Blir det några fler debatter med (sd)?

I kommentarerna från Mona Sahlin från efter debatten med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson sent igår kväll förstår man att Mona inte är överdrivet förtjust i tanken på att återupprepa försöket. Så här står det i Dagens Nyheter:

”För mig känns det just nu som en engångsföreteelse, sade Sahlin, när hon just kommit av scenen efter debatten, en debatt hon inlett med att såga partiet längs med fotknölarna som varandes ett högerextremt parti, kvinnofientligt, och med åsikten att Zlatan inte är svensk.- Det här var en del av en strategi för att visa att vi visst är beredda att ta debatten med Sverigedemokraterna.

Nu har vi gjort det. Nu ska vi vi framför allt ta debatten med dem som gått över till partiet. Vi ska gå ut till förortstområden i Landskrona och på andra ställen och se om det inte går att få folk att inse att detta inte är något parti för arbetarklassen eller kvinnor, inte för någon som vill något annat än ett djupt främlingsfientligt budskap. ”

Och jag har nu inget mot själva strategin. Det viktiga är naturligtvis att ta – inte debatten men väl samtalet – med de väljare som av olika skäl valde (sd). Det är naturligtvis där kraften ska läggas ner, inte på att sitta ändlösa timmar i hårda debatter med representanter för ett mycket litet ytterlighetsparti ute på kanten. Men samtidigt tror jag att det blir väldigt svårt att helt stänga den dörr som nu har öppnats. Sverigedemokraterna kommer att behöva bemötas, även på central nivå.

Och på flera områden måste argumentationen också utvecklas. För som Henrik Brors skriver i en mycket läsvärd analys av debatten;

”Mona Sahlin framstod som bättre förberedd för debatten med Sverigedemokraterna än folkpartiets och moderaternas partisekreterare. Hon tog upp några tydliga exempel på hur partiet skiljer sig från andra partier - att man inte tycker Zlatan Ibrahimovic är svensk, att partiet vill stoppa adoptioner från utlandet, att partiet vill stoppa aborter. Därmed markerade hon klart ett stort avstånd till Sverigedemokraterna.

Men det blir mer komplicerat att hålla avståndet när diskussionen kommer in på konkreta frågor som problemen i Rosengård i Malmö. De etablerade partierna har misslyckats med integrationen av många invandrare och Sverigedemokraterna enkla lösning: "Stoppa invandringen" blir därför svår att bemöta i en kort tv-munhuggning.”

Kan vi inte även i en ”kort munhuggning” bemöta Sverigedemokraternas populism så är risken stor att de kommer in i riksdagen 2010. Och då kommer det att behövas eldunderstöd från våra skarpaste företrädare, för att vi ute lokalt ska kunna stå pall vi också. I den meningen tror jag tyvärr att vägen tillbaka är stängd. Även om jag också kan tycka att den mediala uppmärksamhet (sd) fått under veckan som gått är långt mycket mer än de egentligen förtjänar.

Min egen analys av själva debatten hittar du här

Andra bloggar om: sverigedemokraterna, mona sahlin, debatter, socialdemokratin, val 2010, jimmie åkesson, politik och annat intressant