onsdag, september 26, 2007

Sicko - eller varför fungerar inte USA:s sjukvårdssystem

Idag fick jag också möjlighet att gå på en förhandsvisning av Michael Moores film Sicko. Och precis som väntat var det en roande, gripande och engagerande liten historia. Utan tvekan kommer filmen ockå att väcka debatt även här i Sverige när den kommer upp på biograferna. Men det verkligt intressanta är faktiskt inte budskapet att det är något allvarligt fel på USA:s sjukvårdssystem (det skulle jag vilja påstå är ett ganska okontroversiellt påstående, åtminstone i vår del av världen), utan den stora frågan är varför det fungerar så illa som det gör.

För det som kännetecknar USA:s system är värdeord som privat, vinstintresse, individuellt ansvar, försäkringar. Och effekterna blir byråkrati, stelbenthet, höga kostnader och orättvisor. Den annars så hyllade marknadens verkliga ansikte framträder i filmen med all önskvärd tydlighet i form av försäkringshandläggare som gör allt för att hindra personer med risk att bli sjuka från att teckna försäkring, och undvika utbetalningar om det bara är möjligt.

Och ideologiskt är detta intressant. För rent teoretiskt är det ju inte så här en marknad borde fungera. Rent teoretisk borde en fri marknad ju leda till att det blir bättre för alla. Men så är uppenbarligen inte fallet (och det behöver man inte svälja varje ord Moore häver ur sig för att konstatera, att USA:s sjukvård är dyrare och sämre än de flesta europeiska länders är närmast ett faktum.) Kritiken mot det amerikanska sjukvårdssystemet blir därför i mycket en kritik av några av grunderna i den högerliberala verklighetsuppfattningen.

Och däri ligger också den verkliga insikt som vi i Sverige kan ha nytta av. Och därför blir filmen viktig att se även för oss. Mer om Sicko skriver bland andra Det progressiva USA och Ilse-Marie. (Uppdatering: Claes, som jag faktiskt såg filmen tillsammans med, skriver också en mycket bra reflektion. Läs den med. Slut på uppdatering)

Andra bloggar om: , , , , , , , , och annat intressant

10 kommentarer:

Anonym sa...

Fredde här. Att någon sätter någon tilltro alls till propagandisten Moore är en gåta. Men nog är det så att sjukvårdspolitik är mycket svårt. Konsumenten är per definition alltid felinformerad och ju mer läkarna kan desto större blir behoven. Och dock blir vi allt äldre. Vad bör göras?

Per Hagwall sa...

Jag skulle gärna vilja att du talar om vilket svenskt politiskt parti eller ens vilken svensk organisation som vill ha det amerikanska systemet.

Nå?

Det mitt parti förespråkar är ett system som det i Frankrike, landet som har världens, enligt WHO, bästa offentligfinansierade sjukvård.
Jepp: det är allmän sjukförsäkring och en blandning av offentliga och privata utförare som ger det resultatet.

Att Moores film är ett falsarium för redan frälsta är en annan sak. T ex påståendet att Kuba har bättre sjukvård. Vem säger det? Jo Kubas regering, för inga oberoende observatörer, t ex från WHO, får undersöka saken.
Moore tror på Fidel. Gör du?

Johan Sjölander sa...

Har jag påstått att någon svensk (eller europé) vill ha det amerikanska systemet? Tvärtom påpekar jag ju hur närmast total enigheten är i vår del av världen om att den amerikanska modellen suger!

Vad jag frågar mig är varför den amerikanska modellen suger. Varför fungerar inte den marknadsmodell med frivilliga försäkringar de har valt där? Eller med andra ord; varför fungerar inte markanden när det gäller sjukvård? Och svaret på den frågan har bäring även på svensk sjukvårspolitisk debatt.

Sedan förstår jag dig som att du vill ha "allmän sjukförsäkring och en blandning av offentliga och privata utförare som ger det resultatet." Alltså precis den modell vi har i Sverige. Radikalt.

(Och för övrigt så är den största skillanden mellan den franska och den svenska sjukvården att den förra kostar mer. Och om det är mer resurser till sjukvården du är ute efter så vassegod, jag tror att vi kan komma överens om den saken.)

Johan Sjölander sa...

För att understryka det där sista, här kommer en jämförelse från WHO av kostnaderna mellan svensk och fransk sjukvård från 1997 (det finns senare uppgifter, och det ser ungefär likadant ut)

Frankrike 9,8% av BNP, eller 2125 USD PPP (varav 1643 offentligt)

Sverige 9,2% av BNP, eller 1943 USD PPP (varav 1516 offentligt).

(tabell 8)

http://www.who.int/whr/2000/en/whr00_annex_en.pdf

I det franska sjukvårdssystemet lägger man alltså nästan tio procent mer skattepengar på vården än i det svenska (och dessutom betalar fransmännen en smula mer själva, men den skillanden är mindre). Trots det ska sägas, att de medicinska resultaten inte är bättre (snarare tvärtom). Vården är dessutom mer ojämlikt fördelad. Däremot så är "nöjdheten" bland medborgarna större, och där tror jag att vi har något att lära.

Men det kommer att kosta pengar. Även i Sverige. Något som exempelvis sätter de moderata skattesänkanrplanerna i Stockholms läns landsting i ett visst ljus.

Per Hagwall sa...

"svaret på den frågan har bäring även på svensk sjukvårspolitisk debatt."

Där kom det. Du menar alltså ändå att någon på något dolskt sätt förordar detta system? Tala ur skägget.

"Alltså precis den modell vi har i Sverige. Radikalt."

Tjena. Frankrike har en mycket högre andel privata sjukvårdsplatser, inklusive akutsjukvård. Det som ni vill förbjuda, remember?

Regebro har redan svarat på vad den marginellt högre kostnaden beror på. De får däremot odiskutabelt mer för pengarna.

Jag har egen erfarenhet av franska sjukhus och kan hålla med Regebro, där nere har de respekt för patienternas tid på ett sätt som tyvärr inte helt går igen här uppe.

And don't get me started om deras apotek.

Efter er chockhöjning av landstingskatten till Sveriges högsta så finns marginal att sänka utan att det som landstinget skall syssla med blir sämre. Det finns mängder med utgifter där landstinget gör fel saker och massor där man gör rätt saker på fel sätt.

Johan Sjölander sa...

Ja. Det är klart att jag menar att de som tror att mer av marknad är lösningen för vården någonstans ändå måste förklara varför en modell som har så mycket mer av marknad som den amerikanska då är så mycket sämre. Men det kanske du kan svara på. Varför är USA:s sjukvård sämre? Det vore intressant att få höra din hypotes.

Sedan - att nästan tio procent högre skattekostnader är "marginellt" är ju ett lite lustigt påstående. I SLL skulle samma resursförstärkning ge cirka fyra miljarder mer till vården, mellan tummen och pekfingret (om jag minns siffrorna rätt, det kan vara mer).

Och jag har verkligen läst det inlägg du länkar till, gång på gång, och jag kan för mitt liv inte se var någonstans LR "förklarar" vad den dyrare sjukvården kommer sig av. Framförallt "förklarar" han inte att Sverige ligger i topp vad gäller de medicinska resultaten, trots vår betydligt billigare vård.

Och att fransmännen får ut "mycket mer vård" får du gärna hitta någon typ av belägg för (och nej, Lennart Regebos uppfattningar om hur tillvaron ter sig räknas inte som belägg). Däremot är de nöjdare, det håller jag med om. Och där tror jag (vilket jag skrivit om i tidigare inlägg) att vi kan lära oss något. Men om vi inte erkänner för oss själva att det kommer att kosta pengar att exempelvis utveckla valfriheten här hemma som lurar vi oss själva. Rejält.

Per Hagwall sa...

Lennart och jag har erfarenhet av både den svenska och den franska sjukvården. Har du?

En huvudanledning till den usoniska sjukvårdens höga kostnad och låga effektivitet är stämningskulturen som leder till omfattande överbehandlingar (eller ingen behandling alls, för då kan man ju inte göra "fel") och skyhöga försäkringspremier för läkare och sjukhus.

Så konstaterar jag att du undvikit att svara på en fråga som är central för den film du tyckte var så bra. Tror du på Fidel?

Johan Sjölander sa...

Nej, jag tror att Moores bild av både den socialistiska vården på Kuba och den socailistiska vården i Frankrike (eller den socialistisak vården i GB, eller Kanada, som han också lyfter fram)är lite onyanserat positiv. Men så handlar filmen inte om detta, utan om USA;s sjukvård (där han naturligtvis också visar upp en negativ bild som säkert inte är representativ, men som finns där. Vilket är det intressanta).

Fick fortfarande inga belägg för att fransmännen får ut "mycket mera vård" för pengarna, för övrigt. Att du och Lennart är nöjda betvivlar jag dock inte (personligen är jag för min del väldigt nöjd med den svenska vården också, men det säger faktiskt ganska lite i sammanhanget - även om jag som nybliven småbarnsförälder har väldigt mycket kontakt med densamma. Jag tycker att både närakuter - som tyvärr dina partivänner vill lägga ner - telefonupplysning, BVC och alla de delar jag är i konakt med fungerar utmärkt).

Och sedan pekar du på ett antal lätt sedda symptom med USA:s sjukvård. Men du närmar dig inte grundfrågan; hur kan det komma sig att ett försäkringssystem där man överlåter åt marknaden att ta ansvaret fungerar så här dåligt? Men det kanske är något som kommer vad det lider.

A-K Roth sa...

Att säga att sjukvården inte fungerar i USA vore nog som att säga att den inte fungerar i Sverige. Och det säger många. Vad man får göra är analysera förhållanden på olika orter och försöka förbättra. I många delstater fungerar sjukvården i USA bättre än i andra delstater men kommer nog aldrig att fungera perfekt. Jag har inte sett Moores senaste film men den lär vara mindre full av falskheter än den förra. Klart att sjukvården och hur den sköts kan förbättras. Tills dess finns faktiskt många resurser. Skräckexempel kan man hitta överallt, även i Sverige. Sammantaget med att mycket fungerar ganska väl blir det en annan helhetsbild.

Jonas N sa...

Som nyss påpekats så är det ungefär lika begåvat att klaga på sjukvården i USA som det är att anklaga att den har stora brister i Europa.

Att så många inte klarar av att hantera att USA är (i stort sett) en kontinent bestående av massor av stater som löser väldigt många sakfrågor väldigt olika är måhända ett tragiskt manifest över vad vår (ändå ganska välutbyggda) skola inte förmår (eller vill?) förmedla. Men det är dessutom ett självvalt tillstånd hos alla de vuxna som (efter avslutad utbildning) fortsätter att diskutera USA som om Sverige vore dess motsvarighet på denna sida Atlanten.

Öht aningslösheten om USAs historia, och hur det fungerar där, på vilka nivåer olika instanser har ansvar etc, gör att det oftast blir nästintill meningslöst att diskutera USA med folk. Vänsterfolk har förstås en naturlig anledning att inte vilja lära sig mer utan istället odla och underhålla sina många fördomar. Men även sansade människor i de bredare lagren har hört alldeles för mycket floskler och fördomar, och alldeles för lite riktig information.

SvT är förstås en starkt bidragande orsak. Men som jag sa: Vuxna människor har iaf en möjlighet att lyfta blicken lite högre, speciellt när det vidtalats att den förenklade vulgärbilden är missvisande. Och vill dom ändå inte höja blicken, då är det deras eget ansvar.

Att det fortfarande finns några som seriöst tror att Michael Moore har något att bidra med när han breskriver samhälleliga frågor vittnar än en gång om att Sverige är långt efter USA vad gäller nivån och skärpan i samhällsdebatt ..