Anders Borgs förslag om att försämra möjligheten till a-kassa för de deltidsarbetslösa är mycket riktigt en brutal klasspolitik. Inte för att det skulle vara fel att försöka komma åt det faktum att alltför många inte får jobba heltid. Utan för att regeringens åtgärder inte är en attack på deltidsarbetslösheten, det är en attack på de deltidsarbetslösa.
Om vi ska prata om att vi i Sverige har någon typ av ”working poor” så tror jag att det blir bland de ofrivilligt deltidarbetande kvinnorna i offentlig och privat tjänstesektor vi kommer att hitta dem. Inte sällan utnyttjas anställningsformen av arbetsgivare som på detta sätt skaffar sig en flexibel och lätthanterlig arbetskraft. Det finns många exempel på allt från butiker till kommunala vårdinrättningar där det stora antalet deltidstjänstgöringar inte alls motiveras av hur arbetsbördan egentligen ser ut.
Den lagstiftning som den förra socialdemokratiska regeringen förberedde om rätt till heltid handlade om att komma åt denna typ av ofrivilliga och onödiga deltidsarbetslöshet. Tvärtemot näringslivets och den politiska högerns osakliga svartmålning skulle det naturligtvis vara möjligt att anställa en person på deltid om det verkligen var motiverat. Men lagförslaget skulle så att säga vända på bevisbördan, och etablera att heltid alltid måste vara utgångspunkten och normen.
Detta förslag har nu som bekant förpassats djupt ner i de politiska papperskorgarna av den nya borgerliga regeringen. Och istället för att stärka de deltidsarbetande kvinnornas rättigheter så väljer man att försvaga dem. För de flesta av de drabbade kommer regeringens föreslagna försämringar innebära att man i praktiken har två val; antingen gå över till heltidsarbetslöshet vilket då blir ekonomiskt mer lönsamt, eller så ha kvar sin ofrivilliga deltid och då gå ner rejält i inkomst.
Alternativet vore såklart att återuppta förslaget om rätt till heltid. Har man åstadkommit en fungerande sådan lagstiftning kan man sedan diskutera hur man kan säkra att a-kassan verkligen är en omställningsförsäkring och inte blir ett sätt att finansiera förkortad arbetstid. Så ser en verklig arbetslinje ut.
Och det är det som ledarna får våra två stora kvinnofack Handels och kommunal har förstått. Och det är detta som Barbro Hedvall på DN inte har förstått. Att det regeringen gör nu är att börja i fel ände. Kritik mot detta är inte att vara mot arbetslinjen. Tvärtom. Det är att vara mot en brutal, empatilös och förmodligen dessutom rätt ineffektiv politik.
Ungefär som det mesta den här regeringen tar sig för, alltså. Herregud att det måste vara så långt till 2010…
Läs mer om försämringarna av a-kassan här, här och här
Andra bloggar om: politik, budgeten, arbetslöshet, deltidsarbetslöshet, a-kassan, anders borg, rätt till heltid, arbetsmarknad och annat intressant
8 kommentarer:
Oerhört bra skrivet! Borgarna försökte ju få det att låta som om vi tvingade folk att jobba heltid. Det handlar ju absolut inte om det! Du belyser detta mycket bra.
Som jag läser mellan raderna i Anders Borgs budget så MÅSTE arbetslösheten ÖKA. Officiellt är den ju idag cs 3.8% av den arbetsföra befolkningen.. Förr i tiden när staten själv styrde Riksbanken, devalverade regeringen kronan. Idag kan de inte göra det utan använder stället "arbetslösa" som devalveringsobjekt och då offras som alltid i finanspolitken sjuka, som måste bli arbetslösa och kvinnor ska tvingas själva betala hela sin försörjning vid arbetslöshet och samtidigt betalar in de högsta försäkringspremierna! Varav en del går tillbaka som bidrag till i första hand högavlönade män..
Viveka
Med era förslag så skulle arbetsgivare vara tvungna att låta sina anställda fritt välja om de ville gå ner eller upp i tid, oavsett vad anställningsavtalet sa. Det går inte att planera en verksamhet då.
Det du talar om är att en kommitté av fackpampar och politruker skall bestämma huruvida en arbetsgivare skall ha heltids- eller deltidsanställda.
En gång i tiden lovade arbetarrörelsen arbetsgivarsidan en absolut rätt "att leda och fördela arbetet" i utbyte mot en lång rad andra eftergifter som gav facket en makt utan motstycke i demokratiska länder. Men löften är väl bara småborgerligt tjafs som hindrar kampen på vägen mot den sanna socialismen...
Viveka:
Då antar jag att du tycker att trafikförsäkringen också skall höjas för unga kvinnor. För att inte tala om att hemförsäkringspremierna kraftigt skall höjas på landsbygden och sänkas i storstäderna annars blir det ju "orättvist".
Fredde här. Tydligen har individerna (återigen) inget eget ansvar. Att utbilda sig till ett jobb där det i stort sett bara finns deltidsarbete leder till? Ja förmodligen att man FÅR ett deltidsarbete. Alla kan välja mellan olka slags jobb, åtminstone innan de fyllt 49, och även de har EN GÅNG I TIDEN kunnat välja. Men som vanligt ska inte val ha några konsekvenser i sossarnas land.
"Rätt till heltid" är detsamma som "rätt till arbetslöshet" därför att det inte i den offentliga ekonomin (och de flesta deltidare finns där) inte har möjlighet att gå utanför sina budgetar.
Därför är "rätt till heltid" också helt ekvivalent med "höjda skatter" om nu alla nya heltidare inte ska bli bortrationaliserade.
Det där är ungefär lika ihåligt som Pär Nuders resonemang i budgetdebatten där han står upp och propagerar för högre arbetslöshet för att rädda räntenivåerna. Det sade han givetvis inte rakt ut, men det är ju den logiska konsekvensen av hans resonemang.
Alexandra - tack.
Viveka - intressant resonemang. Och visst är det så att högerekonomer - och politiker i alla tider argumenterar för att det behövs en viss arbetslöshet för att hålla löneökningarna nere. Så i den meningen klingar Anders Borgs tal om "full sysselsättning" åtminstone en smula falskt (eftersom syftet med hela politiken uppenbarligen är att få fram en ny låglönearbetsmarknad).
Per, fredde, Björn - Ni har helt enkelt fel om vad rätten till heltid skulle innebära. Ta stockholms läns landsting, som exempel, där vi tillsammans med de fackliga organisationerna fattade beslut om detta förra mandatperioden. Alla var i efterhand överraskade över hur lätt det hade gått - det gällde bara att tänka nytt.
Och hur kan det komma sig att butiker med manlig personal har heltid som norm, medan butiker med kvinnlig har deltid? Vad är det som gör så stora skillnader mellan OnOff och Lindex? Kan det vara en fråga om makt?
Och fredde, helt rätt. Individen har ett ansvar. Att exempelvis engagera sig fackligt för att tillsammans med sina kollegor åstadkomma en förändring. För att sätta press på både arbetsgivare och på politiken. Det personliga ansvaret har också tusentals inte minst kvinnor inom kommunal och handels också tagit. Jag tycker det är bra. Och jag önskar att vi hade haft en regering som faktiskt var beredd att lyssna på dem.
Erland Olauson resonerande på ett intressant sätt i senaste LO-tidningen, bland annat om arbetet för rätten till heltid.
http://lo-tidningen.se/?id_site=8&id_item=10035
Fredde här. Ansvaret är tydligen enbart att engagera sig i facket. Inte att välja ett jobb som passar en själv. Ja, ja förmodligen för mycket att begära att vi ska ha samma åsikt
Skicka en kommentar