktigt hur du resonerar. Förts ifrågasätter du det försäkringsmässiga i a-kassan genom att tala om hur synd det är om dem som inte är försäkrade. Sedan förspråkar du ännu mer av renodlade försäkringslösningar. På vilket sätt skulle det gynna arbetarklassen, eller de som har svagast ställning på arbetsmarkanden? Det får du gärna försöka förklara. Även om jag tror att det blir svårt.
Och sedan tror jag inte heller att det är en vidare framkomlig väg att reducera löntagare till en slit och slängvara med vilka arbetsgivarna kan bete sig hur som helst. Det är inte för svårt att sparka folk i dagens Sverige. Arbetslösa har det inte för bra. Probemet är att det finns för få jobb. Och det problemet kan bara på sikt lösas genom hög tillväxt, genom att Sverige ligger i framkant i den globala konkurrensen. Alltså med socialdemokratisk politik.
Johan:
Jo, arbetslösa med a-kassa har det oförskämt bra i jämförelse med dem som arbetar. Vad värre är att det är deras höga ersättning som betalas med alla de uteblivna arbetstillfällena som de ofrivilligt arbetslösa skulle behöva. Det finns alltså ett samband mellan "generösa" skattefinansierade försäkringssystem och företagens problem med att nyanställa. Det som ny försvinner i skatt och arbetsgivaravgift behövs för nya arbeten. Som jag skrev tidigare så drabbar det nuvarande systemet i synerhet de med sämst förutsättning på arbetsmarknaden. Jag tycker därför inte att det vore orimligt om medleklassen fick finansiera sin a-kassa med privata medel så att fler kunde omfattas av ett grundskydd.
Skicka en kommentar