En intressant diskussion har uppstått då jag och Magnus L landade på helt olika ståndpunkter i frågan om hur man ska se på att de privata mäklarna via något som kallar Hemnet erbjuder presumtiva köpare information om den sociala statusen på grannarna i det kvarter man är intresserad av. För att dra diskussionen till sin spets frågade jag Magnus om han även skulle tycka det vore ok att förmedla samma information till föräldrar inför ett förestående skolval – något han svarade jakande på. Och jag tycker att frågeställningen är så intressant att jag väljer att fortsätta den i en egen postning.
Magnus argumentation går i korthet ut på att eftersom vi lever i ett klassamhälle är det bara larvigt (och naivt) att förneka detta. Då bör vi också bejaka alla sätt att sprida information om sakernas tillstånd, och lägga kraften på att bekämpa klassamhället, inte information om klassamhället. Och i stort sett är detta ett resonemang jag köper. Jag delar inställningen att orättvisor aldrig blir mindre orättvisa för att vi inte talar om den. Men ändå tycker jag att Magnus har fel i detta fall. Jag ska försöka utveckla varför.
Låt oss till att börja med klara ut vad det är vi egentligen tycker. Ingen av oss vill alltså förbjuda eller hindra Hemnet från att lägga ut sin information. Skillnaden är att Magnus tycker att mäklarnas agerande är bra (eftersom man sprider kunskap och kunskap alltid är av godo), emedan jag tycker det är dåligt (”illa”, är det ord jag använder i min ursprungspostning.)
Och här kommer vi till vad jag tror skiljer oss åt. Jag menar att det blir en mycket märklig position att å ena sidan säga sig vara mot klassamhället, å andra sidan fullt ut försvara klassamhället uttryck. Att säga att det är ok med Hemnets tjänster blir för mig samma sak som att säga att det är ok att välja bort områden där dina grannar är fattiga (eftersom det ändå sker och eftersom det är naivt att inte se att så är fallet.)
Vi kan ta detta resonemang och använda det på skolexemplet. Låt oss säga att Magnus har rätt: att människor idag väljer skola åt sina barn inte utifrån saker som har med skolan i sig att göra, utan utifrån den sociala statusen på de andra eleverna. Är detta då någonting vi bör bejaka och stödja?
Jag tycker alltså inte så. Jag kan inte se att kampen mot klassamhället på något sätt underlättas av att vi bejakar och i och med detta legitimerar den typ av processer som skapar och vidmakthåller en social segregation i det svenska samhället. På ett rent personligt plan blir jag dessutom förbannad över det faktum att vissa människor tjänar mindre, eller är förtidspensionerade, eller arbetslösa, ska ses som en legitimt skäl att inte vilja bo där de bor, att inte vilja ha dina barn i samma skola som deras.
Är då min hållning naiv? Det kanske är den del av Magnus kritik som är mest relevant. Denna typ av val görs redan idag, hela tiden, och det är därför bara larvigt att kritisera deras uttryck. Jag framstår bara som verklighetsfrånvänd när jag upprörs över något så vardagligt.
Och det är möjligt att jag är naiv. Men om jag vänder mig åt andra hållet kan jag inte låta bli att se risken för att istället bli cynisk. Om vi inte upprörs över klassamhällets uttryck; hur ska vi då kunna uppröras över klassamhället självt?
Frågan om hur relevant en moralisk kritik av klassamhället är, är en evig följeslagare hos vänstern i vid mening. Magnus har i denna fråga intagit en mer hårdkokt ortodox marxistisk linje (allt som inte angriper själva grundvalarna är larvigt), medan jag mer lutar mig åt någon sorts känslomässig moralisk. Samtidigt vill jag vidhålla; utan en moralisk grund att stå på står sig vänstern slätt. Jag tänker fortsätta att uppröras över delar av medelklassens vilja att på olika sätt fly undan arbetarklassen och dess barn.
Om det så placerar mig i de naiva idealisternas skara, så är det ett pris jag i sammanhanget nog får se mig beredda att betala.
Följ den tidigare debatten här och här
Andra bloggar om: hemnet, segregation, magnus ljungkvist, bostäder, skola, klassamhället, moral och annat intressant
4 kommentarer:
I denna fråga är Magnus mer sansad än du. Men tyvärr använder han också ordet 'klassamhälle' vilket fortfarande bara är tom innehållslös retorik.
Att folk har olika inkomster är inte detsamma som klassamhälle, inte ens att ifall där finns en korrelation mellan föräldrars yrken och barnens yrkesval.
Kära rara (s) bloggare, lär är detta någon gång. Och ha lite respekt för verkligheten ...
Jag fårstår att ni måste ta till starka ord för visa att ni är något helt annat än den sittande regeringen som ju delvis övertagit retoriken från den förra och lagt sig strax intill politiskt ...
Men har ni inte märkt att när ni börjar ge ord ny och felaktig innebörd så funkar det kanske ett tag, men sen när det också urvattnats är både ordet tomt och argumentet det skulle ersätta lika tomt. Och då har ni tappat ännu lite mer mark.
LO är kanske det bästa exemplet. Argare och mer hotfull agitation hela tiden, samtidigt som dess medlemmar (som alls inte homogent röstar till vänster) får det gradvis lite bättre.
Det finns massor av anledningar att kritsiera Alliansregeringen.
Men att de skulle vilja återskapa ett klassamhälle från förrförra århudradet är inte en av dem.
Överlämna sån't tjafs åt vänsterhaveristerna
Kom in i matchen igen ...
Johan: Jag vet att du vet att jag älskar att få en bloggpost uppkallad efter mig och Karl Marx samtidigt. Till kritiken av den politiska ekonomin är för övrigt en lysande skrift! Så smickrad blir jag att jag nästan blir lite vänligt inställd till dig i sakfrågan. Men så tänker jag - WWMD? What Would Marx Do? - och vidhåller förstås min linje. Om vi moraliserar över information kommer vi aldrig komma vidare i kampen mot klyftor och klasskillnader.
Jonas: Klassamhället behöver inte återskapas. Det har aldrig försvunnit. Klyftorna finns där mellan männsiskor och det sätter sitt spår i människors vardag varje dag. Det ligger förstås inte i den besittande klassens och deras kolportörers intresse att låtsas om detta. Men där Johan använder sig av en moraliserande begränsning av informationsflödet som en metod att bekämpa klyftor mellan människor där använder du dig av förnekelsen som strategi att öka dem.
Magnus, det du kallar klyftor (dvs skillnader) och klasser är inte samma sak. Inte heller att där finns skillnader i förutsättningar.
Ribborna som hindrar en om man vill jobba sig uppåt är mestadels politiska.
Sen bekräftar du lite min poäng om överord när du tillskriver mig ambitionen att 'vilja öka klyftorna', tom att jag har en strategi för sådant.
:-)
Jag tillhör definitivt de naiva idealisterna ;-)
Blir man inte förbannad över att överklassen till och med ska kunna välja bort att bo i närheten av en förtidpensionär så vet jag inte vad man har för moral. Idén är absurd, men ett uttryck för hur vårt samhälle fullständigt har spårat ur. Det märkliga är att så många verkar tycka att det är helt okej. Att klassamhället är en realitet gör inte saken bättre.
Skicka en kommentar