Tempot är alltför högt uppskruvat. Människor hänger inte med. I den moderna ekonomin snurrar hjulen för fort. Den typen av åsikter brukar ofta framföras från vänster- eller miljöpartihåll. Men faktum var att det var moderatledaren Fredrik Reinfeldt som använde den retoriken inför valet i fjol. När vi nu kan konstatera att produktivitetökningstakten* i den svenska ekonomin också sjunker måste vi därför fråga oss - är det kanske det här regeringen vill?
När jag första gången hörde Fredrik Reinfeldt kritisera den höga effektiviteten i den svenska ekonomin måste jag erkänna att jag inte förstod vad det var han höll på med. "[K]ommer den moderata politiken framöver gå ut på att vara mot strukturomvandling och ökad produktivitet?" frågade jag retoriskt i ett inlägg om Reinfeldts "hiss-anförande" i riksdagens partiledardebatt inför valet. Nu ser jag att SvD:s Göran Eriksson också refererar till bland annat det anförandet (se här) när han gör en djupare analys av den svenska produktivitetsutvecklingen. Och frågan är om min retoriska fråga inte ska börja besvaras med ett ja?
För den sjunkande produktivitsökningstakten i den svenska ekonomin har naturligtvis delvis naturliga orsaker. Men det finns också tydliga drag i den borgerliga politiken som förstärker tendensen. "Det är i och för sig sannolikt att tillväxten i arbetskraftens genomsnittliga produktivitet dämpas framöver. Detta är bl.a. en följd av en långsammare ökning i den genomsnittliga utbildningsnivån och av regeringens arbetsmarknadsreformer" står det exempelvis i en bilaga till regeringens budgetproposition.
Finns det något hos mig som är väldigt sossigt så är det tron på att framtiden bygger på att vi gör saker smartare och bättre än vi gör dem idag. Jag är för en hård strukturomvandling, och jag tycker det är bra när gamla lågproduktiva jobb förvinner och ersätts med nya högproduktiva. Det är därför jag vänder mig mot den borgerliga politik som bygger på att nya jobb skapas genom att lönerna pressas nedåt och villkoren för de anställda försämras.
För jag ser nämligen inte sambandet mellan låg produktivitet och bra arbetsvillkor. Tvärtom är det de jobb som kallas för "lågproduktiva" som ofta är de mest stressiga och utslitande. När exempelvis tung industriproduktion mekaniseras åstadkoms ju två saker samtidigt; produktiviteten går upp och ett fysiskt slitjobb ersätts med ett betydligt bekvämare tekniskt dito. Och ser vi till de som tar de extremt lågbetalda (och som det kallas lågproduktiva) "mac-jobsen" i USA så kan vi se att det oftast behövs flera anställningar för att överhuvudtaget få ihop till brödfödan: är det detta som menas med att alla ska orka hänga med?
I Sverige har vi relativt höga lönekostnader. Det är bra. Dels, för att det ger vanliga löntagare mer att leva för, men också för att det håller uppe effektiviseringstrycket i ekonomin. Det blir helt enkelt väldigt lönsamt att göra saker lite smartare.
Men baksidan av denna politik blir naturligvis de som då inte längre behövs i sina gamla anställningar. Det är för deras skull socialdemokratin satsat så mycket på en aktiv arbetsmarknadspolitik, på utbildningspolitiken och så vidare. Så att det hela tiden ska finnas människor som är beredda att utföra de nya högproduktiva arbetsuppgifter som kommer till där de gamla försvinner.
Här kan man diskutera hur väl detta lyckades mot slutet. Den borgerliga kritiken mot det så kallade utanförskapet fick på något plan sin näring ur detta förhållande. Men om lösningen istället blir att vi ska vara mindre produktiva så blir det en lösning med bara förlorare. För individen, som tvingas till ett sämre mer lågbetalt jobb. Och för samhället, eftersom en sjunkande produktivitet till slut kommer att drabba hela samhällsekonomin.
Vägen framåt måste istället gå via tillväxt, utbildning, förbättrad matchning (eller som det kallades förr, arbetsmarknadspolitik) och därmed en rejält ökad produktivitet. Bara så kan Sverige fortsätta vara i topp. Och så kan också en tydlig socialdemokratisk kontrast mot den borgerliga bakåtpolitiken åstadkommas.
*) första kvartalet i år var det tom så illa att produktiviteten faktiskt sjönk. Men vad det verkar är det snarare en sjunkande ökningstakt vi kan se fram emot åren framöver. Något som kan vara nog så illa.
Andra bloggar om: politik, ekonomi, produktivitetsökning, produktivitet, fredrik reinfeldt, regeringen, strukturomvandling, jobb, arbetsmarknad och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar