Både på Jonas Morians och på Rebellas bloggar diskuteras i dagarna porr. Jonas kommenterar den norska lagstiftning som faktiskt finns. Och Gabriella lyfter på Rebellabloggen en diskussion om en skärpt svensk lagstiftning.
För att vara ett förslag som vad jag kan förstå det egentligen ingen är för så debatteras ett porrförbud rätt ofta och intensivt. Inte i politikens finrum, men i ungdomsförbund, på studentklubbar och på nätet. Det är också en fråga som bäddar för konflikt; i ena ringhörnan manliga yttrandefrihetsfundamentalister, i den andra radikala kvinnliga feminister. Moralism, säger de förra, sexism de senare.
I sexindustrins grådaskiga gränsmarken samlas några av kapitalismens värsta avarter vad gäller hänsynslöst utnyttjande av människor. Det torde inte vara ett särskilt kontroversiellt påstående. Att blunda för detta i yttrandefrihetens namn är att göra sig själv och debatten en otjänst.
Samtidigt finns det drag av moralism i en del av porrmotståndet som faktiskt inte är särskilt smakfull. När Jonas skriver om hur den norska lagstiftningen nu tillåter visning av "normal" sex borde det få en och annan att dra åt sig öronen.
Förbjud inte porr, men blunda heller inte för sexindustrins avarter. Där någonstans tror jag att en framkomlig diskussion skulle kunna ta sin början. För porrmotståndare handlar det om att lägga fokus på produktionen och inte konsumtionen av själva porren. För den andra sidan att lyckas inse att allt porrmotstånd faktiskt inte handlar om moralism.
Så tycker jag. Och följer med spänning den fortsatta diskussionen.
PS; jag menar inte att varken Jonas M eller Rebellorna enkelt låter sig inplaceras i någon av de svart-vita typer jag beskriver ovan. Det var snarare en karikatyr av debatten i allmänhet, och inte av de inlägg jag refererar till. Tvärtom tycker jag att både Gabriella och Jonas skriver klokt och nyanserat, om än med lite olika utångspunkter. DS
6 kommentarer:
Pratet om "yttrandefrihetsfundamentalister" är så oerhört provocerande att man nästan tappar fattningen. För den som är socialdemokrat och är van att få styra är det naturligtvis inget problem med relativisering av demokratiska friheter. Yttrandefriheten har dock alltid varit viktig att försvara för alla de som inte är lojal mot statsmakten och majoriteten. Många är de grupper som aldrig skulle kunnat kämpa sig till de rättigheter de har idag om inte yttrandefriheten omfattat även dem.
För moraliskt indignerade har det alltid funnits anledningar att beskära yttrandefriheten. I mitten på 1930-talet restes exempelvis krav på att RFSU skulle tystas eftersom de pläderade för preventivmedel. Även då pratade moralkonservativa debattörer nära makten om att det var fel med absolut yttrandefrihet och att det fria ordet måste begränsas.
CLK, vi har begränsningar av yttrandefriheten idag. Exempelvis avseende hets mot folkgrupp. Eller vad gäller barnpornografi. Innebär det att vi lever i en diktatur? Tycker du det, så skulle du kanske gå att placera in i facket av vad jag karikerar som "yttrandefrihets-fundamentalister." Och i sådana fall menar jag faktiskt också att du har fel. Uppfattar du detta som provocerande är det naturligtvis upp till dig.
Du kan ju inte på allvar jämföra produktion och konsumtion av barnpornografi, som är ett brott, med att VUXNA, samtyckande, människor spelar in en porrfilm som de sedan säljer på ex. nätet?
Det handlar inte om yttrandefrihetsfundamentalism, det handlar om vanligt sunt förnuft. Jag vill inte ha en polis eller UD för den delen som går in och stänger misshagliga hemsidor.
Jag är för övrigt mot lagstiftningen om hets mot folkgrupp också. Om någon vill förneka Förintelsen i Österrike borde dom få göra det också. Det är fel att förbjuda människor att tycka saker, oavsett hur avskyvärda.
Gränsen går först när någon mordhotar en annan, eller förtalar en annan.
Anonym skriver;
"Du kan ju inte på allvar jämföra produktion och konsumtion av barnpornografi, som är ett brott, med att VUXNA, samtyckande, människor spelar in en porrfilm som de sedan säljer på ex. nätet?"
Till att börja med, att produktion och konsumtion av barnpornografi är ett brott är därför att vi har VALT att kriminalisera den, dvs vi har inskränkt yttrandefriheten på detta område. Om man anser att yttrandefriheten är absolut är kan man rimligen inte tycka att barnporr bör vara förbjudet. Vilket i sådana fall är lite åt det jag valde att karaktärisera som det "yttrandefrihets-fundamentalistiska" hållet.
Men nej, jag vill heller inte förbjuda porr. Vilket jag skriver ovan på vad jag uppfattar som ett rätt tydligt sätt. Av både principiella och praktiska skäl, för övrigt.
Däremot så menar jag att man kan och bör föra en diskussion om själva produktionen av porr. Och att detta i sådana fall inte behöver handla om moralism. Utan ett enkelt konstaterande att det i skärningspunkten mellan det patrialkala och det kapitalistiska systemen förekommer ett ganska vedervärdigt utnyttjande av människor.
Kort tillägg; att produktion av barnporr är förbjudet handlar iof inte om yttrandefrihet, utan om att själva produktion per definition är olaglig. Men vad det gäller konsumtionen dvs tittandet så är mitt argumnet giltigt.
Kristen pornografi...
Också en utgångspunkt. Välkommen! Jag håller med Johan Sjölander, tack för din post!
>> http://missionxp.webblogg.se/280306133032_kristen_pornografi.html
Skicka en kommentar