Satt precis och slötittade på de sena tevenyheterna. (s), (v) och (mp) har kommit överens om en ny budget, för n:te gången i ordningen. Ekonomin går som på räls och sjukskrivningarna minskar vilket gör att det finns pengar över i kassakistan. Vilket är bra för hemlösa, pensionärer, villaägare och studenter. Bland annat.
Men det var inte det jag reagerade över. Utan att borgerliga politiker i samma inslag kunde kritisera regeringen både för att göra för mycket och för lite mot arbetslösheten. Samtidigt. För först säger några borgerliga företrädare att regeringens politik leder till överhettning och höjda räntor och att man alltså borde göra mindre. Och sedan säger några andra borgerliga företrädare att regeringen struntar i att – sic – en miljon svenskar står utanför arbetsmarknaden och att man egentligen borde göra mer.
Det skulle naturligtvis vara förmätet av mig att ställa krav på borgerligheten. Men en liten önskan om någon typ av konsekvens vore kanske - trots allt - på sin plats.
5 kommentarer:
Det är inte inkonsekvent alls. Vi har en enormt stor grupp människor som står utanför arbetsmarknaden, och som har gjort det under en mycket lång period. Detta är människor som inte är lätt anställningsbara. Det finns reformer man kan göra för att underlätta för att dessa ska kunna anställas. Exempelvis genom att ta bort det 15%-iga medfinansieringsansvaret så att risken för företagaren blir mindre. Hans Karlsson (s) har tvärtemot sagt att han vill ha större risker för företagare.
Alliansen tror tvärtom att företagarna behöver mindre risker för att våga anställa.
Att bara vräka på med kostbara reformer riskerar att överhetta ekonomin samtidigt som utanförskapet på arbetsmarknaden består.
Jag tycker också att det var intressant.
Men nog var det en trevlig dag annars för en socialdemokrat - VÅP:en är en tydlig satsning på de svagaste i samhället. Traditionell socialdemokratisk politik som människor känner igen sig i.
Det visar i handling att ALLA SKA MED: Moderaterna kan stjäla våra affischer, men skulle moderaterna göra satsningar på studenter och på hemlösa istället för att sänka skatterna för de rika, som ju ändå är deras kärntrupper?
Jag tvivlar, även om Reinfeldts ögon verkar så ärligt blå när han talar om utanförskap (men så har ju han känt detta mer än någon annan enligt egen utsago, så man får väl bara lita på vad han säger...).
Mvh
Anders
Globaljuggler; kritiken mot regeringen riktade sig mot de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, alltså sådant som just syftar till att bryta utanförskap, ge människor en viktig erfarenhet och göra den anställningsbara. Det var den ökade volymen där samtidigt som sysselsättningen ökar i den övriga ekonomin som skulle leda till överhettning.
Och på samma gång kritiserar andra borgare regeringen för att göra för lite. Och jag undrar vem man ska tro på. Borg eller Odenberg?
Och Anders: håller med dig. Fast inte kan väl 1,5 miljon svenskar blivit mobbade i den moderata riksdagsgruppen? Eller har jag missförstått något...
Kritiken mot ökat arbetsutbud är svårförståelig.
Samma typ av kritik har Konjunkturinstitutet kommit med. Man menar att Ams-åtgärderna skall dras ned när efterfrågan på arbetskraft ökar något så att folk inte blir "inlåsta".
Men konjunkturinstitutet har inget att säga om de 1,5 miljonerna i utanförskap utom att detta är strukturellt. Och visst är det så - år efter år ligger siffran kring 1,5 miljoner. Men det hindrar väl inte att KI tar Alliansens föreslagna åtgärder på allvar och gör en kalkyl över vad ett regimskifte skulle betyda. Nu verkar det som om en statlig myndighet tar för givet att sossarna vinner valet.
Här finns en redogörelse för vilka grupper som ingår i de 1,5 miljonerna: http://danne-nordling.blogspot.com/2006/03/utanfrskapet-15-miljoner-personer-p.html
/DNg
Danne; en hypotes. Moderaterna tycker EGENTLIGEN som Borg (dvs att arbetsmarknaden riskerar överhettning) men i RETORIKEN som Odenberg (dvs att för många står utanför). Det vore i sådana fall inte första gången som retorik/faktisk politik skiljer sig åt hos den "nya" moderaterna.
Skicka en kommentar