Jag vet att det gnälls lite över vår nuvarande regerings fullständiga brist på idéer och förslag vad gäller kulturpolitiken. Nu tycker jag att detta är lite orättvist, man har ju förutom att konstruera en ny a-kassa som slår extremt hårt på kultursektorn också exempelvis hunnit med att dra tillbaka kulturmomspengarna från ett gäng inte minst regionala scener. Så helt utan handlingskraft är man inte.
Nu börjar också effekterna av den stora borgerliga kulturpolitiska reformen märkas, och det går tydligen bättre än väntat. Läser i tidningen att man lyckats få ner besökstalen på Moderna museet med över femtio procent sedan entréavgifterna återinfördes. Visserligen kan man tycka att det fortfarande är alltför många som spenderar improduktiv tid på någon obskyr utställning istället för att jobba och bidra till att BNP går runt, men visst går det åt rätt håll.
När den fria entrén infördes av den förra regeringen fick det också den olyckliga effekten att många utan tidigare vana av museibesök och därför – kan man anta – utan den erforderliga bildningsnivån som krävs för att verkligen ta till sig vad som visades strömmade in på våra kulturarvsinstitutioner. Förhoppningsvis är det nu dessa grupper som återigen har fallit ifrån.
Vi kan nu vara mer säkra på att de statliga skattepengar som läggs på kulturpolitiken går dit de ska; till dem som redan innan är stora kulturkonsumenter. Samt att en massa människor som ändå inte förstår vad som visas nu gör vettigare saker med sina liv än att spendera dem på museum.
Två flugor i en smäll! Länge leve regeringen Reinfeldt och dess framåtsyftande kulturpolitik!
Andra bloggar om: kulturpolitik, regeringen, fri entré, museum, politik och annat intressant
12 kommentarer:
Mycket bra skrivet! Borgarnas kulturpolitik är verkligen fantastiskt. Kultur är faktiskt inget som vanliga människor ska syssla med eller ta del av.
Menar du på fullt allvar att a-kassanska vara med och stödja kulturpolitiken?
Anonym; nä. Men jag menar dels att trygghetssystemen ska vara utformade så att även människor som lever å arbetsmarknader med hög flexibilitet ska omfattas. Och jag menar att de förslag regeringen nu genomfört kommer att få stora konsekvenser för kulturarbetarna, som man inte på något sätt har förslag på hur de ska hanteras.
Johan - tack.
Den svenska a-kassan är fortfarande efter förändringarna en av världens mest generösa. Det är först efter 300 ersättningsdagar som den sänks. Om du tycker att det är en kulturpolitisk gärning att man ska kunna utnyttja en omställningsförsäkring i över ett års tid mellan uppdragen så må du så klart tycka det.
Men jag är väldigt lättad över att du och ditt parti befinner sig i opposition
Anonym; problemet med försärmingarna i a-kassan är (för kulturarbetarna) inte främst de långa arbetslöshetsperioderna, utan att kvalificeringsregler, avgifter och beräkningsgrunder ändrats så att det slår extra hårt mot grupper med en omfattande deltidsarbetslöshet. Och detta vet regeringen om, erkänner att det är ett problem men gör ingenting åt.
Sänkningen efter 300 dagar är därför i sammanhanget ett mindre problem. Det stora problemet är "glappet" mellan olika engagemang.
Och nej, så slipper du skriva detta också, flera av dessa försämringar var inte något alliansen berättade om innan valet. Bara så du vet.
Ok, gränsen har höjts från att man måste ha jobbat motsvarande 44 % till 50 % under en 6-månadsperiod.
Den överhoppningsbara tiden har minskats från sju (!) till fem år.
Tycker du att detta är orimligt?
Dessutom, vilka förändringar är det som man mörkade om innan valet?
Beräkningsgrunderna, tex. Men läs mer om hela saken på teaterförbundets hemsida,
http://www.teaterforbundet.se/
De har den mesta information du kan tänkas behöva.
Ja, och det var det jag nämnde tillsammans med att a-kassan ska beräknas av ett genomsnitt av de senaste 12 månadernas inkomster.
Jag förstår fortfarande inte vad som skulle vara så orimligt. Om man vill satsa på kulturen får man väl göra det, under rätt utgiftsområde.
Att anpassa ett lands a-kasseregler så att skådespelare kan få en bra försörjning mellan teaterpjäsernas uppsättningar känns minst sagt lite bakvänt, eller?
Dessutom, vilka av förändringarna mörkade man med innan valet?
Ett annat lästips är KLYS remissvar (finns på
http://www.teaterforbundet.se/LitiumDokument20/GetDocument.asp?archive=3&directory=46&document=1033)
Där kan du bland annat läsa om hur skärpningen av arbetsvillkoret slåt mot frilansande kulturarbetare, och hur beräkningen av normalarbetstiden får samma effekter.
Effekter som jag skulle vilja hävda mörkades i valrörelsen.
; Skärpningen av arbetsvillkoret
I utkastet föreslås att det så kallade arbetsvillkoret i försäkringen ska skärpas. Det föreslås att
man under en ramtid på 12 månader omedelbart före arbetslösheten inträde ska ha
förvärvsarbetat i minst sex månader och utfört arbete under minst 80 timmar per
kalendermånad. Det nuvarande kravet är 70 timmar per kalendermånad.
För frilansande kulturutövare kommer denna höjning innebära att det blir svårare att uppfylla
ett arbetsvillkor och därigenom omfattas av försäkringen. Det bör också noteras, som tidigare
påpekats, att det inom försäkringen finns en särskild omräkningstabell för tillfälligt
4
konstnärligt arbete som innebär att ett gage kan omvandlas till arbetade timmar. I dessa fall
innebär förändringen att det kommer att ställas krav på en högre lön för att överhuvudtaget
kunna uppfylla ett arbetsvillkor. Den föreslagna skärpningen av arbetsvillkoret riskerar
därigenom att slå ut stora grupper av frilansare från försäkringen.
Nya regler för att beräkna normalarbetstiden
Vid sidan av arbetsvillkoret utgör beräkningarna av normalarbetstiden en central del av
regelverket i försäkringen. Begreppet normalarbetstid och metoderna för att beräkna detta kan
framstå som en rent teknisk fråga. Det förslag som läggs om att ändra beräkningen av
normalarbetstiden innebär emellertid att ersättningen kan komma att sjunka radikalt för
enskilda individer. Förslaget medför att ersättningen kommer att räknas på den genomsnittliga
arbetstiden och inkomster under hela den så kallade ramtiden på 12 månader. För de personer
som grundar sitt arbetsvillkor på en reguljär heltidsanställning medför förslaget inte några
större skillnader men för frilansanställda kulturutövare med återkommande
visstidsanställningar och mellanliggande arbetslöshetsperioder kan det slå mycket hårt mot
deras ersättning.
Det anges i utkastet till proposition att arbetslöshetsersättningen ska ersätta inkomstbortfall
från ett varaktigt arbete och att grundtanken är att den stadigvarande ersättning man tidigare
uppburit ska återspeglas i nivån på den arbetslöshetsersättning som lämnas när man är
arbetslös. Men om man är professionellt verksam som kulturskapare finns i regel inte några
varaktiga arbeten som sträcker sig över en 12-månadersperiod. För dessa personer är det enda
rimliga att tillgodoräkna normalarbetstid och dagsförtjänst på det arbete som har legat till
grund för uppfyllandet av arbetsvillkoret.
Sänkningen av ersättningsnivåerna
Också de förslag som lämnas till att sänka ersättningsnivåerna under pågående
ersättningsperiod tar inte hänsyn till hur kulturarbetsmarkanden är uppbyggd och fungerar.
Motivet till att sänka ersättningsnivån efter 200 ersättningsdagar är att detta ska leda till att
den som är arbetslös så snabbt som möjligt ska återgå i arbete. Men de som är professionellt
verksamma inom kulturområdet är sällan arbetslösa under en sammanhängande period av 200
ersättningsdagar. Det vanliga är att man befinner sig mellan två anställningar när man ansöker
om arbetslöshetsersättning. På kulturområdet får därigenom de sänkta ersättningsnivåerna
ingen annan incitamentseffekt än att de som är beroende av a-kassa mellan sina
visstidsanställningar blir fattigare vilket möjligen kan bidra till en ökad utslagning från
kulturarbetsmarknaden.
Den fortsatta beredningen
Sammantagna får de förslag som regeringen lagt fram dramatiska effekter för de
yrkesverksamma inom kulturområdet. Det innebär allvarliga försämringar både när det gäller
möjligheten att tillhöra försäkringen och de ersättningar som utgår under arbetslöshet. En av
flera effekter är att behoven av kompletterande stöd från de sociala myndigheterna kommer
att öka. En annan uppenbar effekt är att kvinnor drabbas hårdare än män.
Men förslagen slår inte endast mot de enskilda individerna. Det innebär också att det blir allt
svårare för de professionellt yrkesverksamma att verka och försörja sig på kulturområdet.
Eftersom kultursektorn för sin verksamhet är helt beroende av en stor och kvalificerad kader
5
av frilansande kulturutövare så kommer detta innebära att bredden och mångfalden i
kulturlivet minskar.
Ska jag tolka detta som att du tycker att vi bör anpassa a-kassan efter skådespelarnas verksamhetsplanering?
Jag har angett de förändringar som har genomförts. Kravet om att jobba halvtid under en 6-månadersperiod för att kvalificera sig är inget orealistiskt. Tidigare låg nivån på ca 44 %, nu är det alltså höjt till 50 %. Med tanke på de brösttoner som emellanåt hörs kan man fundera på hur märkligt vitala just dessa 6 procentenheter råkar vara.
Den överhoppningsbara tiden har sänkts från hela 7 år till 5. Är detta orimligt?
Ersättningen ska baseras på den genomsnittliga inkomsten under det senaste året, vilket jag tycker är rätt så rimligt eftersom det blir en koppling till de skatter/avgifter man har betalat in.
Jag kan inte se att detta skulle vara särskilt orimligt.
Dessa åtgärder redovisades dessutom klart och tydligt i Alliansens program. Socialdemokraterna tog varje chans att diskutera just arbetsmarknadspolitiken och varför höjda bidrag istället för arbetslinjen är att föredra. Den politiken fick underkänt av väljarna som bekant.
Förresten, om nu skådespelarna regelbundet går arbetslösa mellan olika uppsättningar, varför kan de inte ta tillfälliga jobb som många andra gör och faktiskt klara sin egen försörjning?
Eller är de för fina för att jobba som servitriser och liknande?
Käre anonym (du får gärna presentera dig fö, känns lite märkligt att föra långa resonemang med en person jag inte vet vem det är); jag tycker naturligvtis att våra trygghetssystem ska vara anpassade efter de människor som är med och betalar för dem. Inklusive kulturarbetarna, alltså.
Något som både Littorin och Lena A-L offentligt stött, men sedan struntat i. Vilket man kan tycka både si och så om.
Sedan vet du lika väl som jag att utbudet av jobb som du på kort varsel kan hoppa in och ut ur i osäkra perioder mellan åtaganden inte är obegränsat. Men visst, det borde också gå att konstruera olika lösningar som inte bygger på a-kassa men som ändå möjliggör för kulturarbetare att verka under rimliga villkor. Problement är att vår nuvarande regering - trots upprepade löften - inte gör detta. Tvärtom skär man ner på de anslag som finns (som i exemplet med kulturmomsen och de fria teatergrupperna.)
Då kan man som resonera att det finns för många kulturarbetare där ute, så det är bara bra om det stramas upp en smula. Man kan tycka att folk inte ska flänga runt på tillfällfiga jobb utan systemet ska vara anpassat efter folk med fast 9-5 anställning.
Jag tycker som du förstår inte det. Och därför är jag kritisk till att regeringen genomför åtgärder som slår så hårt på denna grupp, utan att kunna presentera några alternativa lösningar.
Skicka en kommentar