måndag, februari 12, 2007

Ska man låta sig provoceras av Bloggen Bent?

Björn på Bloggen Bent har med två inlägg på sistone ordentligt lyckts väcka känslor i bloggosfären – inklusive mina. Här och här för han ett minst sagt insinuant resonemang där han utifrån det faktum att Sverigedemokraterna allt som oftast stödjer en borgerlig politik ute i kommunerna försöker bevisa att partiet egentligen är socialdemokrater (sic). Syftet är såklart mycket att provocera. Frågan är nu – är det rätt att gå på detta?

Till och från har jag tidigare tyckt att Björn är en rätt kul figur. Han har onekligen en bra förmåga att sätta fångande rubriker på sina inlägg, och jag kan någonstans tycka att det är lite uppfriskande med någon som så förbehållslöst och utan krumbukter ägnar sig åt det han är bäst på – att snacka skit om sossarna.

Problemet med de två senaste inläggen är dock ett annat. För när han närmar sig frågor om främlingsfientlighet och Sverigedemokraternas framgångar är det inte bara kul längre. Om jag ska försöka mig på någon typ av kortfattad sammanfattning av Björns argumentation så går den ut på att eftersom (sd) 1) har många arbetarväljare och 2) pratar väl om forna tiders folkhem så innebär det att de 3) är lika med socialdemokrater (och framförallt innebär det tydligen att de inte kan ha några som helst beröringspunkter med borgerliga partier och deras program.)

Att logiken i detta resonemang inte direkt placerar Björn bland de skarpaste knivarna i lådan är väl ingen underdrift. Men återigen, det allvarliga är inte att Björn för ett konstigt resonemang (det är vi, sas, rätt vana vid.) Det allvarliga är att han i och med detta dels legitimerar Sverigedemokraterna, dels fullkomligt befriar borgerliga politiker runt om i landet något ansvar för situationen. Framförallt det sistnämnda är otroligt uppenbart, och inte så lite bekymmersamt. Jag tror nämligen det kan bli väldigt svårt att komma framåt i denna fråga om inte borgerliga opinionsbildare som Björn ens försöker förstå vilka beröringspunkter det finns mellan alliansens och Sverigedemokraternas budskap.

Och därför ska man naturligtvis inte låta sig provoceras, men man kan väl tänka sig en smula upprördhet. För frågan är lite för allvarlig för att få behandlas på ett sådant sätt. Och Björn har faktiskt som opinionsbildare och borgerlig politiker ett visst ansvar.

Istället för att kasta skit på andra etablerade partier borde vi alla istället försöka gemensamt komma fram till vad det är som ligger bakom de Sverigedemokratiska framgångarna, och vad vi tillsammans kan göra åt dem. Ett försök till en sådan diskussion inledde jag här. I skrivande stund är det nästan bara (sd)-sympatisörer som svarat, så fler kommentarer där välkomnas.

Andra bloggar om: , , , och annat intressant.

21 kommentarer:

Anonym sa...

Han pratar strunt, det är bara för han att läsa här:

http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1493&blogg=7956

http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1493&blogg=10209

http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1493

Anonym sa...

Faktum kvarstår, det var många missnöjda sossar som röstade på SD, framförallt i Skåne och Blekinge. Det borde ju vara ett problem för s, även om Björn använder satiriska ordalag för att beskriva detta. Hur är det med de skarpa knivarna egentligen?

Johan Sjölander sa...

Martin; tack för länkarna. Mycket läsvärt!

Attila; Nej, det är inte det Björn säger. Men ja, det är ett problem för s - vilket jag skriver om i mitt tidigare inlägg.

Anonym sa...

Johan: Nej, du ska inte låta dig provoceras av Björn och hans lekstuga. När du talar om att han borde ta ett visst ansvar så är det ord som inte finns i Björns vokabulär.

Han driver en blogg som antagligen är hans enda sätt att komma till tals på. I denna blogg konstruerar han de mest fantasifulla konspirationsteorierna om både det ena och det andra.

Om någon säger emot honom, då blir han rasande. Fast istället för att argumentera så gapar han om "troll", "stalking" mm.

Censurering, raderingar och IP-blockeringar tillhör de vardagliga aktiviteterna på Bloggen Bent.

Ibland har jag tyckt synd om Björn men det har gått över fort eftersom han är så bra på att tycka synd om sig själv.

Anonym sa...

:) Det enda som tycks engagera Stefan i bloggosfären nuföriden är lilla mig. Jag känner mig nästan lite rörd. :)

Men oroa dig inte Stefan, du är den ende. Som har blivit IP-blockerad alltså, fast du slank igenom häromdagen när jag slog av skyddsprogrammen. Jag gillar inte homofober som är ungefär lika vedervärdiga som Sverigedemokrater. Ungefär.

Anonym sa...

Ni får gärna bli bli provocerade - bara ni börjar tänka samtidigt, Johan. ;)

Anonym sa...

De enda som gynnas av den här typen av diskussioner är Sverigedemokraterna. Deras ställning som "underdogs som säger sanningen etablissemanget inte vill höra" förstärks medan socialdemokrater och liberaler försöker kleta rasistanklagelser på varandra.

Sverigedemokraterna är ett konservativt och kollektivistiskt parti som tagit folkhemstanken från socialdemokraterna och nationalromantiken från den gamla konservativa högern. Man kan med fog beskriva partiet som både vänster och höger. Vad man väljer beror mer på vilken utgångspunkt man har själv. Det enda som blir riktigt osant är när Sverigedemokraterna kopplas till liberalismen. Det finns ingenting liberalt i deras politik.

Personligen är jag inte rädd för Sverigedemokraterna. Det vore nog bra om de kom in i riksdagen eftersom många faktiskt hyser en stor skepsis mot det mångkulturella samhället och förtjänar representation för sina åsikter. Personligen måste jag säga att Vänsterpartiet skrämmer mig mer. Ali Esbati med sin våldsromantik och pro-islamism är obehagligare än någon av alla de sverigedemokrater jag träffat som aktiv i Malmös kommunpolitik.

Så Johan och Björn kan fäktas hur mycket de vill. Lite objekt granskning ger ändå att Sverigedemokraterna hämtat stora delar av sin politik från såväl socialdemokratin som centerpartiet. Skiljelinjerna går inte mellan socialdemokratin och borgerligheten utan mellan personer som betonar kollektivism eller individualism.

Lennart Regebro sa...

Sjölander: " (sic)."

"Sic" är latin och betyder typ "så" eller "på detta sättet". Det används efter citat för att markera att felen i citatet inte är copierings fel, utan att felet begicks av den man citerade. Du citerade inte Björn, och dessutom missrepresenterar du hans resonemang grovt. Att ha ett "sic" efter detta är alltså störtlöjligt.

Vad trodde du det betyder egentligen? :-)

Anonym sa...

Men är det ingen som märker det stora hålet i Johans resonemang? Man kan ju köra en lastbil genom det.

Kom igen nu. :)

Anonym sa...

Lilla pytte-Björn:

Du skriver ut checkar genom din argumentation som ditt ego inte kan lösa in.

Jag är fullständigt ointresserad av dig till ditt stora förtret. Men nu frågade Johan något om dig och din blogg och jag svarade. Vad har du med det att göra?

IP-blockerad? Ja, det är vad du tror men jag var nyss inne och kollade på eländet. Har du aldrig hört talas om dynamiska IP-adresser eller proxy?

Och så en gång för alla, jag är inte homofob. Jag är inte rädd för homosexuella. Ditt problem är att du måste kalla mig det för att ha något att skylla på.

Kryp nu tillbaks under den sten du kravlade ut ifrån.

Sven Elander sa...

Håller med om att det är ostrategiskt och meningslöst att försöka göra billiga partipolitiska poänger genom att skrika att ens meningsmotståndare är "brun", vare sig det gäller liberaler eller sossar. Å andra sidan kan det finnas en fara i att de etablerade partierna ska "hålla ihop" kring de gemensamma värdena, då detta riskerar att spä på bilden av sd som ett parti som säger "sanningen" som de andra inte vågar säga.

Kanske finns inte så mycket annat att göra än att ta en ordentlig politisk debatt och så ofta som möjligt slå hål på de myter som sprids av exempelvis Janne L här ovanför samt poängtera hur galen argumentationen är:

Janne, din indelning mellan "invandrare" och "svenskar" tycker jag är oerhört svajig. Genom att peka ut "invandrarna" som en homogen grupp med gemensamma egenskaper (begår fler brott) så tar du samtidigt ifrån individen rätten att betraktas som en självständig person med lika rättigheter. Det är en form av ihopbuntning som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle.

Johan Sjölander sa...

Lennart; jag menade ungefär "han säger faktiskt så" (underförstått; fast det är helt asurdt) med mitt "sic". Vilket han faktiskt gör. Tyckte det var lite kul, ville på något sätt betona att det inte var mitt referat utan faktiskt det ursprungliga resonemanget som var galet.

CLK; herregud, vi håller nästan med varandra. Fast bara nästan, jag tycker det vore väldigt illa om (sd) kom in i riksdagen.

För övrigt kan jag konstatera att både Lennart och Björn har lagt sig på en ovanligt hög nivå i denna debatt. Kanske är det en skammens rodnad man kan ana där, under de putslustiga utropen?

Lennart Regebro sa...

"Vilket han faktiskt gör."

Nej, det gör han inte, vilket var min poäng. Man använder "[sic]" när man citerar någon för att säga just "han säger faktiskt så". Detta var inte ett citat, och du missrepresenterade det han säger.

A-K Roth sa...

"...Ali Esbati med sin våldsromantik och pro-islamism är obehagligare..."

Då jag inte känner till SD's utfall kan jag inte jämföra; bara vittna till att Esbatis är bortom all anständighet när det gäller folkfientliga, lögnaktiga och terrorstödjande utfall. Vämjeliga spyor på blogg som nu censurerar.

Sedan kan jag anmärka att Johan enligt egna ord ser denne som en, typ, "genomsympatisk person".

Får väl analysera denne björns blogg själv då Johan visat sig ha dåligt omdöme minst en gång...

Johan Sjölander sa...

Förlåt, jag missade det. Vad gäller CLK:s omdöme om Ali håller jag naturligtvis inte med. Tycker faktiskt det är rejält magstarkt att ens placera dessa - (sd) och Ali E - bredvid varandra. När jag nu läser om CLK:s inlägg ser jag också att det i denna veva förekommer en hel del annat som jag känner mig väldigt främmande för - framförallt i häradet sympatier för sd/kritik mot islam. Så jag kanske får nyansera mig "herregud" från i natt en smula - så värst överrens är jag kanske inte med CLK denna gång. Heller.

Sedan AK, har jag lite svårt att förstå dina väldiga antipatier mot Ali Esbati. Jag läser Alis blogg rätt regelbundet, och jag har till och från träffat honom på riktigt. Och jag kan inte förstå vad denna hetsjakt som pågår kommer ur. Ali är frän, humoristisk, man håller inte alltid med - men våldsromantik? Och vad menas med pro-islamism? Jag visste till att börja med inte ens att Ali var muslim, så sådär fruktansvärt pro-islamsk kan han väl ändå inte vara? Och om så vore, vad är problemet med det? (Att AK och ALi sedan har väldigt olika syn på konflikten är en annan sak, men det måste man väl kunna ha utan att beskyllas för att vara i samma klass som främlingsfientliga ytterlighetspartier?)

Nu har jag själv brutit mot en av mina egna regler, och direkt svävat ut från ämnet. Men det kändes påkallat.

A-K Roth sa...

Johan, det skulle fylla en liten bok, nåja ett häfte, att analysera och dokumentera alla de aviga, falska och underliga utfall Esbati kommer med när det gäller Israel. Om du tror på allt han skriver och inte minst allt relevant han medvetet undanhåller och inte ser värt att nämna som normalt kan jag bara beklaga.

Jag återkommer när jag har tid men lovar att jag bara kommer med några exempel. Det handlar inte om "olika syn" på en komplicerad konflikt; det handlar bl.a. om extremistiskt ställningstagande och falska antaganden; det som brukar kallas fördomar. I min syn är han fördomsfull mot israeler och palestinier.

Jag vill helst inte tro att storhopen socialdemokrater är så intotade i tokigheter att de inte märker det obalanserade i Esbatis kommentarer. Tyvärr har jag sett otaliga exempel på bisarrt tänkande. Men jag har också sett dem som visar en mer balanserad sida.

Familjen vill ha middag i vårt insnöade mellanvästern så jag får återkomma lite senare. Tills vidare lämnar jag dig med en länk till en ny blogg av en 14-årig svensk socialdemokratisk bloggare som har mer mognad och oberoende tänkande än många:

http://dagdrommaren.blogspot.com/

"Skrolla" ner till "Kriget i Mellanöstern" nedanför en artikel om samiskan så får du läsa från en grabb som får de gamla indoktrinerade stofilerna på skam!

A-K Roth sa...

Exempel 1: Ett inlägg av AE om hur Israel skulle syssla med "rashygien" inblandat med aldrig sinande anklagelser om "apartheid", som seriösa och ankrade personer vet inte existerar. Att insinuant tillskriva Israel nazistagerande är inte bara en otrevlig propagandaploy; det är speciellt osmakligt och ohederligt när det kommer från en exiliranier som inte säger pip om Irans agerande.

Israel är kanske Mellanösterns mest multikulturella stat med rättigheter för alla medborgare som högt överstiger kringliggande länders. Att det kan finnas stort utrymme för förbättringar, som i alla samhällen, dementerar jag inte.

Men inlägget om "rashygien" var ett hysteriskt utfall som bottnade i att gästarbetare från Kina efter sin egen stats regler måste skriva på att de inte skulle gifta sig när de arbetade utomlands. Vad Peoples Republic of China har för rykte när det gäller mänskliga rättigheter vet de flesta. Likaså vad tyranniet Iran håller på med. Men det är inte relevant i propagandistens värld. Om han ville värna om gästarbetare världen runt skulle det vara en annan sak.

Exempel 2:
Däremot detta av AE är tydligen relevant att föra fram; (men vem tror på det?):

"...Särskilt eftersom ingeting [sic] över huvudtaget tyder på att al-Qaida existerar som organisation eller Abu Musab al-Zarqawi existerar som person..."

Detta efter att Jordanien hade fört ut vilka som var ansvariga för bombningen av hotellet i Amman.

Får se om du kan ta in detta: När krigsaktioner riktas mot Israel varje dag och det enda man ser från vänstern, inklusive socialdemokrater och dess diverse under- och- övergrupper som LO och Broderskapsrörelsen är ensidiga, hysteriska utfall där hela sanningen blir lidande blir man sannerligen själv beklämd. Att då se en avgrundsfigur (när gäller anständighet och hederlighet) - må han vara hur trevlig som helst på ett personligt plan - hyllas och hans alster accepteras som normala och sanningsbaserade är en lite overklig upplevelse. Men vi har alla yttrandefrihet. Utom på Esbatis kommentarer förstås, där censur nu råder.

Ali Esbati som är från Vänstern är kanske den mest vitrioliske. Men ditt parti har också många som lider av ensidigt syndabockstänkande. Har det blivit så "internalized" att man inte ser vad man gör?

Men, läs vad som står i unge Robins blogg i länken jag gav. Kanske finns det hopp för socialdemokraterna? Skulle gärna vilja veta vad du tycker om hans syn på Mellanöstern.

A-K Roth sa...

P.S. "Hetsjakt"???

Hetsjakt är just det Ali Esbati sysslar med. Ska man inte peka ut sådant?

Johan Sjölander sa...

A-K, jag vet att jag inte är lika djupt känslomässigt uubunden i mellanösternkonflikten som många andra. Inte så att jag inte bryr mig, det gör jag verkligen, men jag har inget som helst behov av att på något sätt "ta ställning" för den ena eller andra sidan. Jag inser att frågan är vår tids kanske största, att männiksor av kött och blod lider (och dör) var eviga dag både i det ockuperade palestina och i det av terorattacker anfrätta Israel, och jag kan inte se något annat än att varje sunt tänkande människa måste vilja ha ett stopp på eländet. Har jag några känslomässiga bindningar till några är det väl i sådana fall främst till civilbefolkningen i både israel och paletstina, samt naturligtvis de modiga människor som vågar stå upp för fred och sans i en galen värld (jag har exempelvis en oerhörd respekt för den israeliska fredsrörelsen.)

Om jag förstår dig rätt kommer ditt motstånd mot Ali E ur er minst sagt divergerande bild av vad som sker i mellanöstern. Men när jag läser de citat du lyfter fram har jag ärligt talat jättesvårt att förstå upprördheten. Ok; Ali är kritisk mot staten Israel, han har vid något tillfälle använt ord som inte är vägda på guldvåg: men våldsromantik? Att likställa med främlingsfientliga partier? Nej, jag förstår inte, och jag inser någonstans att jag nog inte kommer att förstå heller.

Vad gäller din SSU:are kan jag inte låta bli att imponeras. 14 år, herregud! Jo, det finns verkligen hopp för socialdemokratin.

A-K Roth sa...

Tack, snälla Johan för att du läste Robins blogg. Ska jag ta det som att du ser 14-årige Robins syn på arab-israeliska konflikten som balanserad och vettig? I så fall står din syn i bjärt kontrast till Esbatis.

Ja, Johan, du är nog hopplöst oförstående.

A-K Roth sa...

Jag ber dig läsa ännu en artikel, denna gång från en med kunskaper och erfarenhet. Inte bara politiker agerar i flock; titta bara på journalisterna:

http://si-info.org/index.php?id=115

Det är en sorglig kommentar på svenska nutida förhållanden att det behövs fler grupper för att motverka fördomar mot folk och länder. Somliga bloggare är inte av denna världen. Till dessa hör din sympatiske vän och många socialdemokrater. Flocksyndromet. Men det finns undantag.

Jag kan inte i all oändlighet fortsätta detta utbyte hur störande somligt än är men det var ett par saker du skrev jag inte kan låta stå okommenterade...

Jag är inte så naiv att jag efter att ha följt blogger i flera år inte kan se skillnad på kritik och propagandistisk smutskastning.

Inte heller går det hem att det skulle handla om att AE inte har valt sina ord tillräckligt väl, din s.k. vågskålsanalogi. Det är just det det inte handlar om; orden är väl valda. De används om och om och om...

Arquette var den som skrev om våldsromantiken och pro-islamismen i AE's skrifter och som jag citerade. Jag håller med efter att ha följt AE's bollande med ord och selektiva anklagelser och tillbakahållande (!) ett bra tag.

Och så sist: Jag har som du den största respekt för dem som står upp för fred och sans i en galen värld. I Israel krävs inget speciellt mod att stå för sina övertygelser. Fredsivrare under PA (palestinian authority) sätter sina liv i fara. Men de borde sannerligen uppmuntras. Jag talar om grupper som högt och tydligt talar mot terrorgruppernas ageranden. Just nu ser det omöjligt ut.

Vad gjorde svenska fredsivrare när Israels folk attackerades i somras med raketer och kidnappningar av soldater som verkar spårlöst försvunna, otaliga döda, sårade, enorma skogsbränder. Vad gjore Broderskapsrörelsen initiellt och de första veckorna?

Det tog ett tag innan folk inom fredsgrupperna i Israel talade emot en vidare invasion mot Hezbollahs fästen. Som andra isreler var de under attack. Var befann sig deras svenska partners i fred då, när Israel var attackerat? I konferens för att bestämma hur man bäst kunde klandra Israel?

Det har inte undgått mig att AE inte kunde förmå sig att kritisera, än mindre fördöma, en mordisk grupp som Hezbollah i somras. Det säger mycket.

Jag får acceptera att du som många, t.ex. min man som bara mår illa av allt ensidigt hat och inte tål mer, inte kan engagera dig i denna eviga konflikt. Men det finns gränser. Jag kan icke tillåta (tongue-in-cheek) att en ensidig demoniserare, falskskrivare och terrorstödjare (PFLP) som AE kallas genomsympatisk på en annars sympatisk blogg.