onsdag, september 26, 2007

Samtal om socialdemokratisk ideologi

Ikväll var jag på Kungsholmen och inledde en diskussion om de socialdemokratiska grundvärderingarna med ett gäng partiaktivister. Trots att jag hade dottern med mig och hon var allt annat än sugen på att prata Nerman och Bobbio blev det riktigt kul. Jag försökte göra någon sorts personlig ideologisk resa (tog min utgångspunkt i min egen gymnasietid i det tidiga nittiotalets Vällingby, med frihetsfront, SAF-radio och allmän högervåg) och landande i resonemang om solidaritetens praktik (när jag gick hörde jag hur diskussionen utifrån detta perspektiv gick igång om Persson pensionsavtal, och det är sannerligen något man kan prata om).

Men det slående vid sådana här tillfällen är alltid vilket sug det finns efter att få prata om de verkligen grundläggande tingen. Hur ser det moderna klassamhället ut; vad innebär en kamp för frihet, för jämlikhet idag, i praktiken? Man möter också så gott som alltid på det där suget efter att få prata allvar, att få lyfta fram samhällsproblemen, lyfta fram de verkliga människorna. Allt det där som annars drunknar i å ena sidan procentsatser och teknikaliteter, å andra sidan personfixering och politisk strategi.

Mycket av kvällens samtal kom att centreras runt skolan. Som frihetsprojekt, som jämlikhetsprojekt, helt enkelt som möjliggörare av livschanser istället för förstörare. Men vi pratade också om nödvändigheten av att självkritiskt ompröva den egna politiken, och då framförallt utifrån ett genuint samhällskritiskt perspektiv.

Nåväl. Jag hade som ambition att både ge en grundläggande introduktion men också ge några kanske lite nya perspektiv och vinklar. Om det lyckades eller inte får jag överlåta till andra att svara på. Men själv hade jag det åtminstone skojigt. Och om ingen annan lärde sig något så gjorde jag det åtminstone.

Andra bloggar om: , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Undrar vad dem i första leden, "riktiga" arbetare som min pappa som organiserade sig och kämpade för bättre arbetsvillkor på 20-30-talen skulle tycka om dem som nu talar om "frihet". Frihet från vaddå?

Hur många i "klasskampen" kommer numera från någon förtryckt klass? Drivs inte retoriken ibland av intellektuella alfahannar och alfahonor som är ute för egen vinning eller status?