söndag, augusti 13, 2006

Reinfeldt spelar bort ”jobb”-kortet

Jag köper att moderaterna gärna vinner valet, och att Fredrik Reinfeldt väldigt gärna vill bli statsminister. Men när jag över förmiddagskaffet så sakteliga masar mig igenom morgontidningarna kan jag inte låta bli att fundera: har inte Fredrik Reinfeldt i gårdagens Vaxholmstal lanserat vad som kommer att bli 2006 års ”130 miljarder”? Alltså det stora populistiska utspelet som i förlängningen leder till moderat valförlust.

För vad sa moderatledaren? Han lanserade ytterligare ett paket skattesänkningar, företrädesvis riktade mot de rika. Och han lovade att snällt anpassa sig till allt vad socialdemokraterna kunde tänkas vilja med välfärden, och satsa mer pengar än allt vad (s) kunde hosta fram till skola vård och omsorg.

Så slutsatserna blir tre. Ett, det blir mer skattesänkningar än vad som tidigare sagts om moderaterna vinner valet. Två, det blir också dyra vallöften om pengar till skola vård och omsorg där finansieringen kommer i andra hand, alltså är vi tillbaka i den moderata misshushållningen med ekonomin. Och slutligen, tre, så säger moderatledaren uppenbarligen vad som helst för att vinna några nya väljare.

Alltså. Skattesänkningar, budgetmoras och populism. En inte helt smakfull soppa som jag känner igen från – ja, Stockolms läns landsting faktiskt. Inte direkt vad doktorn ordinerar för landet Sverige, om man så säger. Och inte direkt en politik som leder till en stark ekonomisk utveckling och ökad sysselsättning.

Moderaternas starka kort har annars hittills varit jobben. Självklart – och med all rätt – röstar väljarna på det parti de tror är bäst på att bekämpa arbetslösheten. Personligen är jag fast övertygad om att det partiet inte är moderaterna. Den slappa välfärds- och skattesänkarpopulism Reinfeldt lanserar i Vaxholm ger mig vatten på min kvarn.

Det blir inte fler jobb med Fredrik Reinfeldt. Det blir sänkta skatter för de rika, som betalas av försämrad välfärd för de många. Och ekot från 2002 klingar tydligt och starkt.

PS: På en söndagsmorgon ska man egentligen lyssna på Kris Kristoffersons ”Sunday morning coming down”. Men just idag har jag istället haft Rachmaninovs andra symfoni på. Bomull för själen som får dig att nästan glömma bort att det är arbetsdag igen imorgon… DS

Se mer i DN och i SvD.

Andra bloggar om: , , , , ,

Pingat på intressant.se

5 kommentarer:

Ali Esbati sa...

Rachmaninov! Kanske finns hopp om svensk socialdemokrati ändå.

Anonym sa...

Kan inte riktigt bestämma mig för om den andra eller tredje symfonin är mäktigast. (Den tredje står i centrum i den underbara filmen "Shine", om pianistunderbarnet som sedermera blir galen.)
Introt till trean är oslagbart (återkommande tema i symfonin) men som helhet är nog tvåan mer pompös.
Vidare har väl den vackra balladen "All by myself" (Eric Carmen?) inspirerats ganska ordentligt av 2:an? Får gärna detta bekräftat av någon annan med bättre musiköra.

Tror de brukar rea Rachmaninovs samlade verk rätt ofta - en box med 11 skivor. Rekommenderas.

Per-Inge Broden sa...

Tänkvärt inlägg!

Attila sa...

Hmmm, det är inte blott moderaterna som är kända för att spä på valfläsket - om det handlar om att sänka skatten eller att höja ersättningar/bidrag spelar väl ingen roll? Minus är minus.

Vi väntar med spänning på sossarnas sista-minut-löften, och jag lovar dig, de kommer med stor sannolikhet att både vara kostsamma och populistiska.

Stefan sa...

Manuell trackback:
SannBlogg