fredag, april 07, 2006

Vansinne jämföra plusjobb med ungdomsavtal

Två förslag har ställts mot varandra i den politiska debatten (bland annat av Globaljuggler här.) Det ena är plusjobben, det andra Maud Olofssons franskinspirerade ungdomsavtal. Problemet är att det är två helt olika förslag som inte så lätt låter sig jämföras. Att man överhuvudtaget försöker visar på hur förvirrad den borgerliga retoriken håller på att bli.

Bägge åtgärderna säger sig visserligen vilja komma åt samma problem – att alltför många har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Men där slutar likheterna. Plusjobben är en satsning då arbetslösa istället för att gå syssloslösa erbjuds utföra en viktig syssla mot en avtalsenlig lön. Ungdomsavtalet handlar om att göra alla ungdomar rättslösa på arbetsmarknaden.

Poängerna med plusjobben är två – dels att höja kvaliteten i välfärden naturligtvis, men framförallt att göra människor mer "anställningsbara". Alla vi som gått arbetslösa längre eller kortare tid vet hur nedbrytande det är. Man sover längre och längre på dagarna, tittar mer och mer på dåliga eftermiddagssåpor, tappar ork och lust. Plusjobben kan bryta det mönstret.

Ungdomsavtalet bygger istället på föreställningen att orsaken till att arbetsgivare inte anställer unga är att det inte räcker med dagens sexmånaders provanställning för att se om en person håller måttet eller inte. Den rättslösa perioden måste utsträckas till två år. Just ungdomar tycks alltså vara synnerligen lömska typer som tjyvhåller på sina dåliga sidor. Det är ju detta synsätt på unga som orsakat bland annat de franska protesterna.

Plusjobb är inget mål – det är ett medel för att stärka människor i deras strävan att gå vidare. Ett verktyg för att bryta utanförskap. Det är därför de resurser som plöjs ner i reformen reserveras för människor som varit utan jobb en längre tid. Via skatten är vi alla med och betalar detta, vilket är rätt och riktigt.

Med ungdomsavtalet är den som betalar dels den arbetslöse själv, men också hans eller hennes jämnåriga. Det är det som är skillnaden. Att borgerliga debattörer inte greppar detta är talande. Men tyvärr inte särskilt överraskande.

30 kommentarer:

Björn sa...

Så det är SÅ det kommer att låta i fortsättningen? Det här är en väldigt intressant glidning i retoriken som ni sossar kommer med i elfte timmen när er förra retoriska taktik fallit ofruktbart på det nakna hälleberget.

Men era förra uttlanaden finns ju kvar och kan lätt googlas fram för den händige. Som till exempel det här:

"Arbetslösheten bland unga ska motverkas och unga ska erbjudas plusjobb redan efter sex månaders arbetslöshet", skriver vänsterpartiet på sin hemsida. En satsning på ungdomsarbetslösheten, med andra ord, med plusjobb.

Även ditt eget parti använder sig av "satsning på ungdomsarbetslösheten" när de talar om plusjobben. Som till exempel Pär Nuders argumentation för att utsträcka 1000 plusjobb till ungdomar: "-Minskad arbetslöshet. 1 000 nya plusjobb, enligt nuvarande kvalificeringsregler, som riktas till ungdomar från den 1 juli 2006 för att minska långtidsarbetslösheten bland ungdomar."

Ska ditt utspel här på bloggen tolkas som så att det inte blir någon satsning på ungdomsarbetslösheten, trots allt? Är det socialdemokraternas nya retoriska grepp när de överhöljs av ett sådant ifrågasättande till och med från de egna leden?

Om det inte blir en satsning på ungdomsarbetslösheten då, som det utlovades så sent som för ett par dagar sedan i vårbudgeten, vilka andra punkter i den kommer inte att bli av?

Är det här som de där 117 punkterna som inte infriades som ni gick till val på förra gången?

globaljuggler sa...

Björn ovan säger det jag hade tänkt säga , betydligt bättre dessutom.

Jag måste dock fråga kring detta:

"Via skatten är vi alla med och betalar [plusjobben], vilket är rätt och riktigt. Med ungdomsavtalet är den som betalar dels den arbetslöse själv, men också hans eller hennes jämnåriga. "

Vad innebär detta?

Jonas N sa...

Jag håller faktiskt med Johan om rubriken. Det ÄR vansinne att jämföra plusjobb med undomsavtal.

Den viktigaste och mest centrala skillnaden är att plusjobben kostar pengar medan undomsavtalen genererar pengar (och det räcker med en enda extra anställning för att detta skall vara sant).

Detta är fö precis skillnaden mellan riktiga jobb, och politiskt påbjudna men oäkta 'jobb', dvs resursflödet!

Om man lyssnar kritiken från SAP/LO/vänstern mot förslaget på ungdomsavtal skulle dessa vara befogade (ur deras perspektiv) om det innebar att förslaget medförde att färre människor under 26 år skulle ha anställning. För förslagets syfte är iaf att det skulle möjliggöra att fler skulle (våga) anställas.

När man har detta klart för sig kan man iaf fråga 'motståndarna' om det är det som är deras poäng, att där skulle finnas färre anställda!? Om de inte hävdar det, skulle de underförstått hävda att de är emot(!) att fler skulle kunna få anställning. Men att de är beredda att offra en effektivitetsvinst för andra (politiska) värden.

När de har tagit ställning till det (om de verkligen tror att färre jobb skulle finnas!) kommer nästa motfråga: Om där idag finns anställningar som enbart existerar pga att det finns en 'anställningstryghet' men ingen vilja till 'anställning'. Tror de då att detta är en bra begivenhet eller en dålig!? Och varför?

Jag tycker iofs att just sådana frågor är väldigt relevanta att ställa och att ta ställning till.

Däremot är jag rädd att vänstern kommer att göra nästan vad som helst för att slippa svara på dessa. Johans inlägg är ett av många inlägg i debatten som handlar om helt andra saker, här specifikt om det ens är rätt att föra diskussionen, och om vad man då bordefå (!) diskutera och vad inte.

Johan Sjölander sa...

Björn, självklart är plusjobb en satsning mot (bland annat ungdoms-)arbetslösheten. Har frenetiskt läst igenom mitt eget inlägg och försökt hitta vad däri du stödjer dig på när du säger att jag hävdar annorlunda. Du får gärna förklara det. Men det är klart, det är en spännande debatteknik att först fantisera ihop något som den man diskuterar med ska ha sagt, och sedan bemöta detta. Spännande, men varken särskilt hederlig eller sympatisk.

Global: jag menar helt enkelt att det är schysstare att ge en arbetslös ett jobb än att ta bort personens (och en massa andra personers också) rättigheter och därefter HOPPAS att hon ska vara tillräckligt ofrarlig för att gå att anställa. Och att jag tycker det är rimligt att vi alla, dvs även vi som har ett jobb, är med och betalar för denna schysstare lösning.

Jonas: Till att börja med är jag lite trött på alla som hävdar att alla försök att uttrycka sin åsikt är ett försök till "censur". Folk får tycka vad det vill. De får skriva det på sina bloggar, i debattartiklar, tatuera in det på magen om de så vill. Men jag tänker fortsätta säga när jag tycker de har fel. Trots att det (uppenbarligen) kan sticka vissa i ögonen.

Så i sak. Dels verkar vi dela grunduppfattning; man kan inte jämföra plusjobb med ungdomsavtal. Därför att det ena är ett jobb, det andra en förändring i ett regelverk som eventuellt skulle kunna leda till ett jobb, kanske.

Sedan för du ett resonemang som i praktiken går ut på att arbetsgivarnas stora ovilja att anställa ungdomar är att man efter de första sex månadernas provanställning inte längre fritt kan sparka dem, och att ungdomasvtal därför skulle göra en massa människor "antällningsbara". Jag tvivlar. Jag menar att kostnaden skulle bli oerhört hög för alla löntagare, framförallt de som är unga. Vi kan alltså TRO att det kommer nya jobb (jag gör det inte), men vi VET att alla ungas rättigheter utarmas. Ungefär därför är jag mot. Som torde ha framgått av inlägget ovan.

mvh

Johan

Johan Sjölander sa...

Och global, jag ska vara ännu tydligare. Vi är alla med och betalar plusjobben (i kronor) via skatten. Medan det pris som ungdomavtalet kostar alla unga betalas i försämrade rättigheter. Hägner du med?

Jonas N sa...

Nejdå, Johan. Jag hävdar inte på något sätt att du försöker censurera. Tvärtom. Du tar upp frågan, och försöker skambelägga jämförelsen på lite olika grunder.

Jag tycker inte att diskussionen i sakfrågan behöver skambeläggas. I övrigt tycker jag ditt svar är acceptabelt. (Dock inte att +jobb är jobb men disktinktionen är snarare semantisk)

Du har en poäng i att tryggheten minskar iom att 'avskedbarheten' ökar. Du säger också att du inte tror att något extra jobb skulle kunna uppstå på det viset. Jag tror dels motsatsen, dels är jag tom övertygad att så skulle ske (dock kan jag inte uttala mig om omfattningen, och det kan nog ingen med nå'n större precision)

Om du någonsin pratar med småföretagare som har en verksamhet som går runt, som faktiskt går plus, och som skulle kunna expandera genom att man anställer någon som utför förutsebara arbetsuppgifter, och sedan lyssnar på varför de inte ändå inte väljer att tjäna mer pengar (för att det är det de skulle kunna göra) så tror jag att även du skulle kunna iaf tro på den möjligheten.

Jag har många bekanta för vilka detta är en realitet. Du kanske rör dig i helt andra kretsar, du säger att du är s-landstingspolitiker men om du försöker skapa dig en bild av samhället utan att förstå ur vanliga företagare upplever sin vardag kommer du aldrig att förstå det.

Men jag skulle faktiskt vilja veta hur kostnaden "skulle bli oerhört hög" för unga. Det är bara de som ft är anställda MOT anställarens uttryckliga vilja som skulle beröras, och få en kostnad. Hävdar du verkligen att dessa är så många? Och hävdar du att det är en bra ordning?

Johan Sjölander sa...

Hej Jonas. Nej jag tror inte - i likhet med Anders Borg och han Reinfeldt (åtminstone i retoriken) -att arbetsrätten är något större bekymmer för den svenska arbetsmarknaden. Att förlänga provanställningenn till två år tror jag inte skulle innebära att folk fick sparken i horden (även om det säkert skulle kunna hända, vad är annars poängen med reformen), men att maktrealtionerna på jobbet ändrades. Du skulle dra dig för att säga ifrån om arbetsgivaren utan motivation kunde säga upp dig mer eller mindre på dagen. Och det tycker jag är en hög kostnad.

Sedan ska jag inte kommentera vad du säger om skuldbeläggande. Konstaterar bara att det fria ordet uppenbarligen är lite olika fritt beroende på vad man tycker.

Anders Gardebring sa...

Johan skrev:
"Så i sak. Dels verkar vi dela grunduppfattning; man kan inte jämföra plusjobb med ungdomsavtal. Därför att det ena är ett jobb, det andra en förändring i ett regelverk som eventuellt skulle kunna leda till ett jobb, kanske."

Ja precis. Ungdomsavtalen är riktiga jobb, meden plusjobben bara än en förändring i ett regelverk som eventuellt kan leda till ett jobb, kanske.
För det är ju faktiskt precis så det är, oavsett vilka retoriska knep du försöker lägga på det.
Plusjobben är låtsasjobb. Det är jobb som inte får konkurrera med andra jobb. De kan inte leda till en tillsvidareanställning, de är inte akassa eller sjuklönegrundande och de har en låg lönenivå. De kan bara tillsättas i offentlig sektor.
Ungdomsavtalen däremot är fullt normala anställingar. Den enda skillnaden är att man inte har samma anställningstrygghet. Men man får akassa, avtalsenlig lön, automatisk förlängning efter 2 år och så vidare.
Så att påstå att plusjobben är riktiga jobb, och ungdomsavtalsjobben inte är det, är i mina ögon en rätt så saftig verklighetsomskrivning.
Dock, i sak, så tycker jag faktiskt egentligen inte om ungdomsavtalen. Det är principiellt fel att sortera ut en grupp på det sättet, lika väl som att det är fel att sortera ut på etnicitet, kön och andra kriterier. Vad vi behöver är istället en total översyn av hela arbetsmarknadsfrågan. Primärt är det företagens ansvar för kostnader vid sjukdom, samt sist in, först ut-reglerna. Även de höga arbetsgivaravgifterna är ett stort problem.
Själv skulle jag gärna se en avveckling av sist in, först ut, kompenserad med en stärkt akassa. Förrutom att det skulle göra företagen mindre oroliga för att anställa, skulle det också leda till att folk som vantrivs skulle våga byta jobb. Varför tror du så många är utbrända i Sverige? Jo, de trivs inte på jobbet. Men de vågar inte byta. Se där, en positiv bieffekt.

Jonas N sa...

Poängen skulle vara att fler skulle våga anställa en människa de inte vet så mycket om. Och Johan, detta var du medveten om hela tiden. Poängen har aldrig att varit att sparka folk för att det är kul.

Och jag vidhåller att de företagare jag känner har mer tyngd i sina resonemang än en s-politiker's :-)

Reinfeldt och Borg ger jag inte så värst mycket för. Speciellt inte deras ord :-) Men för den skulle kan de säkert också säga saker de tror och menar. Jag skulle bara inte ta deras betygelser som källa.

Men du har iaf en relevant poäng: Man skulle dra sig för att 'mopsa' sig mot arbetsgivaren och du tar upp detta är den stora kostnaden. OK!

Jag ser dock inte detta som det centrala i frågan. Det centrala är fortfarande alla de unga (och även övriga) som inte är anställda. Det problemet är oerhört mycket större.

När det gäller att 'säga ifrån' existerar även den problematiken. Dock inte så förenklat så du vill måla upp:

Det finns arbetsgivare som är brottslingar, dvs medvetet överträder lagar och föreskrifter. Dessa går knappast att 'tala tillrätta' av medarbetare. (Sådant är dessbättre väldigt ovanligt). Sedan finns det de som börjar tänja på reglerna för att verksamheten går dåligt. Sådan är naturligtvis inte önskvärt, men en realitet. Sådan verksamhet är normalt bäst behjälpt av att kunna göra nödvändiga förändringar så snart det går. Hinder, och pratande ändrar inte det faktum, utan snarare förvärrar det!

Men i nästan alla fall handlar det om något annat. Att den anställdes åsikt inte är en del av jobbet (tex brevbärarens åsikt om vad som står i en försändelse).

Illsionen om att det skulle vara tävrtom skapar nästan bara kostnader och genererar inga värden. Åsiktsbildning sker i andra fora än i arbetsgivar/löntagar relationen. Den som tror något annat har bara ännu inte förstått verkligheten.

Åsiktsbildning är viktig och angelägen. Men det är en annan sak än en löneanställning.

Tills sist: Spänn av lite vad gäller det 'fria ordet'. Vi är på din egen blogg och diskuterar. Det faktum i sig understryker att jag både uppskattar och respekterar din rätt och möjlighet att sprida dina tanker. OK!?

Johan Sjölander sa...

Låt oss få en sak utredd. Ungdomasvtal är inga nya jobb. Det är ett nytt regelverk på arbetsmarknaden. Att hävda något annat är att medvetet blanda bort korten.

Sedan kan man, som Jonas, hävda att detta nya regerlverk kommer göra att fler arbetsgivare väljer att anställa. Alltså att den stora proppen idag är att ungdomar inte går att sparka fritt (för naturligtvis går det att säga upp av arbetsbrist eller om någon missköter sig) när den sex månader långa provanställningen är över.

Och jag tror som sagt inte det. Utan att den enda effekten blir en maktförskjutning mellan arbetsgivare och löntagare. Då den vanlige ungdomen inte kommer väga säga ifrån vid missförhållanden, säga nej till att jobba lite extra utan ersättning eller vad det nu kan handla om. Och denna maktförskjutning är jag mot.

(Avslutningsvis och inom parantes Jonas, bara så vi reder ut det en gång för alla. Du skriver på - mycket riktigt - min blogg att "jag [är] rädd att vänstern kommer att göra nästan vad som helst för att slippa svara på dessa [frågor]. Johans inlägg är ett av många inlägg i debatten som handlar om helt andra saker, här specifikt om det ens är rätt att föra diskussionen, och om vad man då borde få (!) diskutera och vad inte." När jag ifrågasätter detta kontrar du med att hävda att hela mitt inlägg går ut på att "skuldbelägga". Och jag reagerar - mycket riktigt - på även detta. Eftersom jag vet hur lätt det är att nätdebatter freakar ut, och eftersom jag faktiskt tycker det är viktigt att man anstränger sig för att hålla diskussionen ren (med detta inte sagt att jag själv alltid lyckas, men i sådana fall förväntar jag mig också påpekanden om det.) Dessutom finns det en tendens (som inte du är ansvarig för, naturligtvis) hos många högerdebattörer att liksom skilja på yttrandefrihet och "en persons som hyser socialdemokratiska grundvärderingars rätt att hävda dessa".

Så Jonas, försök hålla dig till sakfrågan i fortsättningen. Utan gliringar. För sakfrågan är nämligen nog så spännande att diskutera.)

globaljuggler sa...

Johan Sjölander skriver:

"Poängerna med plusjobben är två – dels att höja kvaliteten i välfärden naturligtvis, men framförallt att göra människor mer "anställningsbara".

[...]

Plusjobb är inget mål – det är ett medel för att stärka människor i deras strävan att gå vidare."

Men Johan, detta stämmer ju inte med vad din egen finansminster säger. Pär Nuder säger ju att plusjobben är riktiga jobb. Vem av er har fel?

Johan Sjölander sa...

Global; jag tror inte du har hört Pär Nuder säga att plusjobben är permanenta jobb (dvs ett mål i sig). För det är de inte. Säkert kommer många av de plusjobb som finns idag att BLI permanenta jobb framöver - eftersom de kommer visa sig så framgångsrika. Men än så länge är de tidsbegränsade. Det har också varit väldigt tydligt att de uppgifter plusjobbarna utför inte får vara att ta över något som gjordes tidigare av någon annan anställd, utan att tillföra något extra. Det trodde jag du visste.

Däremot är plusjobb riktiga jobb i den meningen att de fyller en funktion (höjer kvaliteten i välfärden) och de anställda får avtalsenlig lön etc. Även en tidsbegränsad anställning som inte tränger ut någon annan kan nämligen vara "riktig". Och syftet med plusjobben är som jag skrev dubbelt - både att höja välfärden och få människor ut ur sysslolöshet/långtidsarbetslöshet.

Två flugor på en smäll alltså. Istället för att, låt oss säga, man försämrar rättigheterna för unga utan att man kan vara säker på att en endaste jobb uppstår. För att ta ett exempel.

globaljuggler sa...

Citerat från Pär Nuder från regeringens hemsida:

"Plusjobben är vanliga jobb, till avtalsenliga löner."

Vem av er har fel?

Johan Sjölander sa...

Pär Nuder;

"Plusjobben är vanliga jobb, till avtalsenliga löner."

Johan Sjölander;

" ... plusjobb [är] riktiga jobb i den meningen att de fyller en funktion (höjer kvaliteten i välfärden) och de anställda får avtalsenlig lön etc"

Sprickan i partiet är uppenbarligen total. Ring Expressen, någon.

globaljuggler sa...

Tja, jag tycker i alla fall att det är anmärkningsvärt att Nuder m.fl i regeringen hårt kritiserar ett alternativ samtidigt som man för fram ett annat som på varje punkt är betydligt sämre.

Och enligt Pär Nuder kan man tydligen jämföra plusjobb med ungdomsavtal. Som chef för finansdepartementet och därmed arkitekt bakom "reformen" tar jag hans ord med större tyngd.

Som Plusjobben var tänkt går det utmärkt att jämföra dem med ungdomsavtalen, och i den jämförelsen faller plusjobben pladask till marken.

Johan Sjölander sa...

Men global, grejen är inte att PLUSJOBB inte är riktiga jobb. Grejen är att UNGDOMSAVTAL inte är riktiga jobb - för det är inga jobb alls, det är en förändring i regelverket. Det är därför jag menar att de inte kan ställas mot varandra.

Jonas N sa...

Varför ägnar du så mycket kraft åt ren semantik, Johan.

Du har helt rätt att begreppen 'Avtal' resp ''Jobb' har väsensskilda betydelser.

Men menar du att det är detta som debatten skall handla om? Snarare än de återverkningar i den verkliga världen för verkliga människor de två politiska förslagen kan (tänkas) ledas till?

För tom du måste väl vidgå att båda förslagen (oavsett titel) har med samma problematik att göra!

Björn sa...

"Björn, självklart är plusjobb en satsning mot (bland annat ungdoms-)arbetslösheten. Har frenetiskt läst igenom mitt eget inlägg och försökt hitta vad däri du stödjer dig på när du säger att jag hävdar annorlunda."

Nåja, det är ju den retoriska glidningen här som är intressant. Det vill säga att vi ska ha en semantisk metadebatt om betydelsen av ord, när debatten egentligen handlar om något mycket konkret, och där problemformuleringen kan göras mycket konkret: Huru skola vi sysselsätta de unga?

Som flera här har påpekat så betyder inte avtal och jobb samma sak. Jobbet är resultatet, avtalet är vägen till resultatet. Då finns det två olika vägar man kan gå: antingen din väg via plusjobbel, eller centerpartiets väg via ungdomsavtal. Resultatet blir sysselsättning i båda fallen. Men bara i centerpartiets fall blir det tal om ett 'jobb'.

Plusjobben är alltså inte en väg till jobb. Det är en åtgärd. Som du så riktigt säger. Det har ingen som helst bäring på det som kallas arbete. Men socialdemokratins viktigaste företrädare lanserar plusjobb som om det vore en lösning på ungdomsarbetslöshet. Det är det inte. När detta avslöjas värjer sig socialdemokratiska företrädare genom att vilja ta denna metadebatt om semantik istället. Eller så kallas det ungdomsdiskriminering.

Vad gäller ungdomsdiskriminering så är det ju så att ungdomar diskrimineras mycket mera konsekvent i dagens system. Man får se ungdomsavtalen som en art av positiv särbehandling där man skapar förutsättningar för att de ska ha en sorts ekonomisk förtur till arbete. Personligen skulle jag vilja att alla svåranställda grupper omfattades av denna positiva särbehandling, som t.ex. de som är äldre än 45, invandrare.

Om man ser till det tänkta resultatet av de båda förslagen kan man nämligen konstatera att plusjobben inte leder någon vart. Det gör däremot ungdomsavtalen. De får det positiva resultatet att arbetslösa människor får jobb.

Johan Sjölander sa...

Jonas; jag uppfattar inte skillnaden mellan ungdomsavtal och plusjobb som semantisk. Det är helt olika saker. Även om du har rätt i att de i retoriken syftar till samma sak.

Och Björn. Jag har alltså gjort en "semantisk glidning". Från vad till vad är lite oklart. Höljt i dunkel, faktiskt. Men ok. Må så vara.

Jag tror inte att ungdomsavtal ger jobb. Däremot är jag säker på att ett plusjobb är ett jobb. Som dessutom gör dig mer anställningsbar för andra jobb i framtiden.

Björn tycker uppenbarligen att det stora problemet på den svenska arbetsmarknaden är att unga har för mycket rättigheter. Jag hävdar att det finns för få jobb. Så enkelt är det, för att travsetera en känd valslogan.

Jonas N sa...

Jag anser fortfarande att du hänger kvar mer vid semantiken än vid sakfrågan.

vad gäller undomsavtal så finns det iaf empiri, ganska omfattande sådan. Det räcker med att gå till Danmark, tom till Sverige i de områden där Sverige ligger väldigt nära Danmark. Men din tro är din egen, och den är säkert också kopplad en del till den politiken du valt att sätta din till'tro'(!) till! Dvs den ingår i dina förhoppningar.

Men jag ville påpeka en annan sak här (även den semantisk). Du kallar plusjobb för jobb (OK, det får du göra). När jag var yngre beskrevs AMS-jobb som ett lag som gräver ett dike på förmidagsskiftet och ett annat som fyller igen det på eftermiddagen.

De vara båda jobb (i din semantiska tolkning) men det är inga riktiga jobb, det tror jag tom du håller med om. Beskrivningen är givetvis tillspetsad även om den inte låg så lång bort från verkigheten som man skulle önska. Plusjobb är inte riktigt samma jobb, men bristen är identisk, de kostar (riktiga) pengar men skapar värden som inte står i paritet till priset (gardinbytande mm alt. uppluckring av jord längs tex en vägkant)

För egen del kallar jag dem INTE riktiga jobb av den anledningen
(varken gardin/dikesvarianten, eller annat av samma slag). Och jag får finna mig att socialdemokraterna gör sitt yttersta för att ändå kalla dem jobb. Trots att de både lagstiftningsmässigt, och innehållsmässigt tvingande är annorlunda än andra riktiga jobb (med riktiga jobb menar jag både sådana som jag menar, och dem som socialdemokraterna menade innan plusjobben lanserades)

Johan Sjölander sa...

Jonas; vad gäller plusjobben har jag hela tiden betonat att de faktiskt tillför någon form av värde för medborgarna - de är inte bara "terapi" för den arbetslöse. Tvärtom tror jag att många plusjobb kommer att bli så bra att de så småningom omvandlas till permanenta anställningar. Men det kan jag naturligtvis inte veta, det handlar som sagt om tro...

Vad gäller Danmark så har de inom vissa områden en betydligt svagare anställningstrygghet än den svenska (dock inte inom alla sektorer, jag tror mig minnas att den inom exempelvis det offentliga är betydligt starkare men det kan vara andra sektorer). Dessutom har de - vilket påpekades ovan - väldigt höga ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringarna, något som också gynnar rörligheten på arbetsmarknaden. Men de har vad jag vet inga speciella undantagsregler för ungdomar. Så i den meningen tycker jag att liknelsen haltar.

En intressant reflektion i sammanhanget är dessutom att den svenska borgerligheten mer eller mindre gör tvärtemot det danska exemplet. Det är drastiskt sänkta ersättningsnivåer och - åtminstone i den nya moderata retoriken - bibehållen arbetsrätt. Eller för ungdomar i centerns Sverige - både ekonomisk och anställningsmässig otrygghet. Unsecurity istället för flexicurity, sas.

Men detta resonemang understryker närmast min ursprungliga tes; nämligen att ungdomsavtal och plusjobb inte låter sig jämföras. Det är uppenbart att det första handlar om ett skifte i arbetsmarknadspolitik som kan få de ena eller de andra effekterna. Det senare är en konkret åtgärd som ju inte förändrar spelreglerna på arbetsmarknaden. Däremot ger det en massa människor jobb - vilket ju dels är bra i sig och dessutom undrlättar för en långtidsarbetslös att sedan kommer vidare.

Björn sa...

"Björn tycker uppenbarligen att det stora problemet på den svenska arbetsmarknaden är att unga har för mycket rättigheter."

Nej det stora problemet på den svenska arbetsmarknaden är att så många inte får vara med på den på grund av höga kostnader på arbetskraft, på grund av hämmande regler som gör att individer med mössan i hand aller nådigast får ta del av meningslösa aktiviteter av den moderna motsvarigheten till Patron, nämligen den offentlige handläggarens välvilliga eller icke välvilliga tolkningar av det krångliga regelverket. Just bland ungdomar är arbetslösheten på 30 procent, liksom för människor som är äldre än 50.

Lösningen på problemet är ett batteri av saker som måste göras, där ungdomsavtalen är en komponent som skapar en positiv särbehandling i anställningsprocessen. Andra delar av lösningen är att ta bort den allmänna löneavgiften i arbetsgivaravgiften samt att ta bort medfinansieringskravet i sjuklönehanteringen. Det är statens uppgift i kraft av de skatter som tas ut av medborgarna att sörja för vård skola och omsorg - inte företagens.

Jonas N sa...

Johan, jag är helt med på att plusjobben medför 'någon form av värde'.

Min poäng är att om detta värde inte jämförs med kostnaderna blir all vidare diskussion meningslös.

Och om värdet avsevärt understiger kostnaderna tillfogas samhället som helhet en skada.

Jag skulle tex vilja påstå att även de som handlägger och beslutar om plusjobb egentligen också bara 'gräver diken' dvs skall tas med i kostnaderna.

Trots att dessa är riktiga 'riktiga' jobb (enligt sossarna) och inte bara 'riktiga' jobb som plusjobben.

David Hedenberg sa...

Varför påstås det att förslagen inte kan jämföras - fast det är just det vi håller på med i debatten!? Jag tycker det är ett konstigt påstående att de inte skulle vara jämförbaar.

Jag har skrivit ett inlägg om frågan på min blogg, som tar upp det du skriver.

Johan Sjölander sa...

Jonas, du måste naturligvis ställa plusjobb mot att samma person som får det annars skulle gå arbetslös och även då "kosta pengar" för samhället. Från att kosta ganska mycket pengar och inte tillföra något "värde" till att kosta lite mer men också tillföra väldigt mycket mer alltså. Dessutom så kommer plusjobbaren ur en destruktiv sysslolöshet vilket också är bra för hans eller hennes framtidsutsikter.

I den meningen tror jag plusjobben är samhällsekonomiskt effektiva. Även om vi räknar in en och annan byråkrattimma i kalkylen.

Ja, och så Björn. Skulle kunna gå in och ifrågasätta ditt recept på punkt efter punkt. Men för denna diskussions skulle räcker det med att säga att det självklart inte heller är så att plusjobb är den enda eller ens den viktigaste delen i en socialdemokratisk politik för arbete och utveckling. Kärnan är att vi som land står oss i den internationella konkurrensen vilket görs bäst genom utbildning, stablia ekonomiska förutsättningar och satsningar på olika framtidsbranscher. Alltså en socialdemokratisk politik.

(sedan förstår jag att du är mot det där med medfinansiering. Men är det inte väldigt bra att antalet sjukskrivningar går ner? Det borde alla skattebetalande svenskar tycka.)

Johan Sjölander sa...

David - sorry, missade ditt inlägg. I någon mening har du rätt, visst går det att jämföra - precis som du faktiskt kan jämföra äpplen med päron (exempelvis vilket som är godast).

Egentligen är det nog det SÄTT på vilket de två förslagen jämförs jag vänder mig emot. Det vill säga det framställs som om ett plusjobb och ett "ungdomsavtalsjobb" är samma sak, med lite olika regelverk. vilket det alltså inte är frågan om.

Björn sa...

"Skulle kunna gå in och ifrågasätta ditt recept på punkt efter punkt."

Naturligtvis skulle du göra det. Jag väntar mig inget annat. Det viktiga för er är ju formen på lösningen snarare än själva lösningen på problemet. Systemet är viktigare för er än vad individen är. :)

Ser man reellt på problemet så finns det bara en lösning på problemet att det inte finns några jobb: lösningen är att skapa jobb. Eftersom jobb inom den offentliga sektorn inte är välståndsbyggande i det att de konsumerar resurser istället för att generera dem så är det inte inom offentliga sektorn som jobben måste skapas. Inte om vi vill bibehålla en välfärd värd namnet.

Det är där ni faller omkull. Era lösningar går alltid ut på offentliga sektorn-jobb. Vilket resulterar i att ni måste hålla nere lönerna, och se till att lönerna i reella tal sjunker, om ni samtidigt vill ha flera människor i arbete i den offentliga sektorn. Det är därför det är så svårt för kommunal att strejka för högre löner, till exempel. För det första är det oftast ett utbudsmonopol vad gäller arbetsplatser inom de verksamheter som den offentliga sektorn pysslar med, vilket gör att offentliga sektorn lider av alla de problem som monopol brukar dras med: låg effektivitet, låg kvalitet, låg produktivitet och låga löner.

Bara i den privata sektorn genereras medlen, och det är där välfärdsbyggandet måste göras. Men den privata sektorn har blivit mycket eftersatt av den socialdemokratiska regeringen, och jag skulle vilja påstå att den privata sektorn medvetet har blivit eftersatt. Det är ungefär som om man har sålt matsilvret bit för bit över åren för att ha råd med att köpa bröd för stunden. Nu börjar det dock gapa tomt i skafferiet.

Och då kommer man på den lysande idén med plusjobb. Man skapar helt enkelt ett trasproletariat för från 28 kronor i timmen som inte får jobba med någonting vettigt men som inte desto mindre är tvingande för den arbetslöse. Om den arbetslöse tackar nej till plusjobb, vad händer då? Jo då ryker alla bidrag. Arbetslösheten "minskar" i statistiken när alla dessa elektriker och sjuksköterskor och plåtslagare och IT-tekniker går iväg klockan sju på morgonen för att hänga gardiner i åtta timmar.

Och så ställer man det mot centerns förslag: ett förslag som ger jobb som genererar skatteinkomster för staten, likväl som arbetsgivaravgifter. Individen får tillgång till alla skyddssystem i samhället, och får arbeta i det yrke han/hon är utbildad för.

Jag vet ju vilket jag skulle välja. Det är upprörande att socialdemokrater inte vet det.

Johan Sjölander sa...

Björn. Vad i nedanstående stycke var svårt att förstå:

"Men för denna diskussions skulle [sic] räcker det med att säga att det självklart inte heller är så att plusjobb är den enda eller ens den viktigaste delen i en socialdemokratisk politik för arbete och utveckling. Kärnan är att vi som land står oss i den internationella konkurrensen vilket görs bäst genom utbildning, stablia ekonomiska förutsättningar och satsningar på olika framtidsbranscher. Alltså en socialdemokratisk politik."

När jag skriver att det viktigaste varken är plusjobb eller ungdomsavtal, utan en stark ekonomi som genererar (mestadels privata, för den delen) jobb - hur kan du då utan att ens beröra detta faktum sedan försöka beslå mig med att tycka precis tvärtom?

Jonas N sa...

Johan, för varje svar du lämnar kommer du lite närmare :-)

Nu säger du att att arbetslösa människor är en ekonomisk belastning för samhället, och om de iom sin arbetslöshet trots allt hänger upp någons gardiner är dom förvisso fortfarande en belastning för samhället, men kanske i något mindre utsträckning.

Iom att de faktiskt byter någons gardiner, eller skottar en garageuppfart.

Jag håller helt pch hållet med dig! Helt och hållet!

Men som sagt (i gällande fråga) står denna (marginellt) minskade (sammhälliga) kostnad emot riktiga anställningar i näringsverksamhet vars syfte är att skapa riktiga mervärden! Och som ifall de blir av dels helt(!) undanröjer den kostnad du pratar om, och dessutom genererar intäkter i form av skatter och ökad konsumtion (moms) och efterfrågar generellt.

Du måste ännu hårdare hålla fast vid din ståndpunkt om att sådana förslag INTE ALLS leder till fler anställda för att få igenom din jämförelse (som alltså inte gills på riktigt pga av rent semantiska skillnader)

För du kommer väl ändå inte runt att att en försörjd människa är en kostnad för samhället, medans en som är privat avlönad är en tillgång!?

Nu har du ett steg kvar att göra: Du behöver inse att beslutet att anställa någon privat påverkas av kostnaderna och riskerna som är involverade med ett sådant beslut: Ju högre dessa båda är ju färre blir av, ju mer försiktiga blir de som kan fatta sådana beslut.

(för du skall komma ihåg, dessa beslut fattas av självständiga individer, inte av politiker som pratar om vad andra borde göra)

Johan Sjölander sa...

Jonas, några kommentarer.

Plusjobb står inte mot privata anställningar, eller för den delen mot andra tillsvidareanställningar inom den gemensamt finansierade tjänsteproduktionen. Om vi hade en överhettad arbetsmarknad och om villkoren för plusjobb vore fantastiskt förmånliga, skulle det kanske vara så (och det är väl det som ligger bakom när vissa borgerliga politiker kritiserar regeringen för att göra för mycket på arbetsmarknadsområdet.) Men nu är så inte fallet.

Och då måste plusjobb jämföras med tillika skattefinansierad sysslolöshet. Och då vinner plusjobben, alla gånger i veckan. Både för samhället och för individen.

Anledningen till att den svenska tillväxten (som är högre än snittet i europa, btw) inte växlats ut i fler jobb är ju inte det svenska arbetsrättsliga reglelverket, utan att tillväxten drivits fram av produktivitetsökningar i den exportbaserade tillverkningsindustrin - dvs färre människor gör mer. Idag ser vi visserligen tendenser till att mer av tillväxten kommer i den inhemska tjänstesektor, vilket naturligtvis ger fler jobb. Vi har dessutom stora generationsväxlingar framför oss (inte minst inom det offentliga) och där kommer det också krävas nyanställningar. Utan att vi avskaffar arbetsrätten, och framförallt utan att vi gör det för unga.

Men i dagens läge är ett plusjobb en bra lösning för en person som under lång tid varit arbetslös - inte minst eftersom vi vet att arbetsgivare tvekar att anställa någon som varit borta från arbetsmarknaden under lång tid.

Men visst, om min position uppfattats som att jag tycker att plusjobb är bättre än varaktiga anställningar på helt vanliga villkor så förstår jag kritiken. Men det är nu inte och har heller aldrig varit min poäng.