måndag, juli 23, 2007

Varför dagens vänster suger (arbetsprov för Arena)

Sitter och sommarbläddrar i ett halvgammalt nummer av Arena när det plötsligt uppenbaras för mig; det är hit jag vill. Meningen med mitt liv, essensen, den platonska poängen, är att bli en skribent i denna tidskrift. Och eftersom jag inte riktigt vet hur man gör väljer jag att lägga upp ett arbetsprov, här på bloggen, så får jag hoppas att någon i redaktionen får syn på det. Och så kan ju ni andra läsa, ni också.

Håll till godo.

”Varför dagens vänster suger”

Det är inget kul att titta ut över svensk vänster. Känslan av att vara Leonardo DiCaprio ombord på ett sjunkande Titanic infinner sig lätt. Eller, frågan är om det inte är mer Mikael Wiehe över dagens radikaler. Moderna rytmer från undergroundklubbarna i Paris och Baltimore känns hursomhelst långt borta.

Tecknen i tiden är uppenbara. Coola människor som gruppen runt Bang börjar plötsligt falla efter. Politiskt korrekta krav på ”handling” tränger undan tidigare insikter om behovet av problematisering. Vi ser ett samhällsproblem? Fine, lets göra något åt det, är mantrat idag. Glömda är insikterna om det moderna samhällets mångfacetterade och komplexa strukturer. Det kalejdoskop av fragmentiserade erfarenheter som utgör det mänskliga glöms bort, ersätts av den enkla, det tydliga; handlingen. Förenkling och fördumning. Man kan bli mörkrädd för mindre.

Men kartan ritas om. En Linda Skugge, en Ernst Brunner, en Alex Shulman. Så talar andra röster. Men vänstern lyssnar inte. Vänstern bryr sig inte längre. Vänster har fastnat (åter) i ett förlegat klassperspektiv. Så ersätts bögen, invandraren; den lesbiska kvinnan; med en vit manlig byggnadsarbetare. Alla gör det. Åsa Lindeborg. Han som gjorde Darling. Pär Nuder. Pratar ekonomi. Men vem bryr sig om ekonomi? Den manlige vite byggnadsarbetaren? Kanske. Andra röster tystnar. Tanken att alla inte bryr sig om ekonomi – att vissa kanske tycker det är viktigare med klubbkultur - trängs undan. Den stör bilden. Komplicerar. Sånt är illa i dagens radikala landskap.

Så vänstern söker handling. Men faktum är att varje handling lika mycket är en icke-handling. För varje grupp man gynnar framkommer tusentals andra som glöms bort. Varje akt av inkludering blir i lika stor utsträckning en akt av exkludering. Krav på handlig blir ett krav på uteslutning. För ingen handling kan omfatta alla de erfarenheter, de strukturella förtryck som är det moderna. Vad dagens vänster strävar efter är alltså att glömma bort. Att nedprioritera. Att välja. Och att välja bort.

Att handla blir alltså att göra sig till en del av förtrycket. När vänstern talar om lågavlönade kvinnor väljs andra bort (dessutom, att använda lågavlönade kvinnor som ett exempel på klass visar bara på hur perspektiven förfelas, hur klass – den vita manligheten – nu används som ett sätt att beskriva även andras verklighet, en sorts ideologiernas imperialism där det normativa används som ett förtryckarperspektiv, ett osynliggörande genom synliggörande, på så sätt egentligen, och just därigenom, så mycket värre.) För endast genom att inte handla kan distansen hållas. Endast genom att fortsätta samtalet. Deliberativt. Dialog. Öppenhet. Mångfald. Så ser en verkligt radikal agenda ut.

Men vi verkligt radikala måste också vara självkritiska. För även i vårt eget arbete sker osynliggörandet. Varje redaktionsmöte i exempelvis Arena blir en utsållningsprocess, en prioritering, när det som skriker mot oss mellan sidorna, mellan bokstäverna, är alla de människor, individer, som inte fick plats, som glöms bort. De verkligt radikala gör sig därmed till verktyg, blir i värsta fall till alibin för en handling där inte alla kan vara med.

Denna våldtäkt på mänskliga erfarenheter, detta förnekande av det oändligt komplicerade och mångfacetterade, som varje nummer av exempelvis Arena - i praktiken, utan det är meningen men ändå obönhörligen - står därför egentligen i bjärt konstrast till varje möjlig sant progressiv strategi. Istället behövs en ny hållning för vänsterns intellektuella. Istället för att formulera oss behöver vi de-formulera oss, istället för att försöka skapa ordning i kaos behöver vi bryta ner ordningen, frigöra mångfalden. Att tro att detta går att göra genom någon handlig, ens genom att skriva en artikel, är att lura sig själv.

En sant radikal strategi handlar om maximal öppenhet. Om att inte låsa fast sig i en av marxismen förfelad tro på något tydligt handlingsalternativ, en rätta väg. Att se att det är skillnad på politik och det politiska. Att inte lura in sig i en process av val och urval. Vänsterns intellektuella måste helt enkelt sluta handla. Vi måste sluta låna ut oss. Sluta försöka skapa illusioner av ordning där ordningen har blivit en omöjlighet.

Endast genom att icke existera kan vi vara sant radikala. Den stora frågan blir då; hur ska vi istället kunna försörja oss? Vem betalar oss för att inte finnas till? Där borde den stora framtidsdebatten idag föras. Men istället sitter dagens vänster fast i förlegade diskussioner om fördelningspolitik och olika handlingsalternativ. I kritik av en borgerlig regering som egentligen inte är en del av problemet.

Till tonerna av Celine Dion sjunker vår hjälte ner under ytan. Ljuset från den sjunkande solen bryts i ishavet; delas upp i sina beståndsdelar, varje spektra i sig en mångfald av perspektiv. Vid horisonten hörs ropen; från Paris förorter, kåkstäderna i Sao Paolo, de papperslösa immigranterna. Dagens vänster försöker desperat läsa in en symfoni i kakofonin, finna en ordning, ett tema. Vad de inte inser är att den enda logik som står att finna, är ljudet av stövlar som trampar. Taktfast, glömska av sin egen historia.

Andra bloggar om: , , , , och annat intressant

20 kommentarer:

Redaktionen sa...

Haha. Den var rolig! (OBS. Jag är inte ironisk.)

Anonym sa...

Arena? Men kanske kan du få jobb som satirgruppen Arena i Godmorgon världen på söndagsmorgnarna.

Enn Kokk

Anonym sa...

Linderborg med 'r' (såklart!).

Kor(r)ekturläsare på arenan.

Anonym sa...

Suveränt! Ursäkta ett eventuellt stöveltramp i detta följande omdöme, men tydligen faller både Nuder och Mona här. Samtidigt är det nog en lite förenklad pastich av minsta lilla realism va? Å andra sidan en genuin traditionell socialdemokratisk utgångspunkt där allt ljummet och omöjligt att kategorisera. Vad säger Keilos? Blir inte även ickehandlingen en handling, rent definitionsmässigt alltså. Och är man inte i den livslögnen än starkare fast i omedvetet stöveltramp än om man virilt låtit slå sig för bröstet innan man gått till handling? (Nuder?) (Mona?)

Men denna strategi (anti-strategi?) och radikala programförklaring torde i alla fall leda till oöverträffade frihetsgrader, omslag samt mittuppslag, liksom ordförande i redaktionsråd och mycket mycket annat! (Du har väl inte sålt den till moderaterna?)


/intellektuell orolog moderat som kanske missförstod hela artikeln men inte heller begriper Anders E Borg.

Katrine Kielos sa...

Åh, underbart. Särskilt det där om stövlar som trampar glömska av sin egen historia. Love that!

Anonym sa...

Lysande!
Anders N. Göteborg

Tobias Struck sa...

Enn Kokk? Ju fler desto sämre soppa, så jag ber att få gratulera.

Mona Sahlin är förresten inte alls lat. Hon kan säga: "Vi skall återställa a-kassan till 80 % för 80 % av de som arbetar" - viserligen när Reinfeldt påminner henne. Men hon skall dessutom "återställa rättvisan". Hon är minimalist! Den nya vänstern måste bli minimalistisk! Det är mitt bidrag till Arena.

Tobias Struck sa...

Viserligen: Minimalism.

Joanna sa...

Haha. Klockrent, Johan. Skrattade högt.

Johan sa...

Lysande!

Anonym sa...

Arena, då har du inte höga ambitioner. Därmed kan inte din långa text vara läsvärd. Så jag skiter i att läsa den.

Anonym sa...

Smygbuddhist!

Unknown sa...

Mycket rolig, men så vet jag ju inte om jag skrattar åt rätt saker:-)

Anonym sa...

Väldigt bra satir över postmodernistiskt idiotproblematiserande, superrelativsim och modern obegripliggörande nominalism.

Skrattade gott åt krian :-).

Anonym sa...

"Transgressing the Boundaries: Towards a Transformative Hermeneutics of the Arenavänster"

Eller för att citera ur Life of Brian:
"How shall we fuck off, master?"

Anonym sa...

Läser artikeln igen och känner hur perspektiven vävs in i varandra. Nej, finns medicin för skrattkramp? Fort!

Är det säkert att du inte snott delar av texten från Reindfeldt dator?

/Fortfarande Beklämd Moderat

Aj...höhöohho...aj...HAHAHA!

Björn sa...

Det här kanske kan hjälpa oss i att förstå vår samtid (framtid? Dåtid?) http://www.elsewhere.org/pomo

(bara uppdatera för en ny post i postmodern essay generator.)

Anonym sa...

Jag har läst ditt inlägg fler gånger, och för varje gång blir en känsla av obehag allt påtagligare. Jag anar, bakom din förrädiskt öppna och polyfona text, fragment av en struktur. I mina mörkaste stunder anar jag det värsta, ja, att du faktiskt finns.

Vad gäller din mer prosaiska oro rörande din utkomst under din icke-existens har jag ett förslag. Vänd dig till Timbro eller någon annan närngslivsfinansierad verksamhet. De har exempelvis under en lång tid finansierat centerpartisters verksamhet för att Centerpartiet ska upphöra att existera. De borde, inte minst i dessa dagar av regeringsinnehav, kunna tänkas betala vänsterintellektuellas ickeexistens. De kan låta dem tala om ingenting på seminarier där deltagarna är icke-existerande. De ger också, vet jag, ut böcker som ingen läser, hjälper till att utställa examina som inte finns och uppmärksammar samhällsproblem som ingen märkt.

Där - Johan - kan du som vänsterintellektuell bedriva en verksamhet där du garanterat inte påverkar någon och alltså garanterat inte kommer att utöva någon illegitim makt eller utöva förtryck. Du kan dessutom få en konferensmacka eller kanske till och med en gratis lunchsallad om du lägger ditt seminarium vid rätt tid. (Å andra sidan, vem kommer att kolla..?)

Anonym sa...

Mycket, mycket bra Johan! Du har en klockren anställning som postmodern skribent vars enda syfte med skrivandet är personligt livstilsmarkerande och positionerande. Arena förtjänar det verkligen.

Anonym sa...

Wow!
Underbart!
Bättre än all kritik!