Henrik Brors har rätt i en sak. Faktiskt.

Det finns två sätt att förhålla sig till Henrik Brors. Antingen läser man inte alls eftersom det inte ger någonting, eller så kan man ändå inte hålla sig utan ger sig på texterna i hopp om att hitta någonting intressant och blir lika besviken varje gång (ungefär som när du köper kvällstidningen i hopp om att det som står inne i den ska vara lika spännande som det antyds på det fläskiga löpet). Jag tillhör den senare kategorin. Men när jag går igenom gårdagens vårbudgetkommentarer upptäcker jag faktiskt till min förvåning att Brors har en riktigt viktigt poäng djupt inbäddad i en i övrigt tämligen meningslös och förutsägbar text.

Rubriken på Brors text är Oppositionen är inget trovärdigt alternativ och texten är i en ytlig genomläsning lika ointressant som man kan gissa. Brors gillar inte oppositionen. Det går bra för borgerligheten trots att krisen i andra länder inneburit minskat förtroende för sittande regering. Anders Borg "satsar pengar mot arbetslösheten" när han accepterar att kostnaderna för a-kassan rusar iväg. Och så vidare.

Men sedan upptäcker jag något lite intressant med perspektivet. För som slutkläm skriver Brors att "hur det går i valet 2010 avgörs av om oppositionen lyckas samla sig och framstå som ett dugligt regeringsalternativ i kristider." Och det kan ju först tyckas banalt (hur det går i valet kommer att påverkas av hur de politiska alternativen lyckas framstå - åh fan). Men om man istället läser meningen som den verkligen står hittar vi något annat. Nämligen påståendet att det är oppositionen som "äger" frågan om hur det går i valet.

Och det tror jag att det ligger mycket i. Den sittande borgerliga regeringen är inte särskilt bra. De har inte lyckats med vad de föresatt sig. De har lyckats göra sig till fiender både med de som vill ha en verklig välfärdsstat i det här landet och de som vill se någon typ av mer högerliberal omläggning av politiken. För att inte tala om alla de som är engagerade i integritets- och frihetsfrågorna. Allt det där ligger fortfarande och bubblar under ytan.

Frågan är då bara hur alternativet ser ut. Det är där den stora förändringspotentialen finns i svensk politik. Ett rödgrönt regeringssamarbete är fortfarande någonting nytt. Det finns alla möjligheter i världen att ta ett fastare grepp om den politiska agendan i det tydligare utformandet av detta alternativ.

Tittar man ut över Sverige av idag så är det inte svårt att se saker som borde göras. Det är heller inte svårt att se att regeringens högerpolitik har nått vägs ände. Om de tre oppositonspartierna nu bara fångar tillfället och presenterar gemensamma svar på de angelägna frågor regeringen struntar i kommer vi att kunna se opinionssvängingar som är minst lika dramatiska som de vi sett de senaste månaderna - fast åt andra hållet.

Det säger åtminstone mig Henrik Brors lilla krönika. Även om det inte nödvändigtvis var så det var tänkt.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Henrik Brors, Val2010, dn, regeringen, socialdemokraterna, rödgröna och annat intressant