Det verkar nu som om svensk politiks meste överlevare Lars Leijonborg går mot sitt slut som partiledare för folkpartiet. Jag kan inte partiet, men det vore väl underligt om han kunde sitta kvar när nu även det stora stockholmsdistriktet vad det verkar lutar åt att kräva hans avgång (se mer här och här.)
Och även om Leijonborg skulle klara av att rida ut den här stormen (han har som sagt en osedvanlig förmåga att hänga sig kvar, den mannen) så är det en märkt och vingklippt partiledare vi då ser. Att återigen bygga upp någon typ av styrkeposition, internt och externt, skulle kräva nästan herkuliska krafter – och är det något Lars Leijonborg inte utstrålar just nu så är det väl just det.
Det intressanta är då vem som kommer efter. Under senare år är det Jan Björklund som i väldigt hög utsträckning kommit att prägla bilden av folkpartiet. Det är ordning och reda och batongliberalism. Att välja honom till ny partiordförande blir därför ingen förnyelse, det blir att bekräfta det folkparti som idag går kräftgång i opinionen. Samtidigt verkar det som om det är Björklund som är den i dagsläget starkaste kandidaten.
Om Björklund tar över kommer han dock att vilja distansera sig från Leijonborg, och måste på något sätt signalera vilket hans avtryck på politiken kommer att bli. Hur detta tar sig uttryck blir intressant – vad skiljer egentligen Björklunds framtida mot Leijonborgs nuvarande folkparti? Eftersom han själv är i så hög grad delaktig i partiets högersväng, kommer det knappast bli en kantring vänsterut som är alternativet. Frågan är då vilka nya steg högerut Björklund är beredd att ta.
Under se senaste åren har jag stundtals känt ett stort obehag när jag sett folkpartiets – ett parti jag tidigare respekterat djupt – utveckling. Men det kan i alla fall inte bli värre, har jag då tänkt för att något muntra upp mig. Nu börjar jag undra om det inte är läge att ompröva den inställningen.
UPPDATERING kl 11.00: Så var det klart. Leijonborg avgår. Trycket vart för stort. Läs mer här och här. SLUT PÅ UPPDATERING
Andra bloggar om: lars leijonborg, jan björklund, folkpartiet, politik och annat intressant
4 kommentarer:
Johan, vad tror du om Johan Pehrson som efterträdare? Han kan nog vara bra för FP till skillnad mot Jan Björklund, tror jag.
Johan:
Jag kan inte låta bli att småle åt din rubrik. Detta med natt som i nattväktarstaten var väl knappast ett sammanträffande bara? ;-)
Jag tycker att Maud Olofsson kan bli partiledare även för folkpartiet och så slår man ihop Fp och C och kallar sig Nya Liberala Nattväktarpartiet.
NLN är fött! :-D
Anders: Jag vet inte vad Johan P skulle innebära. Har inga sådär spontant positiva intryck av honom men det kanske jag borde?
Frågan är om han ens är aktuell dock. Vi får väl se vad det lider.
Stefan: Oj då. Ibland är jag tydligen fyndigare än jag själv förstår :-)
Jo, nog är det allt roligt att det finns de som associerar (fp) med nattväktarstat.
Fast kanske inte på det sättet som avsågs.
:-)
Pssst: 'kvoterade VAB-dagar'
Skicka en kommentar