De enda gångerna Sverigedemokraterna hittills släppts in i det politiska finrummet är när man velat använda dem för att slå några andra i huvudet – som när PM Nilsson under EMU-kampanjen upplät Expressens debattsida för att kunna påvisa att EMU-motståndare också var rasister (läs Stieg Larsson på expo kommentera det här.) Om man får tro tidningsrubrikerna är det nu slut på det – under veckan ska (sd) debattera med både (fp) och (m) och i en intervju i dag säger Mona Sahlin att hon också gärna möter partiet i en debatt.
Att vi skulle komma fram till denna punkt är nu ingen överraskning. Jag har inte sett någon forskning på området, men mitt bestämda intryck är att massmedia redan under höstens valrörelse intog en annan ställning till partiet än tidigare, det var mycket mer av ”ett parti bland andra” i rapporteringen. När sedan valet gick som det gick tror jag de flesta innerst inne förstod att det inte längre – om det någonsin hade gjort det – skulle gå att tiga ihjäl partiet.
I mitt valdistrikt – kvarteren där jag bor – fick Sverigedemokraterna ett oroväckande starkt stöd i valet. Grimsta som ligger några tunnelbanestationer bort är ett av partiets prioriterade områden med ständiga hushållsutdelningar av dyra fyrfärgsbroschyrer och andra aktiviteter. Runt omkring här ser man ofta klistermärken eller affischer med Sverigedemokraternas budskap.
Sverigedemokraterna kommer ur en främlingsfientlig rörelse, och det är det som förklarar partiets fokus på ”massinvandringen”. Samtidigt tror jag långt ifrån allt det stöd partiet får har att göra med motstånd mot invandring, än mindre med rasism och främlingsfientlighet. Istället är det ett uttryck för vanligt missnöje vi ser manifesteras. Och det här är både faran och möjligheten med att partiet nu dras fram i ljuset på allvar.
För i värsta fall leder det hela till att en osaklig kritik mot ”massinvandringen”, som bottnar i främlingsfientliga föreställningar, nu legitimeras. Om populistiska budskap som ”vi kan både sänka skatterna och förbättra välfärden bara vi får stopp på invandringen”, eller med andra ord; ”allt är invandrarnas fel”, börjar sätta sig kan vi få stora problem i framtiden. I förlängningen kan detta leda till ett betydligt hårdare och obehagligare samhälle.
Å andra sidan kan den nya offentligheten också leda till att Sverigedemokraterna exponeras som det parti de är. Många vanliga missnöjessympatisörer vänder förhoppningsvis partiet ryggen när man förstår att de inte bara är den där folkliga blandningen av nya moderaterna och gamla socialdemokraterna de försöker ge sken av. Jag räds inte heller en saklig diskussion om invandringen och dess effekter, så lyckas vi få det dit finns det inget att oroa sig för.
Jag känner ingen glädje över att Sverigedemokraterna nu måste mötas på ett nytt sätt än tidigare. Men samtidigt är det ofrånkomligt, och det värsta vi kan få nu är ett Sverigedemokratiskt parti som både kan vältra sig i offerrollen och dessutom slippa svara på frågor. Och det vore ingen betjänt av, utom möjligtvis de själva.
Andra bloggar om: politik, sverigedemokraterna, invandringspolitik, och annat intressant
3 kommentarer:
Johan: "...Många vanliga missnöjessympatisörer vänder förhoppningsvis partiet ryggen..."
Man får sannerligen hoppas det! Populism och syndabockstänkande är dåligt giftemål, "a baaad marriage".
Populism och syndabockstänkande är dåligt giftemål, "a baaad marriage".
Håller verkligen med dig där. Dåligt - och farligt som bara den. Vilket man tycker att vi männsiskor borde lärt oss vid det här laget...
Vad är det vi människor bore lära oss då?
Vad är detta; "a baaad marriage".
Tyvärr för er del så räknar jag inte med ett intelligent svar eftersom ni förmodligen inte har det utöver klassiska PK-floskler.
Men det är klart att det vore kul med dumskallar som försöker :-)))
/ Sven
Skicka en kommentar