Nu uppmärksammas Förintelsen, även i Luleå

Domkyrkoförsamlingen i Luleå backar nu från sitt idiotiska beslut att med hänvisning till vad som händer i Gaza ställa in en minnesgudstjänst och ett fackeltåg för att uppmärksamma minnet av Förintelsen (se Ekot här). Det är såklart välkommet, även om mycket av skadan tyvärr redan är skedd.

För några veckor sedan fastnade jag framför Stefan Jarls dokumentär om journalisten Cordelia Edvardsson, ”Flickan från Auswitch”. Jag tittade egentligen mest eftersom Edvardsson är en av de svenska skribenter jag beundrar allra mest. Det hände inte så ofta att jag på allvar blir berörd av någonting jag läser i den svenska pressen, men när det väl händer är det oproportionerligt ofta någon av Cordelia Edvardssons texter jag har läst.

Filmen handlade nu mest om situation i mellanöstern och Cordelia Edvardssons rapportering därifrån. Men det var inte det som fångade mest. Istället var det journalistens egna barndomsminnen från nazisternas förintelseläger som drabbade med en nästan fysisk påtaglighet. Hur den lilla flickan inte bara kunde överleva detta helvete utan dessutom gå vidare i livet efteråt blev en berättelse inte bara om den mänskliga ondska som låg bakom själva förintelsen utan även – och kanske mer – om den mänskliga styrka och godhet som gör det möjligt att överleva och gå vidare och på det sättet över tiden faktiskt besegra ondskan.

Att koppla samman det staten Israels militära och politiska ledning de senaste veckorna har gjort mot folket i Gaza med det vedervärdiga nazisterna gjorde mot den judiska folkgruppen under 30- och 40-talet på det sätt som domkyrkoförsamlingen i Luleå tidigare gjorde är naturligtvis fullkomligt vansinnigt. Det skickar signalen till alla de människor som gråter sig till sömns över det fruktansvärda som hänt sig i Gaza under de senaste veckorna att det på något sätt är ok att skylla den sorg och den ilska och den förtvivlan de känner på det judiska folket. Och det skickar signalen till den judiska gruppen att vi är beredda att glömma och att den rädsla de känner därför är befogad. Med andra ord underblåser man med en skrämmande precision exakt de strömningar som är det allra farligaste just nu; skräcken, hatet, rädslan – den felaktiga bilden av att den konflikt som nu utspelar sig inte är en mellan olika politiska krafter utan en mellan folkgrupper.

Jag hoppas att det är många som går i fackeltåget i Luleå ikväll. Jag hoppas att det är många palestinavänner som visar sin solidaritet med minnet av Förintelsen – inte för att de är just palestinavänner, utan för att de är människor. Jag hoppas att denna minnesdag i och med det kan bli en ljus manifestation mot hatet, mörkret, ondskan och för människans förmåga att också vara stark och göra gott.

Och jag tänker att det fortfarande finns så oerhört mycket vi måste lära. Och att det alltid är en väldigt dålig början på den processen att börja glömma bort vad vi en gång faktiskt trodde oss förstå.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, historia, Förintelsen, minnesdag, Domkyrkoförsamlingen i Luleå, Gaza, Cordelia Edvardsson och annat intressant