Alliansfritt Sveriges tidslinje över arbetslöshetskrisen är inte bara grymt skojig att läsa. Den är dessutom fruktansvärt viktig. Därför vill jag precis som Ali Esbati uppmana er alla att läsa den. Inte bara läsa, förresten - se till att sprid också. Den svenska kejsaren är alldeles naken och eftersom gammelmedia tycks vara helt ointresserade att berätta om den saken får vi helt enkelt göra det själva. I samma härad vill jag också tipsa om
Anders Löwdin på Anders Falk:
Kan man lita på en finansminister som hela tiden har haft fel? Läs. Och för alla de människor som nu drabbas runt om i Sveriges skull, sprid.
Läs även andra bloggares åsikter om
politik,
anders borg,
jobbävning,
alliansfritt Sverige,
arbetslöshet,
ekonomi,
kris och annat
intressant
6 kommentarer:
Trist att han utelämnade det verkliga godiset - pigga förslag om förstatligande av förlustmaskiner som SAAB, krav på indragen energiexport, kraftigt ökade kreditgarantier för - just det - bostadsköpare samt givetvis våldsamma utgiftsökningar inom snart sagt varje existerande budgetpost. I en tid av nolltillväxt.
Vad tänker ni ha för tema på nästa partikongress? "Räntor, statsskuld och underskott goes Boink?"
Tror faktiskt att man med fördel skulle kunna göra en motsvarande tidserie för oppositionens agerande också. Kronologin skulle ju visa en hel de intressanta mönster när gamla (s) förslag som först avfärdades bryskt sedan kom tillbaka i en sämre version.
Räntorna är jag fö inte särskilt oroad över just nu. Men när det gäller statsskuld och underskott känns det som om de redan goes rätt ordentligt Boink som det är. Precis som arbetslösheten, alltså.
Och det kommer säkert att vara någon form av tema på nästa socialdemokratiska partikongress. Om än kanske inte exakt som du tänker dig ;-)
Ja, som jag har förstått det brukar ni döpa era kongresser till olika saker. Inte helt fel ur ett kommunikativt perspektiv faktiskt.
Räntorna är i dagsläget inget problem, nej. Men med våldsamma kostnadsökningar så lär de kunna bli det när konjunkturen väl vänder. Trixet är ju att hantera ett problem så att man inte orsakar fler.
Jag skriver här vad jag skrev i min blogg. Kommunerna är nyckeln. Det är de som måste använda den här perioden till att fundera ett par varv kring hur de egentligen arbetar. Därför är det rätt vettigt att, som regeringen gör, ändra i budgetreglerna så att ekonomierna måste vara balanserade över tre år snarare än ett. Det ger möjligheter att samla i ladorna på ett annat sätt.
Men det måste bli slut på detta eviga "investerande" i simhallar, bandybanor och Musikens hus i högkonjunktur och krav på statliga pengar i lågkonjunktur. Det gäller såväl vänster- som höggerpolitiker.
Det är ju två saker du diskuterar där. Dels ambitionsnivån på det kommunal åtagandet, dels de kommunala ekonominernas roll i konjunkturpolitiken.
När det gäller det första tycker vi nog i grunden olika. Jag är för en högre ambitionsnivå (och högre skatter). Men jag tycker inte att man ska blanda ihop det med konjunkturpolitiken.
För kommunerna kan ju lika gärna hantera vikande skattekraft genom att höja skatten som genom att minska utgifterna (antingen via driften eller minskade investeringar). Så om det du vill uppnå är minskade kommunala kostymer så är nog inte konjunkuren det säkraste sättet att komma dit.
Däremot förstärker det naturligtvis konjunkturnedgången när kommunerna stramar åt just i nedgång. Och då kan man som du föreslår (även om jag har läst skrivningarna i VÅP:en och tycker att du tolkar regeringens linje lite väl kategoriskt - jag tyckte mig se rätt många om och men) överlåta detta åt kommunerna. Låta dem göra bedömningen när det är "dåliga tider" och därmed tillåtet att underfinansiera och när det är "bra" - och måste stramas åt (antingen via skatten eller utgifterna).
Och jag har själv varit väldigt attraherad av den tanken. Men efter några år i landstingspolitiken är jag inte längre lika säker. Jag lutar nu mer och mer åt att det är klokare att överlåta den rena konjunkturpolitiken åt staten. Och låta kommuner och landsting fokusera på vad de ska göra - ansvara för vård, skola och omsorg åt medborgarna.
Och jag har faktiskt handen på hjärtat väldigt svårt att se hur din ambition att minska kommunernas kostymer skulle tjäna på en mer tillåtande attityd gentemot kommunala underskott. Men då är jag också väldigt färgad av erfarenheterna från stockholms läns landsting.
Pajasen Ingerö är ingenting att bry sig om, framförallt inte när det gäller ekonomi. Eller har du börjat betala för dig än, Johan? Hur går det med underhållet och att göra rätt för sig?
Underhåll? Intressant... Berätta mera...
Skicka en kommentar