Jag hade först tänkt göra någon typ av jämförelse mellan Barack Obamas självbiografiska "Dreams of my father" (Min far hade en dröm) och Fredrik Reinfeldts bok "Det sovande folket". Men förutom att det är böcker skrivna av män som senare når sitt lands högsta politiska ämbete så hittade jag faktiskt inga beröringspunkter. Så istället blir frågeställningen en annan: hur kommer det sig att det är vänstern i form av "Alliansfritt Sverige" som nu tar på sig ansvaret att se till att den moderate statsminiterns tidigare tankar når en större publik genom att ge ut dem i fulltext på nätet?
Ett svar är uppenbart: det är en särdeles usel liten skrift som den nuvarande moderatledaren fått ur sig. Tittar man snabbt på dagens twitterdebatt om boksläppet understyrks det med all önskvärd tydlighet. Mattias Svensson på Neo skriver att den är "fantastisk som pekoral" och Mary på mina moderata karameller ursäktar boken med att "[d]et är väl ganska mycket man gjort i yngre dagar som inte luktar nobelpris rent allmänt". Och nu pratar vi alltså om Reinfeldts politiska vänner.
Men frågan är om detta räcker som förklaring? Dåliga böcker finns det gott om. Nej, orsaken till att det är vänstern som ser som sin kulturpolitiska gärning att erbjuda Reinfeldts tankar till en bredare publik är naturligtvis politiskt.
Och det här är på ett plan inget konstigt. Om en politisk ledare tidigare sagt saker eller haft åsikter som idag kan anses besvärande är det självklart att hans motståndare till och från försöker påminna folk om detta. Därför är det inte underligt att formuleringar om svenskarna som mentalt handikappade (ur boken) till och från dyker upp i debatten.
Men det intressanta här är ju att Alliansfritt Sverige ger ut hela boken. Inte de mest besvärande citaten, de värsta grodorna. Utan helheten. Alltet. Det politiskt besvärande för dagens moderater är inte att den 28-årige riksdagsledamoten Reinfeldt uttryckte sig med ett språkbruk som senare framstår som onyanserat eller ens att han i vissa sakfrågor intog positioner som inte passar sig för dagens nymoderata framtoning utan hela den samhälls- och människosyn som kommer till uttryck på bokens dryga 130 sidor.
Försvaret från moderaterna har tidigare varit att avfärda 28-åringen och riksdagsledamoten Reinfeldts text som någon typ av "ungdomssynd". Och det skulle väl kunna fungera - om det vore enskilda formuleringar och punktåsikter vi talade om. Men det är ju inte så att boken är skriven i en helt annan epok direkt. Och de flesta av oss har väl nått åtminstone en viss politisk mognad vid 28 år fyllda.
Därför är det en viktig gärning av Alliansfritt Sverige att sprida den politiska motståndarens texter. Och därför hoppas jag att många nu kommer ta chansen att verkligen sätta sig in i hur vår nuvarande statsminister offentligt såg på verkligheten för faktiskt inte alltför lång tid sedan.
Mer skriver Jesper Nilsson, Elisabeth Biström, SSK (Catti Ullström), Arvid Falk (Erik Laakso), Adventskalendern, Reza Javid och säkert en massa fler som jag har missat.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, alliansfritt sverige, det sovande folket, moderaterna och annat intressant
7 kommentarer:
Nu har jag läst Reinfeldts bok och sökt efter meningen i den. Det han säger gillar jag faktiskt även om in ramnigen kunde varit en annan. Men det är länge sedan den skrevs trots allt.
Man ska inte glömma att det är ett tidsdokument, man uttryckte sig så. Jämför gamla kokböcker med nya får du se.
Det var väldigt länge sedan boken skrevs. Dels var Reinfeldt ordförande för MUF då och dels var det en annan politisk debatt och retorik då. Boken ska sättas in i rätt sammanhang och det görs det ju inte nu. Av förklarliga skäl försöker nu vänstern och socialisterna i Sverige använda en gammal bok för att pressa moderaterna. Jag är övertygad om att det har ingen betydelse. har ni inget annat att komma med så är ni rökta.
Reflektioner om ungdomssynder och gubbsynder: Undrar hur gammal Lars Ohly är? Som han agerar idag medan (s) faktiskt accepterar och vill ha(!) honom som politisk partner, det är något att begrunda och förundras över, Johan. Mona försökte men fick inte mota gubben i grind.
Lite mer OT än så, Johan: I lördags skaffade vi impulsivt biljetter på ISO till André Watt - som vi sett några gånger sen han var ung - med Rachmaninovs 2:a piano concerto och efter pausen fick vi Schostakowitsch' 10:e. Ville bara skryta lite; tycks minnas att du är Schosta-fan.
A-K Roth
Mary, Kent: Reinfeldt var 28 ÅR när han skrev boken. Och det var inte direkt 1800-tal heller. Så jag förstår inte riktigt den där argumentationen.
Men Kent: du har helt rätt i det sista du skriver. Boken gör varken till eller från i det stora hela. Det som kommer fälla regeringen är misslyckandet i jobbpolitiken. Men boken ger intressanta perspektiv på varför regeringen misslyckas.
AK: Jösses. Andre Watts, Rachmaninonvs andra pianokonsert och Shostas tionde symfoni. Jo, du lyckades. Göra mig gruvligt avundsjuk alltså :-).
PS: jag blev faktiskt lite inspirerad, och lyssnar därför just nu på en inspelning av Rachmaninonvs andra och tredje pianokonserter med just Watts. Alltid något... Ds
Efter 4-5 intågandet till stående ovationer signalerade Andre Watt till slut åt oss att sluta klappa, till orkestern att sätta sig och så indikerade han - jag vet inte hur, ESP? - åt oss att gå hem. :)
Konserten började med en Glinka också.
A-K
Johan,
Varför inte göra en deal? ABF ger ut "Det sovande folket" så kan Timbro ge ut Monica Greens och Lennart Holmlunds samlade bloggverk, med Palmes Havanna-tal från 1975 som förord.
Okej?
Vem fan är Monica Green och/eller Lennart Holmlund, undrar då jag (som mycket väl vet vem som Fredrik Reinfeldt är, å andra sidan)
Skicka en kommentar