onsdag, januari 07, 2009

Ett beroende är ett beroende är ett beroende (om borgerligheten och sd)

Kort reflektion. DN:s huvudledare handlar idag om blockpolitikens vara eller icke vara. När det gäller situationen som skulle uppstå med Sverigedemokrater i riksdagen gör tidningen en viktig reflektion. "Är olyckan framme och sd hamnar i vågmästarställning kan alliansen visserligen låtsas som att ett passivt beroende av dem inte innebär något beroende alls. Men de borgerliga partierna skulle i så fall solka ned sin liberala profil rejält och få svårt att föra en ansvarsfull ekonomisk politik", skriver DN.

Och det är just det som är poängen med att avkräva Fredrik Reinfeldt samma besked som oppositionen har lämnat - att man inte tänker göra sig beroende av främlingsfientliga partier för att kunna få majoritet i riksdagen. Att ett sådant besked inte har lämnats kan jag bara tolka på ett sätt. Att det inom borgerligheten finns de som kallt räknar med att efter valet 2010 kunna komma undan med tricket att låtsas som ett beroende faktiskt inte är något beroende alls.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , och annat intressant

15 kommentarer:

Anonym sa...

Jag kan inte se problemet,vihar ju kommunister i riksdagen och sossrna har inga problem med dom och det handlar om ett aktivt sammarbete.ett parti som har medlemar som anser att mord på politiska motståndare kan vara berättigat i vissa lägen för det högre syftet.ett parti som tycker att kuba är mer demokratiskt ä sverige.

Anonym sa...

Kommentaren av Dagens Nyheters oberoende liberala ledarredaktion att Sverigedemokraterna skulle hota "liberala principer" är löjligt och taget ur luften. I Danmark samarbetar som kanske bekant Venstre och Konservative med Sverigedemokraternas systerparti Dansk Folkeparti. Detta samarbete har gagnat alla inblandade parter, och den borgerliga regeringen har haft makten sedan 2001. Varför skulle inte alliansen i Sverige kunna komma överens om något liknande? Det finns ju dessutom ett betydande stöd för ett samarbete med sd, enligt en opinionsmätning från Synovate, särskilt bland alliansväljare.

Tydligen anser Johan Sjölander att den politik som hans partikamrater i de danska socialdemokraterna för, som är mer restriktiv än sd:s, också är "främlingsfientlig". Är det korrekt rätt uppfattat?

Johan Ingerö sa...

Det löfte som efterfrågas är att borgerliga regeringar ska binda upp sig under socialdemokratiska regeringschefer. Inget annat.

Kom igen Johan. Jag inser att dagens socialdemokrati mest handlar om yta och att den faktiska politiken, inte minst vad Sahlin beträffar, är tämligen frånvarande. Men begriper du inte hur märkligt det låter?

Det väsentliga är väl rimligen den förda politiken. Ditt parti genomförde en rad tämligen hårda skärpningar av migrationspolitiken under era senaste tolv år vid makten. Vill du debattera dessa och andra tänkbara förändringar som gör det. Men snacket om "beroende av sd" imponerar inte. Särskilt inte när det kommer från det parti som vill släppa in kommunister i regeringen.

Johan Sjölander sa...

Tobias först- ja. Jag är synnerligen kritisk till den politiska utveckling dansk socialdemokrati tagit vad gäller flykting- och invandrarpolitiken. För mig visar det danska exemplet med all önskvärd tydlighet på vikten att inte anpassa sig till krafter av typen Dansk Folkeparti.

Sedan Johan. Det är klart att även ett indirekt politiskt beroende kommer att ge sakpolitiskt avtryck (tycker att de texter jag läst - endast dem på nätet - från senaste Neo fångar detta rätt ok). Men det stora problemet här är egentligen det du ger uttryck för i din slutsläng. Att (sd) är helt ok eftersom sossarna ändå samarbetar med "kommunister". Alltså görs Sverigedemokraterna till ett parti som alla andra, inte värre än det moderna vänsterpartiet. Och då hamnar vi på en utveckling som är på tok för lik den danska för att jag ska kunna känna mig det minsta trygg eller bekväm.
Men egentligen oavsett vad vi tycker i sakfrågan här - eftersom det borgerliga (eller åtminstone moderata) ledarskapet så uppenbarligen är inställda på att kunna regera vidare med passivt stöd från sd, borde de inte säga det då? Så att eventuella liberala väljare som inte finner detta smakfullt inte ska behöva vakna upp med en obehaglig smak i munnen någon gång i september 2010?

Johan Ingerö sa...

Johan,

Du vet mycket väl att jag inte tycker att Sd är "helt ok". Men jag anser inte heller att ett Sd med fyra-fem procent i ryggen ska få bli en garant för ett evigt och orbutet socialdemokratiskt maktinnehav.

Kommer Sd in i riksdagen så kommer de att bli helt isolerade i socialförsäkringsutskottet. Det tror jag nog att du själv begriper. Problemet med Sd är snarare att de kan påverka debatten i och från de övriga partierna, ungefär som Ny Demokrati fick ditt parti att skärpa sin migrationspolitik.

Om du anser att alliansen ska offra sitt maktinnehav till Mona Sahlin i någon form av blocköverskridande konstruktion så får du väl berätta vad ni är villiga att kompromissa om. Eller utgår du bara från att borgerliga politiker och väljare kommer att hissa vitt flagg, lämna över till Sahlin och erkänna socialdemokraternas maktanspråk par ecxellance?

För övrigt bör man ligga lite lågt om extremism om ens partiledare just har manifestareta tillsammans med Hamas- och Hizbollah-flaggor.

Johan Sjölander sa...

Vad gäller det sista så menar du att det är problem att människor som i övrigt tycker saker jag inte gillar deltar på demonstrationer för saker jag i allra högsta grad stödjer. Jag tycker inte det. Du vet yttrandefrihet och så där.

Och ärligt talat. Jag tror egentligen inte du tycker det heller. Jag tror hela den här pro-israelhöger hang-up:en på vilka flaggor som viftats med var snarare ska ses som en tydlig illustration på hur svårt det har blivit att försvara den israeliska positionen i sak just nu. Då lägger man sig på en annan försvarslinje. Typ, ok, ni kanske har rätt i sak men kolla vilka KOMPISAR ni har. Jag kan på ett plan förstå taktiken, men särskilt djupsinnigt är det faktiskt inte.
(Sedan finns det en djupare politisk dimension som handlar om att den typ av agerande som Israel just nu ägnar sig åt provocerar fram en i mitt tycke olycklig radikalisering som gynnar vissa riktigt trista politiska krafter, se till exempel M Omar. Men dit kan faktiskt inte räknas att människor med Hizbollaflaggor råkat söka sig till en viss demonstration där socialdemokrater deltar eller ens att de har lyckats hålla sig framme när kamerorna var nära.)

Sedan - back on topic - så förstår jag det alltså så att du menar att det enda tänkbara sättet för borgerligheten att sitta kvar i regeringsställning är genom stöd av sd? Och att kravet gentemot borgerligheten att avsvära sig ett sådant stöd med någon sorts automatik skulle leda till ett evigt socialdemokratiskt maktinnehav?

Det tror jag personligen är en rätt skakig analys. Jag tror att de borgerliga partierna är kapabla att få stöd av en egen majoritet (även om jag hoppas att de misslyckas). Ännu mer tror jag naturligtvis på en tydlig parlamentarisk majoritet på andra sidan blockgränsen. Svensk politik handlar och bör handla om dessa två huvudalternativ.

Men om de borgerliga partierna precis som du verkar göra faktiskt på allvar mer och mer räknar i sd som ett (förvisso) passivt underlag för en fortsatt högerregering så bör folk få veta det. Och jag tycker att det i sådana fall är väldigt olyckligt, inte eftersom det hotar (s) utan eftersom det vrider hela den svenska politiska kartan åt ett mycket obehagligt håll.

För det är värre att göra sin regeringsmakt beroende av en viss politisk aktör än att råka befinna sig inom ett visst fysiskt avstånd på ett torg från en eller annan symbol. Faktiskt.

Johan Sjölander sa...

Till Johan igen - kollade igenom din egen blogg och såg att du där (vilket jag respekterar) distanserade från den typ av resonemang som jag tyckte du gav prov på ovan. Där har du ju mer av en "Mona är ingen terroristkramare utan en skamlös opportunist eftersom hon både tycker att staten Israel kan få finnas och demonstrerar mot bombningar av civila"-argumentation som åtminstone inte är ett uppenbart sätt att skjuta fokus från sakfrågan (tvärtom - skulle jag tom drista mig till att säga - det är väl snarare i allra högsta grad relevant att fråga sig om det är möjligt om det går att prata sakfrågor eller om man sas måste "ta ställning" i den här konflikten).

Johan Ingerö sa...

Njae, att man måste "ta ställning i konflikten" är en övertolkning från din sida. Däremot tycker jag att en anständig mainstream-politiker bör göra som Dilsa Demirbag gjorde när terroflaggor och hakkors kommer fram - gå därifrån.

Låt oss säga att nationaldemokraterna ordnade en manifestation för något jag stödjer, typ "var rädd om miljön i Stockholms skärgård". Jag hade inte gått dit, helt enkelt eftersom jag inte vill vara med i deras manifestationer. Vänd på saken: om alliansen arrangerade en manifestation mot miljöhoten och Sd dök upp med plakat om "bevara Sveriges unika miljö" så hade ditt parti sannolikt gjort en poäng av deras närvaro. Detsamma gäller här.

Sedan är det självklart att du eftersträvar en majoritetsregering bestående av s, v och mp (eller kanske ännu hellre s och, v, vad vet jag) och att jag föredrar en majoritetsregering i form av den nuvarande. Men vi kan inte bortse från att Sd kommer in (även om jag inte tror att de bör ropa hej ännu).

I det läget ser jag inget skäl att just alliansen ska avstå från att bilda regering och försöka få stöd i kammaren för sin politik. Alternativet är att något borgerligt parti hakar på det rödgröna blocket (och splittrar den allians man har gått till val på) eller att de rödgröna gör samma sak. En annan variant är att sossarna leder en regering med, säg, mp och fp eller mp och c. Isf splittras båda blocken.

Det största blocket bör enligt min mening bilda majoritetsregering. Sd är nämligen inte regeringsdugliga, även om vi bortser från deras åsikter. Vilket block det blir vet vi efter nästa val.

Poängen är i vilket fall denna: det är inte Sd:s faktiska väljarstöd som avgör Sveriges migrationspolitik. Snarare handlar det om att de övriga partierna noterar efterfrågan på deras, om iknte lösningar i så i vart fall problemformuleringar. Det var så Ny Demokrati kom att påverka Sverige. Inte genom sina riksdagsröster utan genom att andra partier - främst ditt - skärpte sin migrationspolitik.

Johan Sjölander sa...

Men vad du skriver om på din blogg är ju "dubbelmoralen" i att ena stunden fira staten Israels 60-årsdag (alltså att Israel finns) och i nästa stund protestera mot vad som händer på Gaza (alltså det militära övervåldet). Om det är dubbelmoral så måste väl den enda tänkbara enkelmoralen vara att man entydigt tar ställning för ena eller andra sidan? Det där får du gärna utveckla.

Sedan så är det naturligtvis inte så att Hamas har arrangerat några av de demonstrationer vi här talar om. Vad det handlar om är att sympatisörer till Hamas har dykt upp på demonstrationer arrangerade av andra (heller det vet vi egentligen inte heller, det har viftats med flaggor). Jag tycker i det läget att det är en väldigt oklok politik att gå därifrån och på det sättet ge de mest radikala monopol på den berättigade ilska som finns mot Israels övergrepp.

Slutligen. Jag har faktiskt en viss sympati för din konkreta linje i regeringsfrågan även om jag tror att den blir praktiskt svår. Men om alla den nuvarande riksdagspartierna kom överens om att det block som fick flest mandat fick regera och att sd på det sättet marginaliserades skulle det absolut vara en lösning som jag personligen kunde leva med (även om det blir praktiskt svårt när det gäller hur en samlad opposition får agera för att inte riskera att sd röstar igenom deras förslag). Som sagt, inte den bästa lösningen men i värsta fall ok.

Men det är ju inte det vi pratar om här. För de borgerliga partiledarna har ju inte ens tagit avstånd från tanken på att regera vidare med passivt stöd från sd fastän man är mindre än vänsterblocket. Tystnaden i regeringsfrågan gör sd till en politisk aktör. Det tycker jag är fel, riktigt fel.

Jo, en grej till. Jag har försökt titta efter de där hakorsen det refereras till och vad jag kan förstå det handlar det väl inte om att det är nazister i demonstrationerna utan om en sorts (förvisso vulgär) agitation där staten Israels agerande jämförs med nazismen? Bara så att vi har samma verklighetsbild.

Johan Ingerö sa...

Johan,

Nej, vad jag skrev var detta: "Säg mig vem du umgås med så ska jag säga dig vem du är, heter det ibland. Men vad säger man om en person som ena dagen är på en fest som hotas av en uppretad mobb, och nästa dag deltar i en manifestation som arrangerats av samma mobb?"

Alltså: skrikande flaggbrännare som använder hakkors (oavsett hur) och poserar med bilder på Hassan Nasrallah och viftar med Hamas- och Hizbollahflaggor är inte ett rimligt sällskap för en svensk statsministerkandidat. Om inte annat så kunde väl statsministerkandidaten dragit några slutsatser av att 48 likaledes flaggviftande gaphalsar greps av polis utanför den fest som hon själv bevistade.

Som du vet är jag uppriktigt oroad av hur hon skulle agera som statsminister eftersom jag inte kan upptäcka vare sig intellektuell eller politisk kompass hos henne. Detta agerande stärker bara min uppfattning.

Det handlar inte om att ta ställning i konflikten. Det handlar om vilka man vill synas med, tala inför och förknippas med. Det är en grundläggande moral- och omdömesfråga. Sahlin tycks sakna både och.

Hennes och andra socialdemokraters oförmåga att hålla distansen till dessa grupper är enligt min mening värre än alliansens vägran att utesluta passivt stöd (hur skulle de kunna göra det förresten) från Sd.

Johan Sjölander sa...

Ja, och när det gäller det sista skiljer vi oss uppenbarligen åt (och jag förstår verkligen inte din värdering men det är en annan femma).

Angående det praktiska bara: det vore mycket enkelt. En sak Reinfeldt skulle kunna göra är att rakt deklarera att han avgår om inte de fyra partier som innebär nuvarande regeringsunderlag får egen majoritet i riksdagen. Det skulle inte lösa allt, men det skulle åtminstone vara en tydlig signal om att han vägrar räkna i sd i sitt eget regeringsunderlag.

Johan Ingerö sa...

Min värdering bygger på följande: Sd kan inte, i kraft av väljarstöd i fyra-femprocentsklassen få sin politik genom riksdagen. De kommer antagligen att bli bortkollrade redan i utskotten eftersom de i allt väsentligt är noviser.

Deras genomslagsförmåga hänger - vilket jag nu säger för tredje gången i denna debatt - samman med det faktum att stora partier tenderar att haka på små partiers framgångskoncept. Så var det med miljöpartiet efter 1988 och med Ny Demokrati efter 1991. Här är inte ditt parti mindre skyldigt än något annat. Tvärtom faktiskt.

I kontrast till detta ser vi nu mobbar av Israel- och judehatare som skanderar antisemitiska slagord, viftar med terrorflaggor och hyllar terrorledare, under vänligt överinseende från svenska socialdemokrater. Hotbilden mot judar och judiska lokaler bekräftas på flera håll i Europa, även i Sverige.

Trodde aldrig att jag skulle säga detta, men herregud vad jag saknar Göran Persson!

Vad gäller det ultimatum som du vill höra från Reinfeldt så anser jag att det vore otroligt ansvarslöst, inte minst i tider av ekonomisk turbulens. Det krävs nog en fullfjädrad partipolitiker för att anse att denna gest mot Sd och deras väljare är värd en landsomfattande ekonomikris.

Johan Sjölander sa...

Så dramatiskt behöver det nu inte vara att avgå efter ett val. Det finns ju tom de som tycker att regeringen alltid ska avgå efter ett val ;-).

Men jag förstår dig som att du alltså tycker att regeringen ska regera vidare med stöd av sd även om den nuvarande oppositionen är mycket större i parlamentet? Och sedan försöker du hävda att den typen av stöd inte kommer med en prislapp? Det är inte trovärdigt.

Det är klart att sd i ett sådant läge - precis som vi kan se i Landskrona - kommer att jobba till sig ett allt större politiskt inflytande.

Men det jag inte kunde förstå var egentligen hur du å ena sidan kunde vara så upprörd över att människor befann sig i fysisk närhet på ett torg, men fullkomligt nonchalerar den politiska betydelsen av att faktiskt förlita sig på ett politiskt partis stöd för att behålla regeringsmakten. Den enda rimliga slutsaten jag kan dra är att du tycker att hamasflaggsviftande är mycket värre än det som sd står för. Jag tycker inte det.

Däremot håller jag med dig när det gäller ren antisemitism. Slika budskap bör tas bort från alla sammanhang, vare sig där finns sossar eller inte (därför tyckte jag också att det var lite viktigt att titta på hur hakorsen användes. Inte för att det är smakfullt nu heller, men de har inte lyfts fram som positiva symboler).
Men återigen - ingen tjänar på att de civiliserade tar ett steg tillbaka. Det är de andra som ska lämna demonstrationerna.

olof den andre sa...

Vänsterpartiet har/hade?? personer i sin ledning som är devota diktaturkramare, Ohly satt i partistyrelsen under Sovjetttiden och ansågs vara en av de mest hängivna försvarana av DDR, bland annat, Ohly grät enligt egen utsago för att Berlinmuren föll. Torbjörn Tännsjö...

Men Vänsterpartiet går sossarna till val med??? Samtidigt som man kräver att Alliansregeringen ska vgå direkt om utan att ens titta på Sverigedemokraterna om de sistnämda skulle representation i riksdagen. Dubbelmoral?? eller vad kallas sånt beteende??

Niklas Kolhammar sa...

Som jag sagt förut, SD vill jag inte ta i tång med, men är verkligen vänsterpartiet ”ett parti som alla andra”?
Som jag påpekat tidigare har de diktaturkramare på tunga förtroendeposter. Vilket annat riksdagsparti har det? Dessutom anser de ju att den demokratiskt valda regeringen i Irak är ”illegitim”. Samtidigt försvarar partiet ”det irakiska folkets rätt till motstånd mot ockupationsmakterna” vilket i alla fall jag har svårt att tolka som något annat än att Al qiada, shiitisk maffiamilis och Saddams gamla bödlar är mer legitima till att leda landet. Är det seriöst? Går det verkligen att förena med socialdemokraterna? Vill ni regera med sådana kufar?