onsdag, juni 21, 2006

Den socialdemokratiska korruptionen

Varför är historien om en SSU:are på fyllan viktig att återberätta, medan en ledande folkpartists rattfylledom blåser över på några dagar? Jag tror mig veta svaret.

Skandaler sker. Till och från drabbas alla organisationer av att enskilda personer gör bort sig. Det gäller moderaterna, och det gäller socialdemokraterna. Varför är det då en sådan skillnad i bevakning av skandalerna i de två partierna (och innan ni reagerar nu tycker jag att ni ska kolla in det här för lite perspektiv)? Jag tror att det handlar om berättelser.

Berättelsen är skillnaden mellan om någonting är stort och betydelsefullt, eller bara en enskild incident. Berättelsen är det som avgör om det finns ett sammanhang, eller om det som sker är ett undantag. Och från borgerligt håll har man – med viss framgång får sägas – lyckats sälja in berättelsen om den socialdemokratiska korruptionen.

Jag ska inte ödsla tid åt den, men i korthet kan man säga att den berättelsen bygger på att (s) har suttit för länge vid makten, och därför blivit arroganta, korrupta och trötta. Att sitta för länge vid makten leder nämligen just till detta (förutom i Täby, där är det bara bra.) Och detta lägger man sedan stor kraft vid att sälja in och illustrera.

På detta sätt blir det alltså viktigt och symptomatiskt när SSU åker dit på bidragshanteringen, men fullkomligt ointressant när MUF gör det. För det var ju bara enskilda som dabbade sig i det senare fallet. Medan i det förra handlade det om en arrogant maktkultur.

Idag rapporterar tidningarna om en tung folkpartistisk lokaltrafikpolitiker som åkte fast när han tjuvåkte på ett falskt kort (se här.) Säkert kommer historien att vara glömd om några dagar. För det finns ju inget sammanhang att stoppa in den i. Inga spin-doktorer har suttit i regeringskansliet och funderat ut historien om ”den tjyvaktiga borgerligheten”. Hade det däremot varit en socialdemokrat hade vi fått höra att detta var ytterligare ett bevis på att sossar inte lever som de lär, har blivit maktfullkomliga etc. Och denna personliga tragedi hade inramats i någonting större, ett (skapat) sammanhang.

Berättelsen om den korrupta socialdemokratin är naturligtvis en konstruktion. En väldigt vriden tolkning av verkligheten. Och ett fult sätt att driva politisk kampanj. Men i en tid där borgerligheten vet att den inte kan vinna val på politiken en fullkomligt logisk strategi för dem att ta till.

Frågan är nu om den fungerar. Hittills verkar svenskarna ha genomskådat det hela, i varje fall om vi ser till opinionen. Men först i september får vi det definitiva svaret.

PS: Berättelsen om den socialdemokratiska korruptionen är naturligtvis extra populär i bloggosfären. Och vad detta beror på skulle man kunna skriva ett helt gäng nya inlägg om. Någon som känner sig hågad? DS

18 kommentarer:

elliv sa...

Om politiska bloggar "suger" så är denna ett undantag. :)
Jag har själv funderat i liknande banor och du sätter ord på mina tankar i denna bloggpost.

På tal om långvariga maktinnehav, svenskt näringsliv och svenska medier styrs av ett fåtal familjer år in och år ut. Dessa maktcentra behöver heller inte oroa sig över några allmänna val.

elliv sa...

Höger-Alliansens strategi är väldigt tydlig. Dom vet att svenskarna föredrar socialdemokratisk politik framför borgelig. Deras hopp består i att flytta fokus från politik till person. Alliansen pratar helst inte sakpolitik utan fokuserar på att framstå som ett piggt och fräscht alternativ i motsats till "trötta" och "maktgiriga" sossar.

Stefan sa...

Johan: Vad skönt att se en hel del av mina egna tankar formulerade i ord i ett utmärkt inlägg.

Klockrent och mitt i prick. :-)

Per Hagwall sa...

SM i tycka-synd-om-sig-själv ser jag. Påbudet uppifrån tycks vara att ingen sossepamp har gjort något fel, det är bara elaka borgerliga media (Aftonbladet? Ekot?) som ligger bakom. Era bortförklaringar och ursäktanden visar just på den socialdemokratiska maktarrogans som du påstår är en borgerlig uppfinning.

Det är inte det minsta märkligt att socialdemokrater bedöms hårdare. Ni har i decennier byggt era maktanspråk på att ni är "godare" och har "högre moral" än era "onda" motståndare. Ni har alltid påstått er vara "bättre" människor än andra. När det gång på gång visar sig inte alls vara fallet så får ni nu äta upp er egen propaganda, tugga och svälj.

Per Hagwall sa...

SM i tycka-synd-om-sig-själv ser jag. Påbudet uppifrån tycks vara att ingen sossepamp har gjort något fel, det är bara elaka borgerliga media (Aftonbladet? Ekot?) som ligger bakom. Era bortförklaringar och ursäktanden visar just på den socialdemokratiska maktarrogans som du påstår är en borgerlig uppfinning.

Det är inte det minsta märkligt att socialdemokrater bedöms hårdare. Ni har i decennier byggt era maktanspråk på att ni är "godare" och har "högre moral" än era "onda" motståndare. Ni har alltid påstått er vara "bättre" människor än andra. När det gång på gång visar sig inte alls vara fallet så får ni nu äta upp er egen propaganda, tugga och svälj.

Peder sa...

Största skillnaden är att när Sossar gör bort sig så antingen blånekar de, vägrar de ta konsekvenserna av det för att till sist bli sparkade snett uppåt, det är maktfullkomlighet.
När borgliga gör bort sig så hoppar de av sina uppdrag som den där Fp-nissen.

Det är mänskligt att fela, man ta då konsekvenserna av det också!

Till sist, det är väl inte så konstigt att den som sitter på makten granskas nogrannare än den som försöker ta sig dit, självklart är det inte roligt för den som för tillfället sitter på täppan.

C. L. K. Aqurette sa...

Johan:
Det är socialdemokraterna som skapat de lagar och regler de själva inte vill eller kan leva upp till. När personer som i sina yrkesroller pläderar för nykterism, antirasism och tolerans blir så fulla att de börjar slåss och häva ur sig en massa rasistisk och homofobisk smörja.

Dessutom är uttrycket "den som sitter högst faller längst" relevant. Det är du och dina kamrater som har makten. Ni får extremt bra betalt för att bestämma över oss andra. Därför är det bara rimligt att ni granskas hårdare än maktlösa oppositionspolitiker och vanliga medborgare. Så ta ert ansvar och sluta gnälla och tyck syn om er själva.

Per Hagwall sa...

"Schysta människor åker tredje klass. Uslingar åker första klass. En myt, men en av de där myterna som säljer. Både storfilmer och politik. Och har man sålt politik på den i ett sekel är man i smöret. Då vill man åka bekvämt. Och så sänker man belåtet sin ombudsmannaröv mot förstaklassfåtöljens mjuka plymå och?
Ja, en del myter kommer tillbaka och biter en. Precis där."


Johan Hakelius i Aftonbladet idag.

skeptikern sa...

En väldans bra taktik som sossarna kör med är ju att de försöker sig på att slå ifrån något slags underifrån-perspektiv - trots att det är dem som styrt Sverige 90% av tiden. Det är ju för övrigt något som även det här inlägget bevisar. Ett slags besynnerlig offermentalitet att det skulle vara så synd om de stackars sossarna som bara vill alla väl men ändå får ta all skit. Vakna! Sossarna har styrt det här landet sedan tidernas begynnelse. Att försöka utmåla dem som offer funkar helt enkelt inte. De ÄR makten och ska således granskas av media.

För att inte nämna det numera så välbekanta "högerspöket" som börjar bli duktigt uttjatat - som även det visas prov på i det här inlägget när samtliga media plötsligt konspirerar mot sossarna, även deras egna tidningar tydligen.

Om sossarna bara vågade ta ansvar för sina handlingar - samt att partiledningen började utkräva ansvar - så tror jag att folk hade respekterat dem mer och politikerföraktet hade kunnat minskas. Som det är nu så är ju ökade klyftor mellan politiker och "vanligt folk" samt mer förakt för myndighetspersoner det enda som sossarna lyckats åstadkomma.

Attila sa...

Det är ANTALET skandaler som väcker uppmärksamhet. Socialdemokarterna har ju varit flitiga inom detta område. Senaste handlar t ex om att Bodström utövat ministerstyre (med påtryckning från USA) mot Piratebay. En rejäl skandal i månaden är snarare regel än undantag.

Ditt inlägg är ganska yvigt och saknar egentlig poäng, eller menar du att folkpartiet har haft lika många skandaler som sossarna?

Stefan sa...

Det är inte snedstegen i sig som är problemet, utan hyckleriet och arrogansen. Hur många fulla folkpartister skriker "Vet ni inte vem jag är!" när de grips av polisen? Hur kan man år efter år kalla företagare för utsugare och fifflare när man själv fixar att köpa loss statligt ägda lägenheter på Östermalm till underpris? Som man bäddar får man ligga.

Anders Dahlberg sa...

Det har nämnts lite tidigare men varför borgerlige skandaler försvinner är (som sagt) att de tar konsekvenserna och hoppar av uppdragen.

I Sjödins fall så anmäler hon vakten och säger att hon är oskyldig. Hennes anmälan blev inget för att det inte finns bevis men misstankarna mot henne finns kvar.
Sosse - Det var inte mitt fel
Borgerlig - jag hoppar av

generaliseringar självklart.

Roger sa...

"varför borgerlige skandaler försvinner är (som sagt) att de tar konsekvenserna och hoppar av uppdragen"

det kan man nog inte påstå. vad heter folkpartiets ekonomiska taleman? vilket parti tillhör den enda riksdagsledamot som tvingats bort från sitt uppdrag av en domstol?

Annars har jag i grunden ingenting emot att a) folk väntar sig mer av socialdemokrater eller att b) ett parti med makt granskas hårdare än ett parti utan makt.

Vad jag tycker är problematiskt är möjligen när media istället för att granska ägnar sig åt at skapa skandaler.Exemplet med Bodström torde vara ganska belysande. Vad tyder egentligen på att han utövat ministerstyre? Det faktum att han informerat sig om läget i utredningen? Är det i så fall ändamålsenligt att ministrar alltid är oinformerade?

SVT framställer ett knippe ganska svepande resonemang (och avslutade sitt reportage med att på ett barrockt sätt hänvisa till sina lösryckta påståenden som "bevis" för ministerstyre") och som ett resultat har vi fått a) en skandal och b) ett antal KU-anmälningar.

Ordföranden i justitieutskottet kunde också höras säga att han övervägde att ta in Bodström "för förhör". Ordagrant så. Jag bläddrar förtvivlat i mina lagböcker och försöker hitta var detta skulle möjliggöras.

Calle Friden sa...

Det märkliga är ju att de socialdemokratiska väljarna ytterligt sällan är lika uppbragta över de här skandalerna som borgarna. Så har det alltid varit. Man är mycket medvetna om att partiets politik inte vare sig styrs eller påverkas av enskilda personers göranden och låtanden.
Göran Perssons husbygge kan man ha synpunkter på - gör det honom till en sämre statsminister? Knappast. Gör det honom till en sämre representant för socialdemokraterna? Knappast - eftersom folk med stora hus också kan vara socialdemokrater.
Blir Anna Sjödin en sämre sosse för att hon fick på käften av en krogvakt? Tror ni det är ni så snett ute att det inte liknar nåt - det är ju för höge farao en ren propagandavinst för SSU, eftersom det är den värld alltför många unga möter.
Är Lövdén en belastning för partiet? Inte ett dugg - därför att väljarna bergiper att han ska ha nånstans att bo. De som rkäver en högre moral av socialdemokrater är i stor utsträckning borgare - men det ligger ju helt i linje med framförallt den folkpartistiska traditionen om att alltid vilja ha en annan socialdemokrat som partiledare. Nån man kan tala med....
Tokliberalen Wolodarski har i sitt lilla obskyra TV-program (snacka om stumfilmsröst och radioutseende) försökt få Sören Holmberg att medge att skandalerna skadar socialdemokraterna, vilket professorn givetvis inte kunde vare sig bekräfta eller förneka. Opinionssiffrorna tyder dock inte på några varaktiga skador.
Senast är det Brors som gör en ytterligare totalt inkompetent anka när han försöker slänga nån slags knähundsmantel på Bodström i "fildelningsskandalen". Man får vara glad för såna motståndare...

Attila sa...

Till Calle Friden.
Jag tror att allmänheten struntar i om det är sossar eller andra som "råkar" ut för skandaler, det tråkiga är att det är folket som styr landet som missköter sig. Det ger politiker dåligt rykte.

Staffan sa...

Tyckte först inte att jag hade så mycket att tillägga i denna debatt, men dumheten i analyser som att "sossar förnekar" och "borgare avgår" är bara för stor för att låta bli.

Många, jag skulle vilja säga de flesta, av de "skandaler" som medierna fyllt våra liv med har varit personliga skandaler. Människor som haft brister, gjort fel val antingen medvetet för att lura till sig en peronlig förmån (som att fiffla med pendelkort) eller helt enkelt inte lyckats kontrollera en situation, kanske när han/hon druckit för mycket.

Dumhet och mygel känner inga partigränser, alla försök att analysera dessa fel efter partitillhörighet känns ganska tunna.

Att sossar skulle vara mer benägna att ljuga är lika dumt som att borgare skulle vara mer benägna stjäla, dricka jägermeister eller stå på huvet när de läser morgontidningen (eller att Kosovoalbaner skulle vara mer benägna att sno din cyklel eller tvätt).

När andra försök till att hitta förklaringar görs (som Sjölander här, eller Asp) kommer attackerna direkt. Valår, javisst. Spin doktori, jadå. Sanningssökande, knappast.

C. L. K. Aqurette sa...

Det värsta är att jag tror Calle Friden har rätt. Socialdemokrater kan göra precis vad som helst och ändå komma undan med det. Borgerliga politiker faller däremot så fort de bryter mot socialdemokratisk etik. Bo Lundgren förlorade exempelvis stort på att han hade köpt en dyr villa i Danderyd, men Göran Persson ser inte ut att förlora något på sin herrgård. Egentligen är det märkligt eftersom Lundgren till skillnad från Persson inte representerar ett parti som vars huvudsakliga politik sägs vara att minska klassklyftor. Men som sagt, i fråga efter fråga tycks det råda olika måttstockar. Anna Sjödin är ett annat bra exempel. Hon är uppenbart en vidrig liten rasist, men till skillnad från de vidriga moderata rasisterna som avslöjades i SVT:s valstugereportage så blir hon förlåten. Inte heller är det så att hennes parti tar avstånd ifrån hennes främlingsfientlighet, tvärtom profiterar man på den. Frågan jag ställer mig är om det överhuvudtaget är någon vits med att ha några riksdagsval i det politiska klimat som råder i Sverige.

A-K Roth sa...

Som utböling som inte har möjlighet att hänga med i alla program i Sverige kan jag bara kommentera att det verkar vara mycket vanligt med personliga påhopp och annat barnsligt i somliga cirklar. Växer folk inte upp och mognar i Sverige eller har folk alltid varit så skvallergubbsaktiga? Man ser denna sorts småaktighet gång pa gång.

"...snacka om stumfilmsröst och radioutseende..."

Röst och utseende är viktiga saker???!!! PK lyteskomik?