Jag tycker annars att bilden av den sittande regeringens vänsterdrivning (som den ofta framställs av högerdebattörer som Johan Ingerö) är överdriven för att inte säga direkt felaktig. Tvärtom menar jag att det är ett långtgående högerprojekt med sänkta löner och tillbakapressade löntagarpositioner på arbetsmarknaden som mål som just nu genomförs i Sverige. Men samtidigt måste jag också erkänna att det finns ett drag av populism och ytlig ideologisk analys som ibland gör att den här regeringen faktiskt öppnar upp för saker som en mer ideologiskt konsekvent borgerlighet inte skulle accpeptera.
Som i det här fallet, exempelvis. Man brukar skoja om att det bara är borgerliga regeringar som förmår genomföra vänsterns älsklingspolitik med förstatligade affärsbanker. Nu är det Mats Odell som står i första ledet för att använda fondkapitalet för att ta ett grepp om strupen på det privata näringslivet. Jag förstår om de gamla löntagarfondsmotståndarna känner sig en smula förvirrade.
Sedan ska gudarna veta att Odell inte direkt har fått genomslag för sin politik än. Men dörren är öppnad, och den demokratiske socialisten i mig kan inte göra annat än lyfta på hatten.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ap-fonderna, pensionskapital, ekonomisk demokrati, bonusar, Mats Odell, regeringen, demokrati, ideologi och annat intressant

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar