Poängen med resonemangen ovan var inte så mycket att skryta med hur bra det är i Sverige som att belysa det faktum att bilden av att den höga graden av ojämlik fördelning i länder som USA eller Storbritannien kompenseras av en högre social rörlighet inte längre stämmer (om den någonsin gjort det). Snarare verkar det vara tvärtom. Den amerikanska drömmen tycks enligt modern forskning snarare frodas i ett nordiskt välfärdsland än i ett anglosaxiskt marknadssamhälle.
Detta får naturligtvis tunga ideologiska konsekvenser. En sådan är att motsättningen mellan olika jämlikhetsbegrepp blir betydligt mindre laddad. Det verkar helt enkelt finnas ett positivt samband mellan det som brukar kallas jämlikhet i utfall och det benämns jämlikhet i chans. Pressar vi ihop klassklyftorna ökar även människornas frihet att själva får leva sina liv efter "sina bästa stämningars längtan". Och - förmodligen - tvärtom.
Men den viktigaste slutsatsen jag personligen drog efter att ha läst rapporten och deltagit på dagens seminarium där den presenterades (deltagare var förutom rapportförfattaren Daniel Lind även professor Markus Jäntii och LO:s chefsekonom Lena Westlund) är att vi har mycket att göra även på hemmaplan. För mycket talar nämligen för att vi rör oss åt fel håll - både vad gäller jämlikheten och den sociala rörligheten. Detta borde vi tala mycket mer om.
Jag kommer utan tvekan att återkomma många gånger till olika teman runt denna rapport. Men läs den själv, det förtjänar den. Du hittar rapporten i fulltext och ett kort referat av dagens seminarium här.
* samtliga siffror gäller sannolikheten att röra dig mellan olika inkomstkvintliler, eller femtedelar. Med "fattigaste" menar jag alltså den femtedel av befolkningen som har den lägsta inkomsten, och så vidare.
Läs även andra bloggares åsikter om social rörlighet, jämlikhet, usa, sverige, politik, arbetarrörelsens ekonomiska råd, aer och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar