Insikt på senare dagar; jag är en nörd

Det var under svensexan jag började förstå det. Sedan blev det än tydligare under själva bröllopet, när talare efter talare rabblade upp gamla barndomsminnen. Och nu har jag äntligen accepterat. Jag är, och har alltid varit, en nörd.

Bevisen är tämligen överväldigande. Ett axplock;

• I helgen tillbringande jag väldigt mycket tid med att sitta instäng och se gamla avsnitt av Babylon 5. Är just nu inne på årgång två. Och tycker det är väldigt, väldigt bra. Ja faktum är att jag ibland blir lite tårögd av de vackra historierna (däremot tycker jag trekkers är lite töntiga, faktiskt.)
• Som ung var jag fanatisk Tolkienläsare. Jag var till och med aktiv i en Tolkienförening, med alias och allt. Och jag läser fortfarande ”Sagan om ringen”. Minst en gång om året.
• Häromdagen blev jag på allvar lycklig när jag hittade en sajt som gick igenom alla nästan 2000 karaktärerna i Robert Jordans ”wheel of time”- saga. I bokstavsordning, med fullständiga referenser. Och jag kände en viss gemenskap med människorna som lagt upp den.
• När jag får en stund över brukar jag smita in på SF-bokhandeln i Stockholm och tjuvläsa i alla nya spännande rollspel. En gång fastnade jag i en diskussion om varulvars sexliv med en annan kund. Och tyckte på det stora hela att det var ett givande samtal.
• Min enda ”buckla” från ungdomsåren var när jag vann ”SM” i Mutant någon gång på 80-talet. Dessutom har jag kvar den svarta slipsen från när vi dominerade i (vad jag tror var) den första svenska konventstävlingen i Vampire någonsin. Och när jag ändå är igång och skryter så kanske jag ska nämna den där förstaplatsen i Diplomacy på LinCon också…
• Jag blir fortfarande lite upprörd över folk som inte förstår att anglosaxiska superhjälteserier från 80-talet är något av vår civilisations litterära höjdpunkt. Miller, Moore, Ennis – behöver jag säga mer?

Kanske borde jag växa ifrån det. Heller så låter jag bli. För den där DVD-boxen ser väldigt frestande ut. Och nog hinner jag se något avsnitt till innan det är dags att krypa till kojs. Världsrymden kallar...

PS; dessutom vittnade min lillasyster Karin – också på bröllopet - att hon inte alls hade tyckt det var något töntigt över grabbgänget som samlades i källaren med storebror och spelade Cyberpunk. Hon tyckte vi var värsta grabbarna. Så det så! DS

PSS: Okej, hon var inte så jättegammal när det begav sig. Men ändå… DS