Löften om jobb åt alla inom fem dagar, och kraftfulla (vårdnads)-bidrag åt de kvinnor som hellre ville stanna hemma med barnen. Para detta glädjebudskap med allmänna utfärstelser om rätten att köpa sin lägenhet, och att ordning och reda skulle införas genom hårdare tag mot buset, så har du den moderata valrörelsen i Skärholmen - en valrörelse som ledde till att partiet fördubblades i området (till en fortfarande rätt låg nivå, ska sägas).
Mot den bakgrunden är det inte konstigt att det idag frodas en stor besvikelse mot vad det sedan blev av den borgerliga alliansen, i Skärholmen precis som i andra områden. Detta skildras idag i en läsvärd artikel i DN (se här). I tidningen publiceras också nya opinionssiffror som visserligen inte visar på en lika tydlig kantring åt vänster som tidigare men där riktningen ändå är kristallklar - framförallt moderaterna har tappat och socialdemokratin går upp.
Opinionssiffror är nu ingen exakt vetenskap. För några veckor sedan var det maktskifte, här lyckas borgerligheten med en hårsmån trots opinionstappet behålla majoriteten. Och där någonstans ligger väl verkligheten. Frågan om vilka som ska få styra huvudstaden efter 2010 är fortfarande öppen.
Men att besvikelsen är stor bland många tidigare alliansväljare är dock inget som går att komma runt. Carin Jämtins och alla andra stockholmssossars jobb nu är att lyckas formulera en socialdemokratiskt politik som gör att de återigen kan hitta hem i en moderniserad socialdemokrati (utan den barlast personstriderna och det eländet innebär under förra mandatperioden, ska tilläggas).
PS: DN:s analytiker Anders Sundström försöker nedtona opinionsskiftet genom att påpeka att ett lika stort skifte mellan majoritet och opposition skedde efter valet 2002 (se här). Han glömmer att påminna om bakgrunden (någon som minns det där med trängselskatten?) samt berätta hur det gick i det efterföljande valet (den dåvarande majoriteten åkte som bekant ut). Kanske värt att ha i minnet. DS
Andra bloggar om: politik, stockholm, opinionssiffror, valet 2010, skärholmen och annat intressant
4 kommentarer:
Du missar det viktigaste i det hela. Nämligen citatet i slutet av artikeln som visar vad folket i Skärholmen och liknande stadsdelar verkligen tycker: "Men det är bra att det ställs hårdare krav. Jag har bott här i sex år och har sett hur bidrag passiviserar och uppmuntrar till fusk. Så vi kanske inte ska döma ut alliansens politik för tidigt, säger Rusul Mohammed."
Det är just detta som gör att valet 2010 inte alls är öppet som du påstår. Bara att vänta och se. Men faktum är att tiden när ni socialdemokrater kunde vinna i dessa stadsdelar med löftet: "Rösta på oss, så får ni bidrag och dom som jobbar får betala för er", den tiden är förbi. Men ni verkar fortfarande trots alla "analyser" inte vilja eller kunna förstå det.
Käre anonym. Det var faktiskt inte vi som försökte vinna väljare på nya bidrag som vårdnadsbidraget. För det stod alliansen som du uppenbarligen försvarar.
Och värt att notera är att utanförskapet i Sverige trots högkonjukturen och trots alliansens valfloskler inte minskar (och tror du inte mig kan du väl lyssna på sådana som Rojas eller bloggaren och högerekonomen Danne Norling). Det är därför besvikelsen är stor i Skärholmen. Och det kommer att bli en fråga, inte minst för nästa val.
Nu pratar jag inte om det nya vårdnadsbidraget som ju mycket riktigt är en alldeles för bra idé för att vara socialdemokratisk, utan om t ex socialbidrag.
Och nej besvikelsen är inte alls större i Skärholmen än tidigare. Det som har hänt är att fler nu insett att sossarnas politik med passiviserade bidragstagare som cementeras fast i förorterna inte fungerar i längden. Besvikelsen yttrar sig mest över att politikerna inte tagit kraftag åt detta tidigare och att förändringarna nu tar för lång tid. Dvs det är knappast alliansens politik man är besviken över. Jag behöver inte lyssna på några teoritiker eftersom jag bor i Skärholmen själv och pratar med folk här varje dag. Men du har rätt i en sak, det kommer att bli en fråga för nästa val.
Du har rätt i en sak - den socialdemokratiska politiken har inte varit tillräckligt bra på att bryta det så kallade utanförskapet i exempelvis Skärholmen. För det förtjänar socialdemokratin kritik. Men problemet är att alliansen trots storslagna löften och trots en alldeles lysande konjuktur (som ju inte är den sittande regeringens förtjänst, direkt) hittills mest har förvärrat problemen. Och nu dessutom står i färde men att yttretligare sopa dem under mattan genom att införa nya bidrag.
Och det är möjligt att stämningsläget skiljer sig markant från i Hässelby eller runt järvafältet där jag rör mig på dagarna. Men det är inte den bild jag får när jag pratar med folk från Skärholmen. Eller den bild opinionsmätningarna förmedlar. Men visst. Om du inte ser någon anledning för alliansen att vara självkritisk, så varesgod.
För övrigt har jag full resepekt för att du inte vill lyssna på "experter" som folkpartistiska riksdagsledamöter. Men ibland kan de faktiskt ha något att säga, de också. Även om det är sällan, ska erkännas ;-)
Skicka en kommentar