Regeringen tappar, trots högkonjunkturen

Enligt dagens SIFO får (s) 44,1 procent av väljarstödet, vilket är mer än hela den borgerliga alliansens tillsammans. En rekorduppgång på nio procentenheter förklaras dels av att man lyckats locka väljare som inte röstade i förra valet (fyra procentenheter), dels i en överströmning från borgerligheten (fem procentenheter.) Stödet för regeringspartierna har å andra sidan sedan valet minskat med 6,8 procent. Det skriver Svenska Dagbladet nu på morgonen.

En opinionsundersökning är nu bara en opinionsundersökning. En viss nedgång i opinionen för en sittande regering så här året efter ett val är också fullt normalt. Men det finns några intressanta saker med dagens siffror.

För så här kommenterar Sören Holmberg dagens siffror ur ett historiskt perspektiv (ur SvD):

”Den största nedgången hittills fick regeringen Carlsson i april 1995, minus 7,9 procentenheter jämfört med valet 94. Den näst sämsta noteringen har Carl Bildts regering i april 92, minus 7,2.

–På bronsplats kommer den nuvarande regeringen.

I 15 av 19 riksdagsval som ägt rum efter andra världskriget har de sittande regeringarna tappat i genomsnitt 2 procentenheter av rösterna.”

Vi har alltså bara två exempel på att stödet för regeringspartier gått sämre under modern tid; Carlsson 1995 och Bildt 1992. Och hur gick det för dessa regeringar i valet några år senare? Jo, socialdemokratin gjorde ett katastrofval 1998, och kunde bara sitta kvar vid regeringsmakten eftersom Schymans vänsterparti var de som fångade upp det mesta missnöjet. Och Bildt fick ta sitt pick och pack och snällt lämna Rosenbad.

Dessutom är det väldigt intressant att jämföra den historiska kontexten. Idag har vi en strålande högkonjunktur, och ekonomin går som tåget. Trots det tappar regering stöd i paritet med budgetsaneringens sena och krisårens tidiga nittiotal (kan inte på rak arm dra mig till minnes exakt hur stämningsläget var just april 1992, men det var det år krisen så att säga började).

Dagens siffror är också en reaktion på det som präglat svensk politik den senaste tiden; valet av ny s-ordförande samt uppspelen inför regeringens vårproposition (med avskaffad förmögenhetsskatt och förändrad fastighetsbeskattning.) Om jag förstått det rätt har inte det senare fått fullt genomslag i de här mätningarna, så man kanske får vara försiktig med att dra några alltför tvärsäkra slutsatser. Men nog är det intressant att notera ändå.

Regeringens förhoppning är nu att sysselsättningen ska gå upp, och att detta ska rädda kvar Reinfeldt vid makten. Men det bygger på två saker. Det första att sysselsättningen faktiskt går upp. Där känner jag mig optimistisk. Det socialdemokratiska mantrat från valrörelsen ”jobben kommer” var faktiskt sant. Men det andra är att svenskarna också kommer ge den borgerliga regeringen äran för denna uppgång. Och där tror jag att Borg et co kommer att få det svårare.

Som sagt. Opinionsundersökningar är bara opinionsundersökningar. Men de säger oss ändå något. Det finns nämligen inga externa kriser eller yttre faktorer som har påverkat dagens siffror (möjligtvis med undantag från folkpartiets). Den moderatstyrda regeringen har genomfört sin politik, till och med lite mer expansivt än man hade hoppats eftersom ekonomin går så bra. Trots det sjunker regeringspartierna som stenar i opinionen. Det är det stora dramat här idag, egentligen.

Läs mer om undersökningen här.

Andra bloggar om: opinionsundersökningar, regeringen, alliansen, socialdemokratin, väljarstöd, politik och annat intressant