”Att landstinget … gör besparingar i socioekonomiskt svaga områden motverkar direkt stadens ansträngningar för att bryta segregationen. En fungerande sjukvård är för många människor en förutsättning för att de ska kunna ta tillvara det som staden erbjuder i form av jobbgaranti, utbildning och samhällsintroduktion.” Det sa kristdemokraternas integrationspolitiske talesman i Stockholms stad, Henrik Ehrenberg, i ett uttalande, redan för någon vecka sedan med anledning av den nya vårdpolitik högeralliansen i Stockholms län med Filippa Reinfeldt i spetsen nu håller på att sätta i sjön.
Och det är naturligtvis välkommet att borgerliga politiker ställer upp mot de nedskärningarna i socialt utsatta områden alliansen håller på att genomföra. Än bättre vore det naturligtvis om parti- och allianskamraterna i landstingsfullmäktige också hörsammade Ehrenbergs uppmaning. Men istället så har nu Filippa Reinfeldt efter att även riksmedia tagit upp frågan tagit bladet från munnen och går ut försvarar sin politik (på SvD Brännpunkt, se här.)
Tyvärr så sträcker sig försvaret inte längre än till ytterligare ett försök att blanda bort korten. Hon hävdar att de tjänstemannauppgifter om hur systemet kommer att slå inte nödvändigtvis är korrekta. Men hon tar inte på något sätt avstånd från det som är hela pudelns kärna; att man tar bort den kompensationsersättning som tidigare utgick till vårdenheter i socialt utsatta områden.
Flera av oss som engagerat oss i denna fråga har fått kommentarer från en tjänsteman på landstinget som tyvärr inte vågar skylta med namn (se till exempel Peter Andersson). Och vad han (eller hon) säger är att uppgifterna i SvD och aftonbladet bara är toppen av ett isberg. Och tyvärr så finns det anledning att tro att det stämmer. Så i den meningen har alltså Filippa Reinfeldt möjligtvis rätt – det kan mycket väl bli värre än vad tjänstemännens beräkningar så här långt kommer fram till.
Oavsett vilket så är det uppenbart att detta handlar om klasspolitik. Och en sådan politik får förödande konsekvenser, långt utanför sjukvårdens område. Det ser till och med ledande kristdemokrater i Stockholms stad.
Andra bloggar om: sjukvård, sjukvårdspolitik, nedskärningar, förorter, klass, rättvisa, moderaterna, stockholm, stockholms läns landsting, filippa reinfeldt och annat intressant
4 kommentarer:
Dagens system är en politisering av resursfördelningen till primärvården som visar på en skrämmande människosyn. Varför ska exakt samma vårdbehov innebära mer resurser i Rågsved jämfört med Sundbyberg? Blir man snabbare frisk i Sundbyberg? Med det resonemanget så borde folk tvångsförflyttas till "rika" områden och VIPS är de friska!! Dumheter...
Sociala problem, utanförskap och liknande miljöfaktorer är INTE Landstingets bord utan rätteligen kommun+stat, så eventuella kostnader för detta ska inte fördelas via Landstingets kassa. Statsbidrag utgår redan i stora doser, liksom kommunala utjämningssystemet. Det räcker.
Men att vårdtyngden är större i vissa områden, om det är svårare att rekrytera läkare, och om ohälsan större. Kan det månne spela roll? Personligen tycker jag faktiskt att det tyder på en mer skrämmande människosyn att bortse från sådana saker än tvärtom.
Det blir många "om". Om pengarna går dit vårdbehovet är större borde väl kliniker, läkare och vårdpersonal dras dit också? Det finns andra "om" också. Finns det tillräckligt med läkare i Sverige? Jag har hört om ett lotterisystem som gör att många som vill gå den linjen och har toppbetyg inte kommer in på läkarlinjen.
Jag antar att Sverige liksom andra länder tappar en del läkare till utlandet? Finns det incitament för att behålla dem i landet?
Det fanns en gång i tiden ett væl fungerande sjukvårdssystem dær lækare spreds någorlunda væl øver landet och dær det framførallt inom ett landsting inte fanns møjligheter att fritt starta en egen klinik lite var man ville. Bristen på lækare ær en lång historia. Bland annat innehåller den en av få exempel på dær jag tycker att politiker har lyssnat før mycket på en fackførening (om nu sacofack ær att rækna som fackføreningar); næmligen lækarførbundet. Bristen på lækare har fått løne- och andra førmåner att skjuta i højden.
Ett annat problem ær att sedan ca 10 år tillbaka så ær solidariteten nær det gæller AT och ST lækare bruten. Fram tills dess spreds dessa jæmnt øver landet, sedan så børjade Stockhholms læns landsting ensidigt rekrytera AT lækare på løpande band... Stora status sjukhus i en storstad eller lænslasarettet i Skøvde- vilket drar mest før en ung mænniska?
(ute på lite tunn is nær det gæller exakta årtal)
Skicka en kommentar