Vem älskar byråkratin?

Det finns få saker som är så politiskt korrekta som att vilja minska byråkrati och offentlig administration. Vi tycks alla leva i tron på att det finns något jättelikt ”kollegie för utbetalningen af tjänstemännens löner”, där rader efter rader av myndighetspersoner sitter och skickar papper till varandra, allt medan skattebetalarna står för notan.

Den här inställningen finns till höger (naturligtvis) och den finns till vänster. I det förra fallet handlar det dels om en kritik mot allt offentligt, dels en möjlighet att pressa fram en slant eller två till skattesänkningar. I det senare ofta om en klassmässig misstänksamhet mot ”tjänstemännen” och en ilska över att skattepengarna stannar så ”högt upp” i organisationen, aldrig kommer ut ”på golvet”.

Och missförstå mig nu inte; det är viktigt att hela tiden arbeta för en så effektiv offentlig organisation som möjligt. Jag har själv tidigare varit kritisk till socialdemokratins oförmåga att ta tag i exempelvis försäkringskassan, där kvaliteten och servicen blivit undermåliga. Men att tro att man kan lösa den offentliga sektorns problem genom att sparka ett gäng administratörer, det är när man tar det steget man riskerar att skjuta sig själv ordentligt i foten.

Det finns ett otal olika erfarenheter från både offentlig sektor och näringsliv där sparkad sekreterar- och administratörspersonal innebar att andra, med sämre kompetens och högre lön, istället får utföra arbetsuppgifterna. Jag vet inte hur många gånger jag har hört poliser klaga över att de sedan den administrativa personalen sparkades själva fick sitta och fylla i papper istället för att jaga bovar, och – utan att kunna värdera hur väl polisens organisation egentligen fungerar - vi har hört samma visa från många andra håll.

Vi har alltså två olika tendenser här: dels en bild av en svällande offentlig överbyggnad utan krav på prestation, dels en bristande förståelse för att administrativa arbetsuppgifter också är arbetsuppgifter och att de kommer att behöva utföras, även om man tar bort den personal som är bäst lämpad att göra jobbet.

Det är mot den bakgrunden jag läser igenom ST:s nya rapport; ”Blir det tryggare så här” (finns på pdf här.) Rapporten går i korthet ut på att etablera tre sanningar; 1) den statliga byråkratin har under de senaste åren – tvärtemot den vanliga bilden – bantats drastiskt, 2) den nya regeringens politik innebär nya kraftfulla nedskärningar och 3) detta kommer att drabba verksamheternas kvalitet, och servicen till medborgarna kommer att försämras.

Att ST som fackförbund slåss för sina medlemmars intressen är nu inget konstig, och det är såklart utifrån det perspektivet rapporten måste läsas. Men jag tycker ändå att det är ett stycke mycket intressant läsning de bjuder på. En nedmontering av den offentliga administrationen leder till en nedmontering av den offentliga servicen. Som medborgare finns det all anledning att reagera, och inte låta anti-byråkati populismen grassera fritt.

Rapporten presenteras för övrigt också på dagens DN-debatt, läs den här.

Andra bloggar om: politik, byråkrati, offentlig sektor, myndigheter, serivec, ST, regeringen, populism, nedskärningar och annat intressant