Jag skäms

Jag måste erkänna. Jag har fullkomligt värdelösa frukostvanor. Massor av kaffe, i bästa fall en frukt men oftast ingenting eller ännu värre en torr pressbyråfralla som jag inte orkar göra annat än titta på innan jag någon gång efter lunch slänger de trista resterna i någon papperskorg. Och det här säker jag verkligen inte för att kokettera utan för att det där med dålig frukost faktiskt börjar bli ett politiskt problem också.

SvD skriver idag om hur vuxnas frukosthets nu börjar smitta av sig på barnen. Perspektivet i artikeln är att Stockholms skolor nu i allt högre utsträckning märker av problemet. Det finns också tydliga klassdimensioner. "I de andra områdena äter barnen, men i Rinkeby är det sämre. Där finns föräldrar som inte mår bra och kanske inte har någon struktur på sitt eget liv. De vet att frukosten är viktig, men sover kanske när barnen går till skolan" säger exempelvis lrika Nyqvist som är skolläkare för elever i sju skolor i Rinkeby, på Östermalm och på Gärdet.

Jag tycker att det är jättebra att många skolor därför börjar servera frukost. Och så tänker på jag hur det hänger samman - det offentliga åtagandet och det personliga ansvaret. Den där skärningspunkten som ofta kallas folkhälsopolitik.

Tror det blir åtminstone en smörgås till morgonkaffet idag. Trots att jag vet att dottern får sin frukost ändå på förskolan hon går på.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, frukost, skola, folkhälsa, och annat intressant