När de fyra allianspartiledarna för vilken gång i ordningen det nu är idag på DN-debatt återupprepar vallöftet att alla ska få en tusenlapp i månaden i sänkt skatt undrar jag först om det kan ha blivit något fel. Kan det vara så att en slarvig pressekreterare råkat skicka fel dokument; istället för den där ödmjukt omprövande artikeln där man skulle visa att man tog människors oro och ilska på allvar så råkade det bli något underlag till regional mallartikel från valrörelsen i fjol som gick i tryck? Men så väl är det nog ändå inte.
Alltså är det återigen gammal skåpmat som serveras det svenska folket. Skillnaden nu kanske är att försöken att moraliskt legitimera skattesänkarförslagen – genom att hävda att de syftar till att pressa tillbaka arbetslösheten – framstår som ännu tunnare än tidigare. För tittar man på svensk arbetsmarknad så blir det tydligare och tydligare att problemet är det så kallade utanförskapet – det vill säga de som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden och vad det verkar hittills dessutom ser ut att stanna där. Då lägger högeralliansen kraften på ett förslag som, vilket de själva skriver; ”förbättra[r] drivkrafterna för dem som redan jobbar.”
Huvudstrategin i högeralliansens jobbpolitik är alltså att vi som har jobb ska motiveras att jobba mer. Samtidigt som man avfärdar alla förslag som går ut på att få bort den ofrivilliga deltiden från arbetslivet. Och samtidigt som man monterar ner den arbetsmarknads- och KomVuxutbildning som skulle behövas för att hjälpa folk att kunna matcha de nya jobben. Det är en mycket märklig strategi, och det visar väl på att kampen mot utanförskapet hos vår regering mer är retorik än allvarligt menad politik.
Istället kvarstår gammal klassiskt högerpolitik. Sänka skatterna så mycket man bara orkar under högkonjunkturen, så får nästa lågkonjunktur ta hand om att rasera välfärden. Friedman kunde inte ha gjort det bättre själv…
Peter Andersson delar i stort mina känslor. Läs hans inlägg också.
Andra bloggar om: regeringen, politik, alliansen, skatter, jobbavdrag, sysselsättning, arbetsmarknad, arbetslöshet, ekonomi, jobb, högerpolitik och annat intressant
3 kommentarer:
De flesta kommentatorer är överens om att det inte fanns något nytt (förutom då en utebliven passus om alliansfriheten). Inte heller fanns det något som kommer få de alltmer högljudda protesterna inom de borgerliga partierna att lugna ner sig.
Snarast tvärtom. Enligt Henrik Brors var det en retorik som kunde vara utformad av Göran Persson, vilket även fortsättningsvis får mig att fundera på vad han vill. Egentligen.
Jag haver förtvivlat letat efter material om HUR den typiskt moderate kärnväljaren ser ut. Inte schablonen utan mer substans. Om jag ska utgå från de moderata kommunalpolitiker jag emellanåt skrämmer slag på, är det rekorderliga människor som sätter vissa saker högre än andra saker.
Och de är INTE roade just nu. Det finns faktiskt en icke-föraktlig gruppering på den kanten som faktiskt anser att plånboken SKA styra vilken sorts samhälle man får. Detta inte sagt som en förolämpning utan för att de tror att den sortens morot skulle kunna bygga Sverige en framtid. Må så vara.
Men samma sorts människor är fullkomligt allergiska mot allt vad socialdemokrati och solidaritet innebär. Några har skrivit här, några hittar man på andra ställen.
Att de skulle lugnas ner av den här regeringsförklaringen är föga troligt. Och vart ska de ta vägen då, alla dessa reservofficerare, nyliberaler, högkyrkliga?
Remarkabelt är att Expressen för tillfället - kl 1917 - icke har en rad om regeringsförklaringen på lätthittad plats. Istället innehåller tidningen skäll på lata moderata riksdagsmän - deras beteckning, inte min - och gnäll på att vänstern uppmärksammar ettårsdagen av alliansens valseger.
Jag tycker det är typisk propaganda och ej faktiskt redovisning av sakfakta som statsministern gör.
Bland annat medvetet påstår att tidigare jobbskattesänkningsbidrag till största delen endast gått till låg och medelinkomsttagare. Således skulle ej höginkomstagarna fått något alls om man ska tro honom.
Men verklighetens resultats siffrorna visar tvärtom. Det är i första hand höginkomsttagare som får kvar över 1000:-/mån av skattebidrag och ca 25% av medelinkomsttagarna. Och nu så kommer dessa grupper göra en vinstdragning igen och få ytterligare en 1000-lapp/mån i skattebidrag.
Viveka
Skicka en kommentar