Jag skulle vilja säga att det finns två stora fördelar med att med hjälp av twingly* få läsare från främst SvD:s och DN:s hemsidor. Det första är att metoden ger hyfsat många läsare, det andra att du åtminstone delvis når andra typer av människor än de som redan finns inom den så kallade ”bloggosfären”. Har man intresse av att på något sätt bedriva opinion (eller med andra ord, vill man gärna att någon ska lyssna på vad man har att säga), så är alltså twingly ett alldeles utmärkt redskap.
Detta skriver jag med anledning av den debatt som blossat upp efter att Bengt på Frihetens vingar skrev ett ”öppet brev” till Martin Källström på twingly som i stort ett är en kritik av den likriktning av bloggosfären bloggaren numer tycker sig skönja. Tråden plockades sedan upp av bland andra Johan på hans Blogg-blogg, och han är inte nådig: ”För ett år sedan länkade man till den tidning man subjektivt tyckte hade den bästa artikeln eller analysen. Nu för tiden verkar jakten på unika besökare stå över allt annat” skriver Johan och påpekar också att en relativt liten grupp om 33 stycken bloggar står för hela en tredjedel av alla twingly-länkar (och ja, jag är antagligen en av dem, vilket såklart delvis förklarar detta inlägg).
Till att börja med finns det här anledning att stanna upp en smula vid argumentet att det skulle vara twinglys fel att jakt på träffar ersatt kvalitet. För det kan väl rimligen inte vara twinglys fel att bloggare jagar unika besökare? Om det är jakten på besökare som är problemet borde man väl snarare lägga kraft på att lägga ner bloggtoppen, eller liknande rankningsinstrument där antal träffar är det som räknas?
Däremot så kan man konstatera, att i en värld där jakten på unika besökare redan verkar vara ett faktum så har twingly (och därmed också de stora tidningsdrakarna) fått en stark ställning i bloggosfären. Men det innebär också, om du vill vända på det, att det är möjligt att bli läst utan att ha tio bloggkompisar som länkar till dig (eller, gubevars, genom att skriva slaskiga kvällstidningsrubriker så att du kommer upp högt på intressant.se). Samt att fler vanliga tidningsläsare får upp ögonen för vad som faktiskt skrivs på våra bloggar.
Några av de inlägg som jag själv tycker har varit mest ”lyckade” (tex det här och det här) är sådana som inte är pingade på twingly, utan som däremot har spridits via länkar från andra bloggare. Och det är klart, att någon efter att ha läst ditt inlägg tycker det är så bra (eller upprörande dåligt) att det är värt att länka till betyder såklart mer än att någon utan att ha läst ditt inlägg klickar på en länk bredvid en artikel i DN eller svenskan.
Men den möjligheten att sprida sina texter har ju på intet sätt försvunnit i och med twingly. Och tycker man att det är finare att skriva för bloggosfären än för tidningsläsarna, då är det väl bara att bry sig mer hur mycket länkar en blogg får än hur många träffar den får. Personligen så har jag favoritbloggar som väldigt få läser och ännu färre länkar till, jag har favoritbloggar som nästan bara kommenterar dagspolitik och tokpingar på twingly, och så har jag de som kör en helt egen agenda och på det sättet byggt upp en alldeles egen läsekrets.
Ärligt talat så har jag lite svårt för den här bloggosfärens ”jag-är-finare-än-du” tuppfäktningen. Lev och låt leva, är mitt slagord för dagen. Läs mer i DN eller SvD.
UPPDATERING: Svensson skriver bra om detta, och det var också han som ursprungligen taggade mig som en av "de 33". Såklart. Läs hans inlägg också. SLUT PÅ UPPDATERING.
*) ja, det här är ett ruggigt internt metainlägg. Om du varken vet vad twingly är eller ens bryr dig, strunta i att läsa. Men kom gärna tillbaka någon annan gång, istället. Så lovar jag att skriva om något av större allmänintresse...
Andra bloggar om: bloggosfären, twingly, media, bloggar, bloggtoppen, intressant.se och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar