”Varför finns det fler och längre väntelistor i Sverige eller i Storbritannien än i Frankrike och Tyskland? Varför är sjukvårdskostnaderna högre och ökar snabbare i vissa länder som USA, Frankrike och Tyskland än i andra, exempelvis Storbritannien och Sverige? Hur har den stigande efterfrågan på hälso- och sjukvård löst i de här olika länderna? Hur påverkar de internationella organisationerna och Europeiska unionen de pågående reformerna? Vilka följder får reformerna för sjukvården, samhället och ekonomin? Går det att förbättra hälso- och sjukvården samtidigt som målen om jämlik tillgång till sjukvård och kontroll av sjukvårdskostnader bevaras?”
Det frågebatteriet levererar den franske forskaren Bruno Palier (verksam vid CNRS i Paris) i inledningen av sin mycket läsvärda skrift ”Hälso- och sjukvårdens reformer – en internationell jämförelse” (finns i pdf här.) Orsaken till att jag vill lyfta fram rapporten är inte minst att det på min blogg de senaste dagarna skrivits många kommentarer om för- respektive nackdelen med olika sjukvårdsystem. Inte minst har skillnaderna mellan det franska och det svenska systemets dryftats (se här och även en bit ner i kommentarstråden här.)
Och att den franske forskaren Palier genomförde sin studie i Sverige var naturligtvis för att en sådan jämförelse är av stort intresse. Och så här sammanfattar han sina resultat: ”Lite kort kan nämnas att det är i Frankrike som aktörernas frihet som patienter i ett hälso- och sjukvårdssystem är störst i Europa. Det ger en hög nivå av tillfredsställelse, men kostnaderna är höga och hälsan är mer ojämlik. I Sverige däremot är hälso- och sjukvårdsresultaten bäst, där råder det en mycket jämlik tillgång till sjukvård och en relativt god kostnadskontroll.”
Vill man raljera kan man alltså säga att svenskarna är lite friskare men missnöjda, medan fransmännen är lite sjukare men betydligt lyckligare med sin vård. Och det här ger en ledtråd till att debatten om hur den framtida sjukvården bäst ska utformas sällan tjänar på att målas upp med breda penslar, svart mot vitt. Istället handlar det snarare om att vara öppen och prövande, erkänna vissa målkonflikter men också vara beredd att ständigt lära av andra (utan att för den sakens skull kasta ut barnet med badvattnet, eller överge saker som faktiskt fungerar).
Utmaningen för svensk sjukvård just nu är alltså att öka tillgängligheten och därmed nöjdheten, utan att ge avkall på vårdresultaten och jämlikheten. Det är vad den internationella utblicken säger oss. Och det är något helt annat än att vilja kasta den svenska modellen på skräphögen, utan att ens idas bry sig om vad det egentligen är man slänger bort.
PS: Att den skandinaviska sjukvårdsmodellen har ett visst internationellt anseende för väl för övrigt Michael Moores utfall mot regeringen Reinfeldt vara ett exempel på. Forskningen visar oss dessutom att han faktiskt också har ett visst fog för sina känslomässiga reaktioner. DS
Andra bloggar om: bruno palier, sjukvård, sjukvårdssystem, frankrike, sverige, jämförelser och annat intressant
4 kommentarer:
Nej, han har inget fog för sina känslomässiga reaktioner, kostnaderna i frankrike är enbart marginellt högre än Sverige och beror mest på att det är mer som ingår, att det är billigare för patienterna och på att arbetslösa och studenter har helt gratis vård.
I procent av BNP är faktiskt dom offentliga utgifterna i Frankrike, trots att dom täcker mer än dom offentliga utgifterna i Sverige, LÄGRE än i Sverige enligt SKLs rapport.
Hans argument för att sjukvården i Frankrike är ojämlik är det bland annat att man kan köpa till försäkringar. Det är ett totalt fjant-argument. Den sjukvård man får utan försökring är precis lika bra som den man får med försäkring, och lika bra som den svenska sjukvården. Sjukförsäkringarna täcker saker som patientavgifter, mediciner och egna rum på sjukhus och liknande. Att kalla detta ojämlikhet är bara fjantigt. Dom flesta som inte har råd med försökringar har hur som helst helt gratis sjukvård.
Samtidigt pratar han om att höga patientavgifter orsakar ojämlikhet, och nämner att Sveriges patientavgifter är höga. Men Sveriges vård är inte ojämlik, alltså?
Rapporten är överhuvudtaget uppenbart vinklad till förmån för offentliga monopol. Vilket naturligtvis bara är att vänta från Sveriges Kommuner och Landsting.
"Den sjukvård man får utan försökring är precis lika bra som den man får med försäkring"
Men det stämmer ju uppenbarligen inte vad gäller exempelvis väntetider för sjukhusbehandlingar (vilket är det exempel som nämns i rapporten.) För övrigt så förstår jag verkligen inte vad du menar med att försäkringen täcker "mediciner", samtidigt som du säger att den inte påverkar själva vården. Det får du gärna utveckla.
(sedan är det naturligtvis symptomatiskt att du säger att en rapport du inte till alla delar delar slutsatserna i är "uppenbart vinklad", och sedan förväntar dig att din trovärdighet i dessa frågor ska vara större än en forskare som ägnar sig åt dem på riktigt. Dessutom.)
Men, Sjölander, du kan inte ta upp väntetider som ett exempel när vi som referens har Sveriges ködrabbade sjukvård... :-)
"För övrigt så förstår jag verkligen inte vad du menar med att försäkringen täcker "mediciner", samtidigt som du säger att den inte påverkar själva vården. Det får du gärna utveckla."
Vad jag menar är att med en extra privat sjukförsäkring (vilket nästan alla har, facken brukar kräva att arbetsgivaren står för en extraförsäkring) så behöver man inte betala nåt för mediciner. INget alls, alltså. Precis som in Sverige står staten för en stor del av medicinkostnaden. Och som sagt, för dom som inte har råd, som arbetslösa och studenter, så står dom för hela kostnaden. Dom som arbetar kan skaffa en extraförsäkring, och då står försäkringsbloaget för medicinen.
"en forskare som ägnar sig åt dem på riktigt."
Det betyder inte att han inte har en förutfattad åsikt, precis som du har. Och när det är dom svenska landstingen som beställer rapporten, är det då speciellt förvånande att den rapporten är vinklad för åsikten att det svenska landstingsmonopolet är skitbra?
Han menar att extraförsäkringar ger ojämlik sjukvård. Det är inte uppenbart att det måste vara så. Samtidigt menar han (mer uppenbart) att höga patientavgifter ger en orättvis sjukvård. Men Sveriges sjukvård är rättvis (anser han) trots höga patientavgifter. Det är nåt (eller i själva verket flera saker) i den logiken som inte håller. han syn på rättvisa är dessutom helt baserad på utfall, inte på effekt. Han visar inte på att sjukvården faktiskt är sämre för fattiga, bara att dom är sjukare, vilket inte behöver vara sjukvårdens fel, iaf inte bara.
Som jag har påpekat innan: Att fransmäns hälsa är dålig beror inte mycket på att sjukvården är dålig som att dom röker och super som tusan. Man skall vara försiktig med att dr slutsatser enbart från befolkningens utfall.
Har just kommit från Kalmar Lasarett för några sprutor i nacken. Dessa tar ca: 5 min. att få. Trotts detta fick jag vänta 50 min. på att bli inkallad. Men- någon återbäring på mina sjukvårdsutgifter får jag väl inte eftersom jag redan kommit upp till frikort.
Had jag/vi fått en förklaring eller ursäkt hade det varit lättare att akceptera.
Hur långt tillbaka skall vi sjunka för att fortfarande få kallas välfärdsland?
Allt är ju eftersatt i dag. Skolor,sjukvård,tandvård och åldringsvåreden. T.o.m. på 1800-talet fanns ålderdomshem.
Skicka en kommentar