Det finns två sorters människor. De som kan, och de som inte kan slänga saker. Jag tillhör definitivt den senare kategorin. Mina bokhyllor svämmar över med gamla anteckningsblock, intressanta kompendier, böcker och pamfletter.
När jag och min fru just nu är inne i ett projekt som handlar om att göra om vårt arbetsrum (framförallt måste vi barnsäkra bokhyllorna) blir det därför en verklig resa ner längs memory lane. Bland annat hittade jag precis ett gammalt exemplar av Kamratposten från 1985 där jag, Håkan, Kristoffer och Linus berättar hur det är att spela Drakar och Demoner (vi gick i sexan då.) Fantastiskt illustrerat av Ola Ambjörnsson berättar vi entusiastiskt om detta nya spel ”utan vinnare och förlorare” (för att ni ska få en bild av tidsepoken är det en önskebild med Europe på baksidan av tidningen, och filmen som recenseras är Polisskolan 2.)
Problemet är bara att allting tar så lång tid. Alldeles nyss höll jag på att fastna i en gammal tenta (och jo då, det blev MVG, tack så mycket) och ett kompendium om ”politik och institutionalisering” slukade för en stund min uppmärksamhet fullständigt. För att inte tala om alla gamla SSU-grejer, utkast till dikter och andra texter (jag hittade tre färdiga kapitel till en roman som aldrig blev klar och som jag helt glömt bort i en anteckningsbok).
Men. Som en sorts familjepolitisk kompromiss har jag gått med på att inte spara allt den här gången. Så vissa grejer ska slängas. Absolut. Säkert. Bara inte den där. Eller den där. Och faktiskt, man vet aldrig när man kan få behov av en porslinskamel i framtiden. Så det gäller att inte förhasta sig…
Andra bloggar om: att slänga grejer, nostalgi, kamratposten, böcker, minnen och annat intressant.
6 kommentarer:
Stå på dig Johan! Vi förnuftiga saksamlare måste hålla ihop! Allt kan vara användbart någon gång. Mitt hem är fullt av sånt- den jäkel som ens skulle våga ifrågasätta detta ligger riktigt risigt till.
Åh, kan du inte scanna in KP-artikeln och lägga upp den på bloggen? Vore så jäkla kul att se!
Du har slängt din gamla blogg i alla fall...
Vart snyggt med nya bloggen. Det lönar sig att vara pappaledig tydligen :-)
Heh Jonas. Jag vet inte om det finns något publikt intresse av att se mig tolv år gammal i en frisyr från helvetet spelandes dvärgakrigaren Minis ... eller jo, det kanske det gör. Men frågan är om det verkligen är morlaliskt försvarbart att verkligen undrblåsa detta i sådana fall :-) (Ärligt talat så skulle det kunna vara kul, men jag har inte tillgång till scanner atm. Får se vad jag kan hitta på.)
Och Linnea - upp till kamp. Det enda vi har att förlora är våra prylar!
Det finns väl ett kanonbra alternativ till att slänga saker för hyfsat etablerade sossar. Starta ett personarkiv på araben.
Låter som om du var släkt med min äldste son, vi får slänga hans gamla saker när han är bortrest för han kan inte tänka sig att ens slänga ett trasigt fodral till en cd-skiva som försvunnit.
Min man å andra sidan verkar ha en sjukdom som gör att han måste slänga allt och sedan ångrar han sig bittert.
RS
kulturbloggen.com
Skicka en kommentar