Alvendal, igen

Ni kanske minns hur Stockholms utförsäljningsborgarråd Kristina Alvendal (m) hanterade frågan om försäljningen av kommunala Centrumkompaniet? Det var lögner och halvsanningar och hänvisningar till ett muntligt avtal som först fanns och var juridiskt bindande men sedan plötsligt inte längre fanns och faktiskt aldrig hade funnits (jag skrev mer om hela soppan här). Nu är hon igång igen. Och nu är det allmännyttans hyresbostäder som ska säljas till privata värdar (läs mer i DN här).

Enligt Alvendal finns nu "ingen försäljningslista". Men trots det ska bolaget värdera en stor mängd lägenheter inför en eventuell försäljning. Det handlar om 738 lägenheter i Högdalen, 434 i Rågsved, 358 i Hässelby gård (mitt hemmaområde) och 171 i Vårberg. Och varför man skulle lägga tid och kraft på en värdering om man sedan inte tänkte gå vidare med en försäljning övergår åtminstone mitt förstånd.

Hyresgästerna är naturligtvis oroliga. Här handlar det inte om att få ombilda sin egen lägenhet, utan om att ägandet av ditt boende högt över ditt huvud flyttas över till någon annan. Dessutom skött på ett synnerligen osnyggt sätt med hemlighetsmakeri och oklara besked.

Men det är klart. Vad annat är kanske att vänta med den nuvarande regimen i stadshuset?

PS: Upptäcker via Katrine Kielos att det numer finns bildbevis i form av finfina migelbilder från förra torsdagens övningar i samband med Fokus "100-mäktigaste"-lista. Och ja, det är eder bloggare som skymtar i profil tillsammans med övriga "vänstergänget". DS.

Andra bloggar om: politik, stockholm, utförsäljningar, kristina alvendal, moderater, familjebostäder, hässelby, högdalen, rågsved, vårberg och annat intressant

Vi har inte glömt Burma

Och så en kort påminnelse så här i höstrusket: det svenska engagemaget för ett demokratiskt Burma lever vidare. Imorgon söndag arrangeras exempelvis "söndag för Burma" på Södra teatern i Stockholm, och jag hoppas att ni är många som tar er dit (inte bara för att det är en god sak, utan även på grund av det imponerande programmet).

Annars har de senaste dagarna inte varit präglade av positiva nyheter i frågan. "Burma kastar ut FN och internet" kunde vi läsa i DN häromdagen (och bakgrunden är bland annat att FN:s Burmachef Charles Petrie i praktiken kastas ut ur landet). Läget är alltså allt annat än gott när FN:s sändebud Gambari nu landar i landet för sin femdagarsturné (mer om det i också i DN).

Svenska Burmakommitén fortsätter dock sitt arbete. Värt att uppmärksamma.

Andra bloggar om: burma, svenska burmakommitén, söndag för burma, demokrati och annat intressant

Höstkväll i skärgården

Som van skräckfilmskonsument borde jag väl egentligen veta bättre än att ge mig ut på en avlägsen skärgårdsö under Halloween. Men när brasan sprakar och värmen från elden jagar den ruggiga höstluften på flykten så tycker jag nog ändå att det var värt risken. Och det är något speciellt med att om än bara för några timmar fly undan staden till någon sorts idylliskt avkopplad tillvaro med böcker, familj och natur.

Tillbringande förmiddagen i sängen tillsammans med Leif GW Perssons senaste deckare om Palmemordet; "Faller fritt som i en dröm". Det är en sådan där bok som jag köpte ungefär när den kom, började läsa men sedan på något sätt tappade intresset för. Därefter har den legat bredvid sängen med bokmärket nästan provocerande riktat mot mig som en illsinnad påminnelse. Men så bestämde jag mig för att trots allt ge den en chans och tja, på den vägen är det.

Och det finns något med Perssons prosa som passar alldeles utmärkt för en ledig dag på landet. Lagom lättsamt underhållande och roande utan att vara alltför intellektellt ansträngande, om man så säger. Med den där lilla extra kryddan som den "verklighetsbaserad" bakgrunden trots allt innebär.

Annars är det slående hur välgörande det är för tanken med lite frisk skärgårdsluft. Funderingar om politik, samhälle, fotboll och kultur i största allmänhet flyger genom huvudet närmast fjärderlätt; virvlar runt en smula utan att vara alltför bekymrade över huruvida de tar fast form eller inte. När jag satte mig ner vid datorn för att skriva detta inlägg hade jag nog först tänkt att jag skulle försöka mig på att utveckla några av tankegångarna men vid närmare eftertanke tror jag att jag låter bli: det får bli senare. Just nu är ett ögonblick som mest lämpar sig för att avnjutas i sig självt.

Så ni får se detta som en allhelgonahälsning i all enkelhet. Dags för mig att återgå till övriga familjen. Vi ses.

Andra bloggar om: höst, skärgården, ledigt, Leif GW Persson, funderingar, halloween, och annat intressant

Om jag vore socialdemokrat (visst ja, det är jag ju)

Den tecknande bloggaren Attila (som för den som inte känner till honom närmast är att betrakta som en högerbloggare) har bett mig kommentera ett inlägg om hur socialdemokratin borde utvecklas. Och det gör jag så gärna. Attilas förslag på hur en ny socialdemokrati ska förhålla sig blir någon typ av i grunden vänsterpopulistisk position men är inte helt utan poänger. Det är heller inte helt utan både fel och brister, vilket jag återkommer till.

Nåväl. Ursprungstexten hittar du här, jag lyfter fram de enskilda sakförslagen och kommenterar dem nedan.

”ARBETE: Vi har misslyckats med jobbpolitiken. Vi har dribblat med arbetslöshetsstatistiken, Över en miljon befinner sig i utanförskap, och det är tid att ändra på detta. Vi vill skapa ett samhälle med möjlighet till jobb för alla.
Vi vill tillsammans med LO skapa en modern arbetsrätt, där trygghet ska finnas både för löntagare och arbetsgivare. Inför Flexicurity-modellen, som innebär lätthet att anställa och säga upp, vilket ökar flexibiliteten för arbetsgivare. Samtidigt som arbetssökande/arbetslösa erhåller höga bidrag, vilket medför trygghet.”

Min kommentar: Jag håller med om att det ska vara lätt att anställa, att det ska vara lätt att ”säga upp” i meningen minska personalen när det så behövs, och att det behövs ordentliga trygghetssystem som gör att de som går mellan två jobb inte behöver sälja bil och villa. Däremot tror jag inte att jag och Attila är ense om vad som behövs för att åstadkomma detta på svensk arbetsmarknad.

Att sedan exempelvis föräldralediga skulle befinna sig i ”utanförskap” är däremot snarare exempel på slaskig politisk retorik av sämsta slag, så sådan betackar jag mig för.

”BIDRAG: a-kassa, sjukpenning etc är värdefulla instrument i välfärdsstaten, och de ska inte missbrukas. Hårdare kontroller införes, samt mycket hårdare straff för fusk. Detta är enda sättet att behålla välfärdssystemen intakta, samt ha möjlighet att utveckla dem.”

Min kommentar: Här skildrar Attila ungefär den socialdemokratiska politiken som den faktiskt såg ut under förra mandatperioden (om vi går till de faktiska beslut som faktiskt fattades av den socialdemokratiska regeringen). Däremot är bilden av den socialdemokratiska linjen en annan, det erkännes. Och det är ett problem.

”SKOLAN: Vi har misslyckats med skolan, som blivit något av en experimentverkstad. Inför betyg från alla åldrar. Eleverna ska veta vad de kan, och vad de behöver lära sig mer av. Det finns INGA MOTSÄTTNINGAR mellan socialism och betygssystem. Tvärtom, goda resultat i skolan är förmodligen ENDA möjligheten för fattiga arbetartjejjer och killar att skaffa sig goda förutsättningar här i livet. Vi höjer läraralönerna med 7000 kr/månad. Det ska vara attraktivt att bli lärare, vi vill att begåvade studenter väljer yrket. Enda sättet att motverka friskolor är att erbjuda BÄTTRE offentlig utbildning. Staten blir ånyo huvudman för skolan istället för kommunerna.”

Min kommentar: Det är två saker jag direkt inte håller med om; dels en övertro på betyg, dels har jag svårt att se varför ett förstatligande av skolan skulle vara något eftersträvansvärt (för att skolan ska fungera lika bra som försäkringskassan, eller?). Sedan kan man diskutera realismen i löneanspråken (låter lite vänsterpartistiskt, tycker jag) men visst, riktningen är jag med på.

Vad gäller begreppet ”experimentverkstad” för att beskriva skolan så antar jag att den kritiken riktar in sig på den ymniga förekomsten av friskolor och skolor med olika typer av profileringar. Och här är jag nog lite kluven, en viss mångfald tror jag trots allt kan vara bra. Men visst, i grunden vill jag också ha en sammanhållen svensk skola.

”SKATTER: Det är inte arbetarpolitik att ständigt höja skatterna, ty det slår även mot de lågavlönade. Varenda skattekrona ska vara välmotiverad. Om de offentliga finanserna medger ska vi tillåta oss att sänka skatten. Vi kommer inte att återinföra förmögenhetsskatten, vi låter på detta sätt svenskt sparkapital återvända från skatteparadisen. Detta är ett nödvändigt ont, men vi beskattar redan de förmögna på en rad andra andra sätt. Fastighetskatten/avgiften ska fortsättningsvis vara låg.”

Min kommentar: Jag skulle nog tydligare ha betonad det progressiva inslagen i skatteskalan. För att låginkomsttagarna ska kunna ha en så låg skatt som möjligt innebär det faktiskt att vi är beredda att låta oss som tjänar lite mer betala lite mer. Typexempel på detta tycker jag är fastighetsskatten. Dessutom så missar Attila helt det faktum att skatterna faktiskt används till att betala någonting, och detta någonting ofta spelar allra störst roll för de som annars har de minsta marginalerna.

Men visst. Skatterna ska vara så låga som möjligt i relation till vilka ambitioner du har för välfärden. Men eftersom jag har stora ambitioner för välfärden så kommer jag nog inte att förfalla till någon skattepopulism i första taget. Tyvärr, då.

”VÅRDEN: Vår politik har skapat vårdköer och svårtillgänglighet för patienterna. Ge läkarna mer tid att vara läkare, de ska inte administera och sitta i onödiga möten. Anställ läkarsekreterare på bred front. Låt läkarna få mer inflytande i styret av sjukhusen. Enda sättet att motarbeta privat vård är att erbjuda BÄTTRE offentlig vård. Då kommer de privata alternativen att försvinna. Anställ dessutom fler vårdbiträden och sköterskor.”

Min kommentar: Attilas lösning på vårdens problem är mer pengar så att man kan anställa fler. Och det är naturligtvis grovt förenklat och så men visst, i sak är det svårt att inte hålla med. Däremot undrar jag vad han menar med att ”läkarna ska få mer inflytande i styret av sjukhuset” – tycker Attila att sjuksyrror och vårdbiträden har för mycket att säga till om som det är?

"MILJÖ: Satsa på modern kärnkraft. Förbjud bensin och diesel som drivmedel med start 2017."

Min kommentar: Mot kärnkraft. Tror mer på ekonomiska styrmedel för att minska användandet av fossila bränslen, men visst. Ett bensinförbud är ett radikalt krav som jag inte direkt vill avfärda.

"NÄRINGSLIVET: Sverige ska ha ett gott företagsklimat, för att hjälpa arbetarna måste vi även hjälpa företagen. Sänk bolagsskatten och arbetsgivaravgiften något. Även små sänkningar kommer att resultera i ett större förtroende från näringslivet."

Min kommentar: Jag vet inte, men är det en hög bolagsskatt som är Sveriges problem? Att sänka den är ju annars en socialdemokratisk paradgren, så där har Attila redan fått din vilja igenom. När det gäller arbetsgivaravgifterna som hänvisar jag dels till mitt svar om skatter ovan, dels vill jag påminna om att tom den borgerliga regeringen erkänner att generella sänkningar av arbetsgivaravgifterna inte leder till nya jobb.

Jag tror snarare att det handlar om annat; utbildning, forskning, infrastruktur, rikskapital, regelverket i stort, etc, etc. En näringspolitik som begränsar sig till att finjustera några skatter på marginalen verkar både andefattig och verkningslös.

"MEDIA: Avskaffa TV-licensen. Finansiera SVT via skatten."

Min kommentar: Varför det? Så att klåfingriga politiker ska kunna gå in och grotta i budgetprocessen. Tro mig, förslaget leder till en mer politiserad statstelevision. Och det vill jag inte ha.

"POLIS: Polisen ska arbeta ute på fältet inte sitta på stationen och rapportera. Anställ sekreterare eller låt poliserna spela in rapporter på bandspelare."

Min kommentar: Lite förenklat, men visst. Poliser ska vara synliga och närvarande. Det håller jag med om.

"BOSTÄDER: Renovera fastigheterna i allmännyttan, bygg fler hyresrätter. Enda sättet att motverka bostadsrätter och ombildningar är att erbjuda BÄTTRE hyresrätter."

Min kommentar: Förutom att jag inte tycker att man måste ”motverka” bostadsrätter så håller jag helt med. Tycker det är jäkligt trist att byggandet av hyresrätter halverats med den nya regeringen.

"FÖRSVAR: Litet och effektivt, fler nedskärningar."

Min kommentar: Om det går att göra fler besparingar utan att effektiviteten hämmas så absolut. Men jag tycker man ska komma ihåg syftet med varför vi har ett försvar.

"BYRÅKRATI: Skattepengarna ska gå till välfärden, och inte till byråkrati. Slå ihop, effektivisera och anpassa statliga verk och myndigheter."

Min kommentar: Lite kul: först förespråkar Attila en massiv nyanställning av administrativ personal (läkarsekreterare, hos polisen); sedan attackerar han ”byråkratin”. Men självklart ska den statliga administrationen vara så effektiv som möjligt. Problemet är väl ibland att det inte blir mer effektivt för att man sparkar personal. Och då blir det du och jag som får sitta i telefonkö.

"INVANDRING: Väl medveten om att många av våra väljare röstat på Sverigedemokraterna måste vi tackla detta missnöje. Sverige ÄR ett mångkulturellt samhälle, men vi är också ett litet land som inte kan svälja hur många flyktingar som helst. Vi väljer därför att satsa mer på arbetskraftsinvandring och mindre på flyktinghjälp."

Min kommentar: Ja (till arbetskraftsinvandring) och Nej (till mindre flyktinghjälp). Tycker faktiskt att det var ett riktigt osympatiskt förslag som dessutom spelar mörkerkrafterna i händerna. Varför skulle inte en person som flyr undan krig och förstryck få en fristad här i Sverige? Och varför skulle inte denna person också kunna bidra till att utveckla landets välstånd genom att arbeta?

"POLITIKERFÖRAKTET: Upplös ungdomsförbundet, SSU. Rekrytera från verkstadsgolvet, näringslivet och skolor. Vi är inga politiker-broilers. För att kunna representera folket måste man själv ha haft skit under naglarna."

Min kommentar: Lite lustigt, min bild av SSU var att organisationen bestod/består av folk som antingen gick i skolan eller jobbade som brevbärare, vårdare, byggnadsarbetare, försäljare på Lindex etc. Tittade precis igenom en förteckning övre styrelsen för SSU Stockholm, exempelvis, och alla utom några få (som läste på högskola eller gymnasium) jobbade på någon typ av ”skit under naglarna” jobb. Och det tycker jag är bra. Däremot har Attila helt rätt i att bilden " broilers" är alltför utbredd. Och det är något som måste ändras på.

Hursom. Attila taggade sitt inlägg "satir" och "humor"; så det är möjligt att hela inlägget var lite av ett skämt. Oavsett vilket tycker jag att han rätt skickligt fångar upp någon typ av vänsterpopulistisk retorik med liberala förtecken (ja, en märklig kombination med det är det han gör). Det enda jag tycker är genuint tråkigt (förutom alla billiga och fördomsfulla attacker på (s) såklart, men de kan jag leva med) är i synen på flyktingmottagandet. Förutom det, ett kul inlägg, som var kul att svara på.

Andra bloggar om: politik, attila, socialdemokrati, och annat intressant.

En stor liten fråga

Samtidigt som regeringsmakten faller samman kan det vara på sin plats att rapportera om någonting positivt som faktiskt händer i svensk politik. En av de mest osympatiska åtgärder vår nya regering tagit sig för är nämligen att man har ändrat i regelverket så att förtidspensionärernas kommande ålderspension försämras. Personer som tvingats ut ur arbetslivt i förtid ska nu också straffas i form av mindre pengar att leva på efter fyllda 65.

Detta förslag från den borgerliga regeringen är nu inte bara osympatiskt, det bryter också mot den svenska pensionsöverenskommelsen. En kraftig kritik från inte minst socialdemokratiskt håll har därför nu lett till resultat. Borgarna backar på försämringen, först talade Anders Borg om 2009 men nu igår gick man rakt av på den socialdemokratiska linjen och återställer från och med den första januari nästa år.

Det är mycket välkommet, och en stor seger dels för den socialdemokratiska oppositionen såklart, men framförallt för de förtidspensionärer som nu har en något mindre ekonomiskt ansträngd ålderdom att se fram emot. Läs Tomas Eneroth (s) kommentar här, se också SvD.

PS: När jag skriver detta ser jag att även Ulrika Schenströms efterträdare har använt svart arbetskraft (se DN, SvD). Oppositionen är "bedrövad", och det med rätta (SvD). För att enskilda individer ibland kan begå misstag är en sak. Men att den moderata regeringsledningen uppenbarligen är oförmögen att hosta fram en endaste personer utan den här typen av lik i garderoben pekar på något större. Nåväl, det var inte mitt huvudtema. Men visst är det omtumlande dagar vi befinner oss i för stunden. DS

Andra bloggar om: politik, förtidspensionärer, pensioner, Tomas Eneroth, regeringen, rättvisa och annat intressant

Vimmel bland Sveriges mäktigaste (och några andra)

Ja, jag vet. Det har inte blivit särskilt mycket bloggat på sistone. Knappt något alls. Chocken av att börja yrkesarbeta igen tog väl helt enkelt ut sin tribut. Men hursomhelst. Ikväll var jag på mingel och seminariun då Fokus presenterade sin lista över Sveriges hundra mäktigaste personer. Och plötsligt känns det som om inspirationen är tillbaka igen.

För dels var det väldigt kul att lyssna på pr-konsulten Göran Persson. Säga vad man vill, men att karln är Sveriges kanske bästa talare går inte att ta ifrån honom. Den erfarenhet han sitter på gör också att kanske ganska enkla sanningar (ja, politiskt ledarskap handlar om att veta vad man vill men också om att ha kompetensen, positionen och organisationen att få det genomfört) framstår med en helt annan tyngd än om någon vemsomhelst skulle sagt samma sak.

Men det roligaste var ändå att se att det var så många bloggare som var där. Magnus sprang innan jag fick chansen att växla några ord; men Jonas, Peter, Katrine, Ali och Johan Ingerö fick jag chansen att prata en hel del med. Och så Luciano såklart, som faktiskt skilde sig från oss andra i det att han faktiskt står på den aktuella listan...

Och jo. Att ni var några stycken som saknade denna enkla röst i cyberrymden var faktiskt rätt trevligt det med. Så vi får se. Kanske är jag tillbaka igen efter uppehållet. Time will tell. Lite sugen känner jag mig trots allt.

Läs mer om Fokus lista i SvD eller DN

PS: Vepsä var ju där också. Såklart. Icke att förglömma. DS.

Andra bloggar om: fokus, sveriges hundra mäktigaste, bloggande, bloggosfären, göran persson, politik, media, makt och annat intressant

Senaste Neo inspirerar (faktiskt)

Jag är egentligen inte vidare förtjust i timbroborgerlighetens så kallade flaggskepp Neo. Dels för att jag inte gillar den politiska linjen, naturligtvis, men också för att jag handen på hjärtat tyckt att tidningen alltför ofta varit rätt trist och oengagerande. Men det senaste numret - med temat "detta måste göras" - var faktiskt rätt inspirerande.

Inte för att jag plötsligt bytt åsikt och håller med. Nä, tvärtom. Den politiska linje som Neos redaktion nu driver är något jag är beredd att bekämpa med kraft. Ska man sammanfatta det budskap som genomsyrar tidningen är det att man nu vill låta medelklassen slippa ansvaret för den gemensamma finansieringen av välfärden. Detta beskrivs på modernt nyspråk som att "öppna upp för alternativa finansieringslösningar" men vad det i praktiken betyder är att man inte tycker det är värt det att låta alla få del av den kvalitet på vård, skola, omsorg som framtidens (medelklass)-medborgare kan antas efterfråga.

Men det är befriande med en politisk tidskrift som faktist vågar tycka något, något konkret. Istället för postmoderna flummerier presenterar Neo handfasta handlingsalternativ; det här och det här och det här borde göras. Tänk om vänsterns intellektuella skulle våga sig på samma sak. Istället för att klaga på att "politikerna" saknar "visioner" faktiskt sätta sig ner och göra sitt jobb - utifrån en bildad och teoretisk grundsyn presentera möjligheter och alternativ som på riktigt är möjliga att genomföra.

Och på tal om Arena - jag läser på Svenssons blogg att det tydligen framfördes en viss kritik mot den tidskriften på Skåne socialistiskt forum. Och det är tyvärr inte särskilt underligt. En vänstersinnad person som faktiskt vill förändra verkligheten riskerar att bli mer konfunderad än inspirerad av merparten av det som skrivs där.

Tur då att det finns sådana som Katrine Kielos (som visst precis vann något fint pris, grattis säger jag!). Ska den politiska vänstern komma tillbaka i någon bredare mening än bara rent kortsiktigt opinionsmässigt krävs det skarpa hjärnor och vassa pennor som förmår formulera framtidens progressiva politik. Och som åtminstone någon gång vågar vara konkreta (för vänner och bekanta, det är inte fult med politik, inte ens om man är en politisk skribent).

Som sagt. Ur det perspektivet är faktiskt Neo inspirerande. Som motbild. På dem bara.

Andra bloggar om: politik, media, neo, arena, kultur, katrine kielos, idedebatt, och annat intressant

This is England

Det är något speciellt med att se en film som haft premiär för länge sedan i en nästan tom salong i en förort någonstans. På ett sätt tycker jag att det är rätt mysigt. När massorna sitter och aksflabbar till någon premiärrulle om en tecknad råtta i den stora salongen bredvid sitter du där tillsammans med några andra par och tänker att den här filmen har vi faktiskt velat se hela tiden men vi har inte kommit iväg och du vet hur det är och nu sitter vi trots allt här.

Hursomhelst. I helgen kom vi (jag och min fru) iväg och såg This is England. Vi såg den i gamla ärevördiga biografen Fontänen, dock inte i den stora klassiska salongen utan i en av de nybyggda moderna "filmstadsalongerna" som sprängts in under själva Vällingby torg.

Och filmen var naturligtvis fullkomligt lysande. Trots att jag egentligen inte har några som helst personliga relationer till det tidiga åttiotalets Thatcher-England så är det uppenbart hur mycket denna tid ändå har påverkat mig. I alla detaljer; frisyrerna, kläderna, musiken, attityderna, så tyckte jag på något obegripligt sätt att jag kände igen mig. I bilden av regngråa industristäder med ska-musiken dånandes ur de halvpissiga högtalarna, där klassklyftor och rasism splittrar en allt hårdare trängd arbetarklass, på något sätt känns det som så väldigt hemma.

För det är klart. Den brittiska arbetareklassen har en kraftig kulturell påverkan inte minst på Sverige. I allt från fotbollskultur till musik. Och Margaret Thatcher är därför en politisk symbol även här. Kanske till och med mer än den tidens andre store högerpolitiker, Ronald Reagan. (Det slog mig häromkvällen när jag satt och läste Brett Easton Ellis senaste, och han menade att American Psycho var en skildring av Reagan-erans USA, att jag hade mycket svårare att förhålla mig till vad detta innebar än om man istället talat om Thatchers England.)

Dessutom är This is England en mycket rörande film. Och underhållande. Och viktig. Vilket visades inte minst av den andäktiga tystanden som fyllde salongen när eftertexterna började rulla ner. Så även om vi var få där, så tror jag att vi insåg att det var något stort vi varit med om.

(Ja, och med detta menar jag att du absolut ska pallra dig iväg till biografen om du inte redan har gjort det. Och om det inte är aktuellt ska du åtminstone kosta på dig en DVD-hyra hos den lokala handlaren när det väl beger sig. Det är den värd. Alla gånger.)

Läs mer om själva filmen i DN, mer DN, SvD, Sydsvenskan, Wikipedia. Fler bloggar om filmen hittar du här.

Andra bloggar om: This is England, film, kultur, Thatcher, skinheads, ska, Reagan, arbetarklass, rasism, och annat intressant

Nu hänger det på Birgitta Rydberg och landstinget

Glädjande nog har nu även moderaterna i Stockholms stadshus övergett sitt hårdnackade motstånd mot ett sprutbytesprogram (läs mer i Svd här eller DN här ). Förnuft och medmänsklighet har därmed vunnit över en prestigeladdad principfasthet.

I landstinget har bland annat vi socialdemokrater hårt drivit frågan om att sätta igång ett sprutbytesprogram gentemot den borgerliga majoriteten. Hittills har det varit stopp. Vi får se om omsvängningen i stadshuset några hundra meter bort på Hantverkargatan nu också kommer att leda till att murarna faller i landstingshuset.

När det händer är det verkligen läge att fira. Men beskedet från Stockholm stads politiker var åtminstone ett hoppingivande tecken på vägen.

För mer bakgrund och argumentation, se vad jag skrev exempelvis här.

Andra bloggar om: politik, sprutbytesprogram, sprutbyten, birgitta rydberg, stockholm, stockholms läns landsting, missbrukare, narkotikapolitik, folkhälsa, smittskydd och annat intressant

Dementi

En hetsig debatt har utbrutit med anledning av att vissa kända bloggare faktiskt får betalt för att nämna olika företag och produkter på sina bloggar (se här). Och eftersom rykteskarusellen i och med detta redan är igång skulle jag vilja passa på att redan på förhand reda ut eventuella missförstånd:

Mats Odell har inte betalt mig en spänn för att jag ska nämna honom så ofta. Inte heller Carl Bildt, Maud Olofsson eller hela alliansregeringen. Nej, inte ens från Filippa Reinfeldt har jag fått en krona.

Det har jag gjort helt frivilligt. Så. Då var den saken utklarad då.

Andra bloggar om: politik, media, bloggosfären, skoj och annat intressant

Det är så här jag vill se Mona Sahlin

Efter förmiddaagens partiledardebatt; det är precis så här jag vill se Mona Sahlin. Lung, ödmjuk och resonerande men med skärpa och humor i varenda replik. Dessutom med empati och pedagigisk förmåga att faktiskt förklara den egna politiken. Eftersom jag är partisk så är det väl ganska ointressant att jag tycker Sahlin är bättre än exempelvis Reinfeldt (vilket jag tycker), men det viktiga är att jag i förmiddags tyckte att Sahlin var bättre än hon brukar vara.

Politiskt tycker jag att det är intressant att se att den skiljelinje jag skrev om häromdagen - huruvida Sverige ska möta framtiden genom att bli bättre och smartare eller genom att göra saker mindre effektivt - nu blev högaktuell i debatten. Det viktiga här är att inte låta borgerligheten smita undan med att den "lågproduktiva" jobben är till för att ge människor chansen att komma in på arbetsmarkanden för att sedan gå vidare. Det var ju som alla minns tanken bakom plus-jobben ("gardinjobb", som borgerligheten avfärdade dem) och det kan vara ett bra sätt att minska tröskeln in i arbetslivet.

Nej, poängen med den borgerliga politiken är att man vill skapa en permanent skikt av lågavlönade "lågproduktiva" jobb. Istället för att som Mona Sahlin förordade satsa alla krafter på att göra Sverige starkare i den globala konkurrensen. Man kan säga att kontrasten står mellan en borgerlighet som vill "dela på jobben" i meningen att de vill "dela på lönen" (genom att pressa lönerna neråt kan man naturligtvis anställa fler) mot en socialdemokrati som istället vill lägga all kraft på att få kakan att växa. Det är den viktiga politiska debatten här.

Som sagt. En bra debatt, och en imponerande insats av Mona Sahlin. Gör mig riktigt varm i hela kroppen.

PS: det är också lite kul att se vilka väldiga reaktioner Sahlins användnade av det tämligen verdertagna talesättet "djävulen finns i detaljerna" har fått. Undrar hur lång tid det kommer att ta innan borgerliga spinndoktorer försöker få detta till att socialdemorkatin jämför regeringen med hin håle? Nåväl, så obildade är inte svenska folket att de går på en sådan bluff. DS

Läs mer i DN (här och här) eller i SvD (här och här)

Andra bloggar om: politik, partiledardebatt, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och annat intressant

Nästan lite läskigt begåvad antiknarkpropaganda

"Drogerna gjorde mig till författare", basunerar Alexander Bard ut i senaste numret av Glänta (via Expressen). Och ärligt talat. Har ni sett något effektivare argumet för ett narkotikafritt samhälle tidigare? Nä, jag kunde väl tänka mig det.

Skulle väl vara om han berättade att det var amfetaminet som fick honom att ställa upp i melodifestivalen då. Det tror jag skulle få den mest hängivne drogliberal att byta åsikt. Snyggt jobbat, folkhälsoinstitutet (eller vilka det nu är som ligger bakom).

Andra bloggar om: knark, alexander bard, ett narkotikafritt samhälle, syrligheter, sarkasm och annat intressant

Gud vs regeringen : 1-1

Å ena sidan; skolminister Björklund aviserar krafttag mot religiösa inslag i skolundervisningen. Men å andra sidan; ärkebiskop Anders Wejryd går på DN-debatt till attack mot regeringens obefintliga och senfärdiga miljöpolitik. Så vi får väl säga att dagsnoteringen i striden mellan den världsliga och den andliga makten blir ungefär oavgjort.

Som vanlig medborgare är det dock bara att glädjas. Åt både att Björklund åtminstone delvis ger efter för den socialdemokratiska kritiken på skolområdet, samt att regeringens miljöprofil får sig en allvarlig och välförtjänt törn. För egen del tror jag vid närmare eftertanke att jag noterar två noll i det där resultatprotokollet, alltså.

Andra bloggar om: politik, jan björklund, friskolor, Anders Wejrud, religion, miljö och annat intressant

Sverige bäst i Europa på integration?

Sverige, Portugal, Belgien, Nederländerna och Finland. Så ser top-fem i integrationspolitik ut i Europa, enligt ett EU-finansierat forskningsprojekt kallat "The Migration Integration Policy Index". Och av dessa fem är det bara Sverige som kan klassas som ett land som har en politik är till fullo inriktad för att underlätta integration. Den nyheten pubicerades alldeles nyss på BBC:s hemsida.

Studien tittar på ett antal nyckelområden; invandrarens rättigheter på arbetsmarknaden, möjligheterna till permanent boende, rätten till familjeinvandring och lagar för att motverka rasism och fördomar. Utifrån detta har man sedan tagit fram 140 indikatorer, och bland dessa är det alltså Sverige som placerar sig bäst.

På ett plan är ett sådant resultat naturligtvis kul. Det visar att vi inte helt måste skämmas när det gäller politiska ambitioner på integrationsområdet under de senaste åren. Men samtidigt blir det också skrämmande tydligt hur långt vi är från att lyckas. För även Sverige är fortfarande ett land med en omfattande etnisk diskriminering och stora problem (se bland annat gårdagens nyhet om gästarbetarnas boendestandard).

Studien publiceras vad jag kan förstå det i morgon, tisdag. Mer diskussion lär följa.

Via DN

Andra bloggar om: politik, integration, sverige, The Migration Integration Policy Index och annat intressant

Minskar låg skatt viljan till välgörenhet?

Alltid lika lysande Johanna Graf gör en slående iakttagelse på sin blogg. Hon kommenterar insamligen till Världens barn som nu pågår och konstaterar: "Den kommun som var bäst på att öppna plånboken för Världens barn förra året, var fattiga lilla norrlandskommunen Sorsele, där varje invånare gav 96 kronor. Solna gav 34 öre och blev med det tredje sämsta kommun i Sverige på att skänka pengar. Trots lägst kommunalskatt."

Från borgerligt håll hör man rätt ofta påståendet att det svenska skattetrycket gör att människor väljer bort den frivilliga välgörenheten. Och det är sant att vi i Sverige valt en samhällsmodell där du inte ska vara beroende av enskilda människors välvilja för att kunna leva ditt liv under drägliga omständigheter.

Men som de boende i Sorsele visat; detta innebär inte att det finns ett samband mellan skattkvot och vilja att hjälpa till. Snarare verkar det alltså vara tvärtom. Och som Johanna också konstaterar; "I länder där skattesystemet är uppbyggt så att man inte betalar så hög skatt och istället själv betalar för olika välfärdstjänster, finns ofta också en stark tradition av välgörenhet. Om det är dit vi är på väg i Sverige, vilket jag i mörka stunder befarar, så måste nog de resursstarka människornas filantropiska ådra börjar banka litet hårdare..."

Kanske handlar det inte så mycket om skatt kontra välgörenhet? Kanske handlar det snarare om egoism kontra solidaritet? Det skulle i sådana fall kunna förklara att människor som röstar för en låg kommunalskatt också är mer ovilliga att sklijas från de egna slantarna när det gäller välgörenhet.

En intressant fundering är det hursomhelst. Läs, läs, läs.

Andra bloggar om: Johanna graf, välgörenhet, skatt, solna, sorsele, världens barn och annat intressant

Bara rasism får oss att acceptera detta

Boende i baracker eller gamla husagnar, i direkt hälsovådliga former med mögel på väggarna och med obefintlig ventilation. Så ser verkligheten ut för delar av den svenska arbetskraften. Efter det att en person faktiskt dog i Höganäs i vintras har SR:s kaliber gjort en större undersökning av hur det ser ut för landets gästarbetare, och resultatet är upprörande (läs mer i DN eller SvD).

Och det hela är egentligen väldigt enkelt. Vi skulle aldrig säger aldrig accpetera detta om det var infödda svenskar som levde i eländet. Ingen 18-årig muffare skulle skriva blogginlägg på temat "de ska vara glada för att de överhuvudtaget har jobb" och faktiskt anklaga Sveriges Radio för att på något märkligt sätt motverka arbetarnas intressen när man skildrar deras egen verklighet.

Men nu är de ju inte riktigt som vi. De är ju trots allt "gästarbetatare". Och då får de kanske finna sig i att leva i förhållanden som vi aldrig skulle acceptera själva. Som om en polsk byggnadsarbetare inte skulle må lika dåligt av kyla och mögel som en svensk.

Konflikten står inte mellan svenska och utländska arbetare. Den står mellan arbetsgivare som inte vill betala vad det kostar att upprätthålla en vettig levnadsstandard och löntagarna som tvingas leva med konsenvenserna av det. Därför ska vi bli lika upprörda över gästarbetarnas livsvillkor som vi skulle bli om det gällde svenska arbetare. Allt annat är faktiskt rasism.

Andra bloggar om: politik, arbetsmarknad, gästarbetare, kaliber, boende, rasism och annat intressant

I Sverige möter vi framtiden genom att bli mindre effektiva

Tempot är alltför högt uppskruvat. Människor hänger inte med. I den moderna ekonomin snurrar hjulen för fort. Den typen av åsikter brukar ofta framföras från vänster- eller miljöpartihåll. Men faktum var att det var moderatledaren Fredrik Reinfeldt som använde den retoriken inför valet i fjol. När vi nu kan konstatera att produktivitetökningstakten* i den svenska ekonomin också sjunker måste vi därför fråga oss - är det kanske det här regeringen vill?

När jag första gången hörde Fredrik Reinfeldt kritisera den höga effektiviteten i den svenska ekonomin måste jag erkänna att jag inte förstod vad det var han höll på med. "[K]ommer den moderata politiken framöver gå ut på att vara mot strukturomvandling och ökad produktivitet?" frågade jag retoriskt i ett inlägg om Reinfeldts "hiss-anförande" i riksdagens partiledardebatt inför valet. Nu ser jag att SvD:s Göran Eriksson också refererar till bland annat det anförandet (se här) när han gör en djupare analys av den svenska produktivitetsutvecklingen. Och frågan är om min retoriska fråga inte ska börja besvaras med ett ja?

För den sjunkande produktivitsökningstakten i den svenska ekonomin har naturligtvis delvis naturliga orsaker. Men det finns också tydliga drag i den borgerliga politiken som förstärker tendensen. "Det är i och för sig sannolikt att tillväxten i arbetskraftens genomsnittliga produktivitet dämpas framöver. Detta är bl.a. en följd av en långsammare ökning i den genomsnittliga utbildningsnivån och av regeringens arbetsmarknadsreformer" står det exempelvis i en bilaga till regeringens budgetproposition.

Finns det något hos mig som är väldigt sossigt så är det tron på att framtiden bygger på att vi gör saker smartare och bättre än vi gör dem idag. Jag är för en hård strukturomvandling, och jag tycker det är bra när gamla lågproduktiva jobb förvinner och ersätts med nya högproduktiva. Det är därför jag vänder mig mot den borgerliga politik som bygger på att nya jobb skapas genom att lönerna pressas nedåt och villkoren för de anställda försämras.

För jag ser nämligen inte sambandet mellan låg produktivitet och bra arbetsvillkor. Tvärtom är det de jobb som kallas för "lågproduktiva" som ofta är de mest stressiga och utslitande. När exempelvis tung industriproduktion mekaniseras åstadkoms ju två saker samtidigt; produktiviteten går upp och ett fysiskt slitjobb ersätts med ett betydligt bekvämare tekniskt dito. Och ser vi till de som tar de extremt lågbetalda (och som det kallas lågproduktiva) "mac-jobsen" i USA så kan vi se att det oftast behövs flera anställningar för att överhuvudtaget få ihop till brödfödan: är det detta som menas med att alla ska orka hänga med?

I Sverige har vi relativt höga lönekostnader. Det är bra. Dels, för att det ger vanliga löntagare mer att leva för, men också för att det håller uppe effektiviseringstrycket i ekonomin. Det blir helt enkelt väldigt lönsamt att göra saker lite smartare.

Men baksidan av denna politik blir naturligvis de som då inte längre behövs i sina gamla anställningar. Det är för deras skull socialdemokratin satsat så mycket på en aktiv arbetsmarknadspolitik, på utbildningspolitiken och så vidare. Så att det hela tiden ska finnas människor som är beredda att utföra de nya högproduktiva arbetsuppgifter som kommer till där de gamla försvinner.

Här kan man diskutera hur väl detta lyckades mot slutet. Den borgerliga kritiken mot det så kallade utanförskapet fick på något plan sin näring ur detta förhållande. Men om lösningen istället blir att vi ska vara mindre produktiva så blir det en lösning med bara förlorare. För individen, som tvingas till ett sämre mer lågbetalt jobb. Och för samhället, eftersom en sjunkande produktivitet till slut kommer att drabba hela samhällsekonomin.

Vägen framåt måste istället gå via tillväxt, utbildning, förbättrad matchning (eller som det kallades förr, arbetsmarknadspolitik) och därmed en rejält ökad produktivitet. Bara så kan Sverige fortsätta vara i topp. Och så kan också en tydlig socialdemokratisk kontrast mot den borgerliga bakåtpolitiken åstadkommas.

*) första kvartalet i år var det tom så illa att produktiviteten faktiskt sjönk. Men vad det verkar är det snarare en sjunkande ökningstakt vi kan se fram emot åren framöver. Något som kan vara nog så illa.

Andra bloggar om: politik, ekonomi, produktivitetsökning, produktivitet, fredrik reinfeldt, regeringen, strukturomvandling, jobb, arbetsmarknad och annat intressant

Kents nya övertygar

Jag tror det var i bilen på väg hem från Amsterdam med "Hagnesta hill" högt uppskruvad på bilstereon som jag första gången förstod rockbandet Kents storhet. Tidigare hade jag känt mig lätt skeptisk och egentligen aldrig brytt mig om att lyssna ordentligt. Men som sagt. Jag insåg att jag haft fel, och gick tillbaka till flickvännens skivsamling och för en tid så får jag nog säga att jag var frälst (och ja, några livespelningar gjorde naturligtvis sitt till).

Under förmiddagen har därför den nya skivan "Tillbaka till samtiden" gått på repeat här på kontoret. Och efter de första fem-tio genomlyssningarna så är beskedet tydligt från mitt håll. Kent övertygar - igen. Det är mörkt, "depechigt" och vackert som tusan. När det gäller texterna så finns det där draget av arbetarklass-som flytt-från-rostbältet som annars kanske mest förknippas med gubbrockare som Eldkvarn (eller, gubevars, Springsteen) men i en betyligt modernare kostym.

Riktigt bra, alltså. Rekomenderas.

Andra bloggar om: kent, tillbaka till samtiden, kultur, rock, musik och annat intressant

Ikväll ska jag röka en cigarr och fira att Marie Lennerljung (m) har avgått

Marie Lennerljung är den moderate politiker som nu precis har avgått efter det att hennes verdervärdiga uttalanden om att hon rökte cigarr i glädje när hon fick veta att statsminister Olof Palme mördats blivit kända och uppmärksamade. Och visst är det skönt att hon gick (och visst är det värt att fira, varför inte med en god cigarr framåt kvällen).

Men samtidigt blir hela affären en obehaglig påminnelse av hur djupt rotat hatet mot Palme var. Och jag frågar mig någonstans hur en person som är så öppen med den typen av inställningar att hon skriver dem på ett elektroniskt forum överhuvudtaget kan komma på fråga att bli vald till ett politiskt förtroendeuppdrag? Var det ingen som märkte någonting? Eller tycker moderaterna i Ängelholm att det är ok att tycka så, det allvarliga är att man säger det öppet?

Obehagligt är det hursomhelst. Läs mer hos Bengt Silfverstrand och Nina Unesi.

Andra bloggar om: olof palme, Marie Lennerljung, moderaterna, politik och annat intressant

Det är nu det gäller - om Burma

Ekot rapporterar idag försiktigt positivt om det faktum att Kina nu för första gången - om än i inlindande ordalag - fåtts att rikta kritik mot militärdiktaturen i Kina. "Jag tror det här framförallt spelar roll för regeringen i Burma, för nu står helt klart att den står isolerad i världen" säger exempelvis den brittiske FN-ambassadören John Sawers. Samtidigt läser vi i SvD en mycket viktig artikel, där Sein Win, Burmas premiärminister i exil, tillsammans med Karin Strandås i Burmakommittén riktar en uppmaning till Carl Bildt att på måndag ta ställning för kraftfulla sanktioner mot juntan på EU:s ministermöte (läs hela artikeln här.)

Tyvärr så är bakgrunden till den senare artikeln att det råder tveksamheter om hur tydligt Sverige är i denna fråga. "Storbritannien har på ett kraftfullt sätt tagit ställning för hårdare sanktioner. Likaså Frankrike och Italien, som tidigare varit motståndare. Även andra länder, som tidigare varit skeptiska till sanktioner, har intagit en tuffare hållning.Svenska Burmakommittén har fått indikationer på att den svenska regeringen utgör en bromskoloss i EU:s samtal om skärpta sanktioner. Vi hoppas att regeringen kan dementera detta" skriver artikelförfattarna och det är bara att skriva under.

För någon vecka sedan var vi alla rörande överens och beredda att agera. Det gäller att hålla i det engagemanget. För det är nu det gäller. Mer om Burmafrågan har jag skrivit här, här och här (bland annat).

Andra bloggar om: burma, demokrati, politik, utrikespolitik, eu, kina, carl bildt och annat intressant