Ibland tycker jag att det äras för lite de som äras bör. Tänkte därför passa på att dra mitt strå till stacken och lista vilka jag tycker är Sveriges fem förnämsta politiska skribenter.
De är – ta ta - med början på plats fem:
5) Henrik Brors
DNs politiska analytikers storhet ligger egentligen inte i de knivskarpa analyser och pedagogiska klargöranden han outtröttligt levererar. Nej, Brors största styrka är som flyhänt stilist och humorist. Det är kul att läsa vad Henrik Brors har att säga om världen. När de samlade skrifterna kommer ut i bokform – och det kommer de att göra – får Liza Marklund och de andra på piratförlaget akta sig. Här pratar vi bestseller och kioskvältare.
4) Hanne Kjöller
Även nummer fyra på listan återfinns på DN, den här gången på ledarsidan (vilken skiljer sig från nyhetsplats i det att den öppet deklarerar sin politiska ståndpunkt.) Hanne kännetecknas främst av sin höga lägstanivå och journalistiska integritet. Aldrig att hon inte kollar upp en faktauppgift eller slänger sig med ett slaskigt argument. Som en av få har hon också med osviklig pedagogisk fingertoppskänsla lyckats förklara det självklara i att det offentliga bör minska sitt åtagande på alla områden utom vad gäller kirurgisk bekämpning av övervikt. En riktigt bragd som ger henne en gjuten plats i framtidens politiska historieböcker.
3) Ulf Nilsson
Mestadels på Expressen. Under en yta som först kan verka banal och enahanda döljer sig en av svensk politiks mest postmoderna och dunkelt motsägelsefulla intellektuella. Kärnan i hans budskap kan sammanfattas i att människor tar för lite eget ansvar, och det är statens ansvar att det är på det sättet. Ur detta gåtfulla förhållande kan han sedan spinna otaliga närmast poetiska betraktelser. Lysande.
2) Lotta Gröning
Det finns de som misstar Gröning patos och auktoritetskritiska hållning som gnäll och småsur negativism. Ack så fel de har! Här pratar vi en verklig folkets företrädare. Lotta Gröning vet vad den lilla människan tycker och tänker. Hennes empati är så ofantlig att den nästan når bibliska proportioner. Med sina funderingar och kluriga ifrågasättanden sätter hon kniven mot strupen på alla korrupta högeravfällingar av olika partifärg som inte inser det riktiga med att … ja. Ärligt talat så är hon mest mot. Men hon är det i folkets namn.
1) Johan Stael von Holstein
Krönikör, universalgeni. En värdig vinnare av förstaplatsen. Med genomtänkt konsekvens, ödmjukhet och stor respekt för fakta och sanning har denne litterära gigant tågat in i den svenska politiska offentligheten på ett sätt som närmast leder tanken till Strindberg. Att han inte redan begåvats med Nobels litteraturpris kan bara förklaras med graden av korruption i den svenska såssestaten. Johan är nummer ett. När man tänker efter, så behövs det egentligen inga andra. Något som skribenten utan att tveka säkert själv skulle skriva under på.
Det var min lista. Och ja. Jag är född på sjuttiotalet.
15 kommentarer:
Ulf Nilsson? Och du är född på sjuttiotalet?
1870?
RS
kulturbloggen.com
följ länken...
Haha först trodde jag du blivit galen. Jo det är verkligen ett skönt gäng du har listat.
"Här pratar vi bestseller och kioskvältare."
Klockrent. :)
Träffsäkert och roligt:-)
Kärnan i hans budskap kan sammanfattas i att människor tar för lite eget ansvar, och det är statens ansvar att det är på det sättet. Ur detta gåtfulla förhållande kan han sedan spinna otaliga närmast poetiska betraktelser. Lysande.
Nu är jag inget större fan av Ulf Nilsson, men det är inte det minsta gåtfullt om man har läst psykologi ens på gymnasienivå:
"miljön betingar beteendet".
Lika mycket som en usel arbetsmiljö kommer att leda sämre arbetsinsatser hos anställda, så kommer Statens system att framkalla olika typer av beteenden hos medborgarna.
Det verkar vara något av Socialdemokratins och socialismens besynnerliga blinda fläckar: ni tror att man kan forma folks beteende till perfektion genom lagar, regler, bidrag och skatter, men har ingen som helst förståelse för de oväntade sidoeffekter på beteendet som samma lagar, regler, skatter och bidrag har.
I sin enklaste form kan man säga att folk tar så mycket, eller så litet personligt ansvar som omständigheterna kräver och denne är van med att ta.
Johan: briljant!
Och vilken tur att jag också är född på sjuttiotalet så att jag ser det roliga... ;-)
(Vilken plats utanför listan kom förresten Lena Melin på?)
Nu ljuuuuuuger du allt, så här ska det vara:
1) Göran Greider
2) Magnus Linton
3) Jan Myrdal
4) Carlos Rojas Beskow
5) Kerstin Vinterhed
Själv är jag inte född på sjuttiotalet ;-P
Men Johan då!!! Henrik Brors... honom som jag brukar hacka på minst en gång i månaden för att han verkar komplett galen...
Inte jätteinsatt i listan men visst, den ser bra ut. Uppskattar att du föredragit riktiga journalister, o inte wannabees på Aftonbladet.
Sådana behövs också men de ska inte platsa på listan över sveriges bästa skribenter.
Skillnanden är att Göran Greider m fl faktiskt bemöts med respekt, får sitta med i soffor och yttra sig även i medier av den andra politiska kulören.
Nämner man Hr Nilson och Johan SvH får man bara besvärade hostningar och plågade ansiktsuttryck till svar.
Det finns goda kandidater inom alla politiska partier men just din lista får mig att känna mig lite generad å dina vägnar. Tänkte du där eller slet du bara till ett par personer vars åsikter du irriterar dig på? För då har du missat poängen med Sjölanders lista...
Och nej, jag är inte heller född på 70-talet
Du är skön du, Johan. Och så skräms du också trots att även jag tillhör smma ironiska generation. ;-)
Calle, hela det här inlägget gick ju i ironins tecke... Ta av dig yllekoftan!
http://helalistan.blogspot.com/2006/06/mest-missfrstdda-genierna.html
Jag kan inte förstå hur högergnället Ulf Nilsson kan finnas med på listan när Göran greider och Jan myrdal saknas.
Likaså saklnar jag vår kanske bäste stilist bland svenska krönikörer och ldarskribenter: Torbjörn Gustavsson på Östgöta Correspondenten tidigare politisk redaktör på den avsomande Folkbladet Östgöten.
Torbjörn är lysande som stilist och knivskarp i sina skrivningar men du har säkert missat honom då han inte finns på stockholmsscenen utan i landsorten.
Hej!
Jag gillar din ironiska läggning så jag lägger upp dig som favvo på min blogg. Du är välkommen att göra likadant om du vill.
mvh/ingemar
Skicka en kommentar