Faktum är att det hela dessutom inte är över - just nu känner jag mig som någon typ av seriefigur (vet inte varför, men Dagobert dyker upp i huvudet) när jag sitter inlindad i morgonrocken, hostandes med en rykande kopp te framför datorn.
Men kanske börjar jag åtminstone närma mig vattenytan en smula. Ett tecken på det skulle i sådana fall kunna vara att jag när jag alldeles nyss surfade förbi dagens nyhetssidor och bloggar märkte att den enda känslan jag lyckades uppbåda faktiskt inte längre var någon sorts "jag vill gå och lägga mig - NU" tristess. Tvärtom, faktiskt. Det är ju en riktigt kul värld där ute. Tänk att få vara en del av den...
Men nu ska jag inte överdriva. Det är fortfarande en hemsk vår. Och jag känner mig fortfarande som någon typ av den samtida förortsmedelklassens Alfred de Vigny här i min hässelbylägenhet (istället för stoisk uppgivenhet inför tillvarons obetvinglighet och dödliga sjukdomar handlar det i mitt fall om ren självömkan förorsakad av en i grunden ganska harmlös dagisinfluensa - sug på den som en bild över samhällets banalisering!).
Ber om ursäkt för denna nedstämda hälsning från mitt elefenbenstorn. Men jag tänkte att jag ändå skulle passa på att höra av mig.
*) ska jag vara ärlig har jag också läst krigshistoria (gärna med stora fina kartor), tittat på teve (främst sexan), sugit på halstabletter, förgäves försökt förklara att "pappa är lite trött just nu" för en allt annat än till slika bagateller hänsynstagande dotter, spelat smarta rymdonlinespel (när jag mått lite bättre) och inte lika smarta skjut-hemska-terrorister-våldsonlinespel (när jag mått lite sämre). Bland annat. För att vara noga.
Läs även andra bloggares åsikter om vår, sjukdom, självömkan, dagis, personligt och annat intressant
5 kommentarer:
Är inte du alltid sjuk vid den här tiden på året? Du brukar väl ligga nerbäddad på 1 maj oftare än du demonstrerar? Krya på dig så du slipper skriva sådana här tycka-synd-om-siginlägg.
Det blir bättre när du har haft allt som går på dagis och blir immun från det mesta. Det lär också vara bra för barn att bli utsatta för det ena och det andra i virusväg.
Bara i veckan frågade jag barnläkarn om han aldrig blir sjuk av alla barn som kommer. Jag var där med barbarn med andra omgången conjunctivitis, aka "pink eye". Han förklarade att han var sjuk jämt i tre år i början av sin praktik men att han nu är immun mot allting. "I never get sick any more", sa han. Och så går det för dig också med tiden. Om det inte handlar om vårallegier också förstås...
Krya på dig!
A-K
A-K; nej tack och lov, inga allergier (än så länge). Jag håller tummarna för att du har rätt om det där med immuniteten.
Och tack för krya på er-hälsningarna, båda två.
Bra att du inte slutat skriva. Nu har jag massor att läsa!
Hälsningar
Nina
Trevligt!
Skicka en kommentar