Hemsk vår

Nej, jag har inte tröttnat på er. Jag har bara varit väldigt trött. Och sjuk. Och trött på att vara sjuk (jag älskar den svenska förskolan men ibland så kan man faktiskt önska att en del som finns där - läs alla baciller - skulle stanna där). Så det finns inget djupare bakom mitt obefintliga bloggande på sistone. Jag har helt enkelt gjort annat. Som att snörvla. Sova. Och dricka te*. 

Faktum är att det hela dessutom inte är över - just nu känner jag mig som någon typ av seriefigur (vet inte varför, men Dagobert dyker upp i huvudet) när jag sitter inlindad i morgonrocken, hostandes med en rykande kopp te framför datorn. 

Men kanske börjar jag åtminstone närma mig vattenytan en smula. Ett tecken på det skulle i sådana fall kunna vara att jag när jag alldeles nyss surfade förbi dagens nyhetssidor och bloggar märkte att den enda känslan jag lyckades uppbåda faktiskt inte längre var någon sorts "jag vill gå och lägga mig - NU" tristess. Tvärtom, faktiskt. Det är ju en riktigt kul värld där ute. Tänk att få vara en del av den...

Men nu ska jag inte överdriva. Det är fortfarande en hemsk vår. Och jag känner mig fortfarande som någon typ av den samtida förortsmedelklassens Alfred de Vigny här i min hässelbylägenhet (istället för stoisk uppgivenhet inför tillvarons obetvinglighet och dödliga sjukdomar handlar det i mitt fall om ren självömkan förorsakad av en i grunden ganska harmlös dagisinfluensa - sug på den som en bild över samhällets banalisering!). 

Ber om ursäkt för denna nedstämda hälsning från mitt elefenbenstorn. Men jag tänkte att jag ändå skulle passa på att höra av mig. 

*) ska jag vara ärlig har jag också läst krigshistoria (gärna med stora fina kartor), tittat på teve (främst sexan), sugit på halstabletter, förgäves försökt förklara att "pappa är lite trött just nu" för en allt annat än till slika bagateller hänsynstagande dotter, spelat smarta rymdonlinespel (när jag mått lite bättre) och inte lika smarta skjut-hemska-terrorister-våldsonlinespel (när jag mått lite sämre). Bland annat. För att vara noga. 

Läs även andra bloggares åsikter om vår, sjukdom, självömkan, dagis, personligt och annat intressant