Högerns ideologiska kris

Det finns passager i dagens Korseld där moderaternas partisekreterare Per Schlingmann frågas ut av Katrine Kielos och Sanna Rayman som är riktigt, riktigt bra. En av dessa är resonemangen om högerns ideologiska kris som uppstår i eftersvallen av dagarnas besked från den borgerliga regeringen att de tänker använda den statliga ägarmakten för att gå in och styra i hur det privata näringslivet beter sig.

Att ”de nya moderaterna” i hög utsträckning är ett medialt avideologiseringsprojekt är i och för sig inget nytt. Schlingmann understryker detta med all önskvärd tydlighet när han närmast fnyser åt resonemang om vad som är vänster och höger idag. Och detta kommer säkert att uppröra en del ideologiskt medvetna borgare, vilket inte minst Sanna Rayman visade med all önskvärd tydlighet i dagens program.

Men samtidigt är det inget nytt. Det är inget ovanligt att högerpolitiker gillar att framställa sina egna åsikter som ”opolitiska”, som ”sunt förnuft”, medan vänstern omvänt ofta gör sitt bästa för att förklara varför deras åsikter är färgade av någon sorts grundläggande ideologiska värderingar. Men det intressanta med dagens korseld är att denna avideologisering plötsligt ges en tidsmässig och ekonomisk inramning. Är det krisen som inneburit en ideologisk kris för moderaterna, frågar Kielos, och Schlingmann får svårt att hitta något bra svar.

Kombinera detta med en annan av de riktigt intressanta passagerna, den där de två utfrågarna pressar moderaternas partisekreterare på hur han har hanterat integrationsfrågorna. För även om Schlingmann anlägger sitt mest övertygande tonläge så är det smått omöjligt att inte se att Kielos har rätt när hon pekar på hur moderaterna fiskar i grumliga vatten med sina medborgarskapstester och värderingskontrakt.

Jag tycker att det är fullkomligt uppenbart att den sittande regeringen för en väldigt medveten högerpolitik som ökar klyftorna mellan olika människor. Men det är också uppenbart att denna högerpolitik bedrivs enligt helt andra principer än de vi är vana vid från borgerligt håll. Och det är också uppenbart att den globala finanskrisen – som ju är den globala kapitalismens kris – får effekter även på hur borgerliga politiker här högt uppe i norden ser på saker och ting.

Jag gillar som sagt (se här och här) regeringens politik när det gäller att politisera AP-fonderna. Men jag blir mer och mer orolig över vad som i övrigt väntar i andra änden av den där principlösheten.

Bra politisk teve är det hursomhelst vi blir bjudna på. För dig som inte har sett programmet kan du se det här:



Läs även andra bloggares åsikter om politik, korseld, Per Schlingmann, Katrine Kielos, Sanna Rayman, Korseld, ideologi, högerns kris