Jag måste erkänna att jag inte kom längre än till inledningen av Lars Danielssons bok "I maktens skugga" (det var något med bilden av den unge Danielsson surfandes och dejtandes brudar under sitt utbytesår i Kalifornien som jag fann så fängslande att jag ville smälta den ordentlige innan jag kastade mig vidare in i statsangelägenheterna). Men idag plockar jag fram boken och bläddrar i den igen. För det är onekligen svårt att inte dra paralleller till hans efterträdare.
Nu har jag ingen anledning att jaga Schenström. Hon gjorde bort sig och fick sent omsider faktiskt gå. Gott så (även om jag tycker att det vore klädsamt att ställa upp inför KU, men det är en annan sak).
Den viktiga frågan här är egentligen vilket ansvar hennes arbetsgivare hade för det som skedde. Vad sa utnämningen om Fredrik Reinfeldts personomdöme? Hur kom det sig att det dröjde fram tills dess att bevisen var så tydliga innan statsministern insåg att han hade en ytterst ansvarig som faktiskt inte var att lita på? Hur trygga kan vi vara i att andra rekryteringar och utnämningar inte har hanterats med samma slapphänthet? Och finns det andra missförhållanden inom statsapparaten som tillåts fortgå eftersom statsministern tycks ha inställningen att han vägrar se misstag begångna av sina kompisar fram tills dess att han är fullkomligt överbevisad?
Huvudpersonen i de kommande KU förhören är därför Fredrik Reinfeldt, och han måste delta. På det sättet är Schenströms vägran ingen katastrof. Men samtidigt är det väldigt synd att konstitutionsutskottet inte kommer att kunna tillgodogöra sig en fullständig bild.
Jag återvänder till Danielssons bok. Kanske får vi vänta tills dess att Ulrica Schenström följer även i dessa fotspår och själv sätter sig i berättarstolen innan hela bilden av regeringen Reinfeldts regerings(o)duglighet en gång för alla kan tecknas.
Läs även andra bloggares åsikter om Ulrica Schenström, KU, Lars Danielsson, jour, krisberedskap, Fredrik Reinfeldt, regeringen, politik och annat intressant
5 kommentarer:
Det tyder väl på att han är en bra chef att han stöttar sina underordnade ända fram tills bevisen blir överväldigande. Vad vore han för chef om han övergav sina egna innan bevisen blivit överväldigande?
Jag tycker att statsminsterns huvudsakliga ansvar är gentemot folket, inte sina anställda. I det ansvaret ligger att våga inse även obehagliga sanningar om sina närmaste. Gärna innan TV4 publicerar skriftliga bevis.
Detta tycker jag fö gäller alla chefer. För att dra en parallell (som alltså är ett exempel, jag anklagar ingen för att ha alkoholproblem här): vilken är den bästa chefen, den som ser att en anställd har problem med spriten och tar tag i saken, eller den som blint litar på en person fram tills dess att bevisen blivit överväldigande. Åtminstone jag skulle säga den första, alla dagar i veckan.
Om den anställde dessutom har någon typ av förtroendefunktion (inte vet jag, kör buss tex, eller ansvarar för statens krisberedskap) så har ju dessutom den aktuelle chefen ett ansvar som är större än gentemot den anställde personligen. Och det är alltså det jag menar är fallet här.
Är det inte konstigt att man bygger hela den här historien utifrån en bild som är olämplig i mångas ögon...
Man talar som om man vet att
någon har problem med spriten för att de varit fulla en gång på krogen. Det måste väl ändå funnits backup för rikets säkerhet,,,
Danielsson sen, vad vet vi. Han kanske skyddar någon som uppenbarligen inte ställer upp på honom. Så spekulerar jag. Har köpt hans bok, men ännu ej läst.
Mary; för att vara jättetydligt; jag "anklagar" (eller påstår, det är inte direkt en anklagelse) inte US för att ha alkoholproblem. Det resonemanget i min kommentar ovan var ett exempel för att illustrera min syn på ledarskap och en ledares ansvar.
Däremot så brast US i omdöme när hon drack sig berusad under sin jourtjänstgöring (vad gäller backupen så hade det naturligtvis inte varit något som helst problem om US varit på krogen om någon annan haft jouransvaret just den kvällen. Lika lite som det är ett problem om en busschaffis tar sig en bira på sin fritid. Men nu var det inte så det var.)
Och det är utifrån detta ljus man måste se på statsministerns ledaregenskaper och omdöme. Frågor som faktiskt har bäring på alla oss som bor i det här landet (oavsett partipolitiska sympatier).
god start
Skicka en kommentar