Igår var jag med om två kulturella upplevelser. Först sträckläste jag Jan Guillous anti kriget mot terrorismen-bok ”Fienden inom oss” och sedan fastnade jag - sent omsider ska erkännas - framför superhjälteteveserien ”Heroes” på Tv4. Boken var riktigt bra, roligare än ”Madame terror” (som faktiskt var lite trist bitvis), och förmodligen angelägnare än ”Tjuvarnas marknad” (vilken dock var betydligt skojigare, inte minst förhörsscenerna med östermalsbratsen som fick mig att må bra i flera veckor efter att jag läst dem). Och teveserien verkar lovande, den med.
Man kan tycka att det måste vara mil emellan superhjältar och kriget mot terrorismen. Men lustigt nog finns det faktiskt en beröringspunkt. En av de största händelserna i serietidningsvärlden under senare tid är nämligen Marvels fomidabla ”Civil war” – som nu håller på att ges ut på svenska.
Titeln ”Civil war” syftar till det inbördeskrig som bryter ut mellan de olika figurerna i Marvels universum efter det att en ny lag om obligatorisk registrering av superhjältar träder i kraft. Bakgrunden är en strid som gick överstyr (tidstypiskt nog i samband med inspelningen av en ny superhjältedokusåpa) vilket resulterade i ett stort antal oskyldigas död (varav flera barn). Det blir droppen som får bägaren att rinna över, och myndigheterna bestämmer sig för att det nu en gång för alla måste vara slut på maskerade superhjältar som fritt springer omkring utanför all ordning och kontroll. Iron Man tar på sig ledarskapet för dem som vill följa lagen, och menar att registrering är bäst för alla parter, medan hans gamle partner Captain America istället ställer sig i spetsen för det mer anarkistiska motståndet.
Några djupare insikter om tingens ordning kommer man nu inte få av att läsa ”Civil war”. Däremot är serien väldigt intressant ur två perspektiv. Dels, för att Marvel liksom aldrig fullständigt tar ställning. Både Iron Mans ständiga moraliska grubblerier och motståndarlagets rebelliska ”non serviam”-attityd skildras med sympati och respekt. Det handlar helt enkelt inte enbart om onda mot goda, utan en för superhjälteserier ovanligt nyanserad konflikt.
Men än viktigare är att Civil war drar den symboliska betydelsen av superhjälten ett steg lägre. Alla ni som sett filmerna om X-men (eller, ännu hellre, faktiskt läst serien) vet att mutanterna i Marvels värld fått representera utanförskap, främlingar, de avvikande. Mutanten har fått representera den andre, den som inte är som normen. Med ”civil war” utsträcks den liknelsen till att handla om alla superhjältar. Och den stora frågan som ställs blir här hur man ska förhålla sig till samhället i stort, till det normala. Bli lydiga verktyg i dess tjänst eller fortsätta göra uppror och hävda sin särart?
Och den politiska fonden går inte att ta miste på. Det handlar om registrering, övervakning, ett säkerhetstänkande som fått ta över och gör att annan hänsyn (som till den personliga integriteten, tex) får träda åt sidan. Civil War är helt enkelt superhjälteserier post 9/11. Och Marvel ger oss inga helt självklara svar på hur vi bör förhålla oss (även om ett tydligt motstånd mot själva registreringsivrarna finns där som ett grundtema, skulle jag vilja hävda).
Sverige har fått en ny handelsminister. Vad jag har kunnat förstå det har hon under sin tid som riksdagsledamot profilerat sig hårt som en hök i kriget mot terrorismen. Och denna lilla populärkulturella utvikning är naturligtvis inte avsedd som någonting annat än just en sådan. Även om man kan ha många viktiga politiska samtal utifrån en tecknad superhjälteserie som ”Civil war”.
Och nota bene. I Marvels värld behåller superhjältarna sina trikåer. Till skillnad från i Heroes, alltså. Guillous superhjältar klär sig som de alltid har gjort. I superintelligens, integritet, mod och fina franska viner.
Läs mer om Heroes här och här. Jag avvaktar för övrigt med några mer djupgående analyser av just den serien tills jag hunnit se lite mer. Marta Axner har dock skrivit bra om både Heroes i och behandlingen av teveserier som kulturyttringar i allmänhet, du hittar hennes inlägg här.
Andra bloggar om: jan guillou, fienden inom oss, kriget mot terrorismen, superhjältar, marvel, civil war, heroes, superhjälteserier, kultur, teckande serier, populärkultur och annat intressant
7 kommentarer:
Fredde här. Men rent konkret då Sjölander? Var det kallblodiga mördare med i rote arme fraktion? Eller har du förståelse för dem, mer förståelse än för andra mördare? Kommer ditt svar att vara: Javisst var de mördare, men....?
Var inte Captain America den mest "kalla kriget"-patrotiska av seriefigurer? Och nu går han mot överheten.
Fredde - öhum. Jag är rädd att jag inte riktigt förstår frågan. Man kan väl vara mot terrorister utan att vilja bugga varenda (muslimsk) kotte?
Fredrik - jo, precis. Vilket ju gör det hela än mer intressant.
Fredde här. En stor del av vänsterretoriken under sjuttiotalet när det gällde RAF var att de metoder som användes mot dem, demonstrationsförbud, yrkesförbud etc. var värre än det Raf själva gjorde. Metoderna skulle leda till att Västtyskland skulle bli en diktatur. Så blev det ju inte. RAF besegrqades (tyvärr släpps nu dessa drägg fria) och Tyskland är ett fritt land.
Med detta historiska exempel i åtanke undrar jag hur du ställer dig till dem som är mer bekymrade över att kameror sätts upp än att folk mördas?
Fredde - till att börja med är jag inte kategoriskt mot att "kameror sätts upp". Däremot blir jag lite bekymrad när vi låter terroristerna vinna i den meningen att vi överger det vi faktisitk försöker försvara - som rättsäkerheten exempelvis. Och det stora problemet där är väl egentligen inte när det faktiskt drabbar verkliga terrorister, utan när det drabbar oskyldiga (rättsäkerheten ska natulrigtvis omfatta även skyldiga, men du förstår hur jag menar).
Och du är väl medveten om att det är just den typen av reaktioner du berömmer som RAF ville provocera fram? Det var ju hela syftet med deras aktioner, att tvinga den borgerliga staten att visa sitt rätta ansikte. JG har för övrigt en mycket intressant parallell till detta i sin bok (nu kommer en spoiler) - hur radikala (och förvirrade) islamister faktiskt vill åka fast för att på så sätt visa även hederliga muslimer att det svenska samhället behandlar dem som skit.
Till sist. En mindre ödmjuk person än jag skulle kunna blivit provocerad och tyckt det var lite otrevligt uttryct när du låter antyda att jag skulle försvara terrorister. Det kanske du kan tänka på i framtiden.
Fredde här. Inte skrev jag väl att du skulle försvara terrorister? Det menade jag i alla fall inte.
Jag vet att det ingick i RAF:S taktik att provocera fram hårdare tag. Och i det lyckades de. Men det innebar ju inte att Västtyskland blev en diktatur. Precis som USA inte heller har blivit en diktatur vare sig av denna strid mot islamister eller striden mot bolsjevikerna. De hårdda tagen gav ju resultat i att RAF besegrades. Och faktum är att islamisterna inte har lyckats genomföra någon attack mot USA i sex år.
Hej har läst större delen av Civil WAr på engelska, måste säga att det är bland de bästa serierna jag läst.
Jag rekomenderar alla att läsa den (om de lyckas få tag på den)
Skicka en kommentar