måndag, januari 02, 2006

Varför uttrycker sig moderater så vulgärt?

Satt och surfade runt lite såhär på måndagseftermiddagen då jag plötsligt slogs av en sak. Väldigt många unga högermän (jag tror det är mest män) på nätet uttrycker sig väldigt andefattigt och vulgärt. Det är ”jävla skitsossesamhälle”, etc, etc. Flera talande exempel kan ni hitta under kommentarerna på den här illustra sidan (som det för övrigt var MUF-basen Johan Forsell som länkande till på sin blogg).

Då började jag fundera vad det beror på. En teori är att det är de nyrika som uttrycker sig så. Inte de från adliga familjer på Östermalm alltså, utan snarar moderater vars farsa äger Sigges Sport i någon norrförort. Den typen av höger har sällan satt bildning i högsätet (jag känner dem ganska väl från min egen uppväxt. Med detta alltså inget ont om folk som äger Sigges Sport butiker, de är säkert trevliga, bildade och politiskt sunda de allra flesta. Men ni förstår typen.) Om man dessutom tänker att sonen kanske inte gjorde helt lysande från sig i skolan, varken kom in på Handels eller juristlinjen. Ja, då kanske det finns en del frustration att ösa ur.

Eller så är det de riktiga överklassmoderaterna. Som i skydd av anonymiteten tar chansen att verkligen vräka ur sig. Det är lite som toaletterna på Stockholms universitet - vulgärare och plumpare klotter får man leta efter. Eller så finns det någon annan förklaring. Jag vet helt enkelt inte. Men att det är på det här sättet känns mer och mer som ett faktum.

Nu vet jag inte vad man ska göra åt saken. Egentligen ingenting, antar jag. Rent politiskt är det förmodligen bra att de håller på och skrämmer bort folk från högern. Men det kan vara lite irriterande, såklart. Framförallt känns det lite tråkigt då de på något sätt sänker hela nivån på det offentliga samtalet.

När jag och mina kompisar var små och ville spela rollspel med de stora grabbarna kallade de oss för övrigt för Kobolder. Det kommer från ett litet fult monster som man slaktade massor av när man spelade AD&D. Då trodde jag att Kobold var något man var under en viss tid i livet, innan man av naturliga skäl mognade och kom till insikt. Idag är jag inte riktigt lika säker. (Och ni som inte förstod vad detta sista hade med resten av inlägget att göra kan kanske försöka att läsa det hela en gång till…)

12 kommentarer:

Anders Ekman sa...

Jag instämmer i att många ungmoderater ofta tycks använda ett onyanserat språk, och kampanjer som MUF gör har ofta karaktären av "smutskastningskampanjer". Man anspelar på Göran Perssons vikt, man försöker insinuera att Margot Wallström är en fuskare m.m.

Jag tror att det kan ha att göra med att man innerst inne känner till att människor i allmänhet inte alls gillar moderat politik. Då är det bättre att prata om någonting annat.

Sedan måste det naturligtvis vara oerhört frustrerande att människor faktiskt har valt vänsterns idéer om rättvisa framför högerns, valår efter valår (med några få katastrofala undantag). Man kan nästan förstå den ilska och den frustration som det kan innebära att nästan aldrig få komma först.

Men det ska de inte få göra i år heller! ;)

Mvh
Anders

Johan Sjölander sa...

Så du menar att språkbruket kan ha ett mer "politiskt-kulturellt" ursprung, istället för mina försök att mer sociologiskt finna förklaringar. Det som talar emot det är väl att det i sådana fall borde gälla även exempelvis socialdemokrater i Täby, som ju heller inte är bortskämda med att vinna val direkt. Och de socialdemokrater från Täby jag känner har ett synnerligen verserat och nyanserat språkbruk.

Men någonstans kan du naturligtvis ha rätt, och jag delar såklart din slutsats. Även om ytterligare en socialdemokratisk valseger i värsta fall får köpas till priset av ytterligare fyra år av borgerlig vulgärpropaganda...

Anonym sa...

Har slagits av det här fenomenet jag med, det finns verkligen många till höger som är riktigt tokagressiva på nätet, läs t ex Jefferson eller kommentarer på Esbatis blogg.

Du har helt rätt om anonymiteten. Jag tror det finns flera förklaringar: anti-intellektualism, nedåtförakt, social isolering (Östermalm och Djursholm är bland de mest segregerade av alla områden) mycket stark klasskänsla, en mycket ideologisk världsbild som de aldrig konfronteras med, liten uppmärksamhet och kritik av fenomenet i våra borgerliga medier samt manlig dominans och aggressivitet.

Anonym sa...

Det som gör att du reagerar som du gör är din egen politiska hemvist. En mer objektiv granskare av den svenska bloggosfären hade nog kunnat konstatera att mycket är vulgärt och tillspetsat på båda sidor. Kommaren här ovan kallar kommentarerna på Ali Esbatis blogg "tokagressiva". Det stämmer nog delvis, men då måste man se att det inte är förbehållet högersympatisörernas kommentarer. Esbati själv använder gärna uttryck som "blåbrun" och "fascist" om nästan vem som helst som inte delar hans faktiskt ganska extrema åsikter. Den typen av epitet inbjuder ju inte till lågmälda kommentarer.

Jag stör mig dessutom på den ständigt återkommande klassretoriken som du och andra ganska välbärgade och etablerade socialdemokrater använder mot meningsmotståndare. Moderater kommer från alla sociala grupper och har inte nödvändigtvis någon koppling till vissa orter eller stadsdelar. Faktum är att många i partier liksom jag själv kommer från mycket typiska arbetarhem. Vi har av ideologiska skäl valt att arbeta för en politik som vi anser bäst gynna oss och andra. Att utifrån detta tillskriva oss egenskaper vi inte har är faktiskt lika vulgärt som det du förfasas över i ditt inlägg. Det är väl mitt eget fel, men jag kan inte låta bli att bli irriterad på detta.

Johan Sjölander sa...

c.l.k, självklart finns det moderater med olika klassbakgrund (precis som det finns socialdemokrater; Olof Palme var ju som bekant överklass). Men nog måste du hålla med om att det finns en klassmässig bias? Det är åtminstone min bestämda uppfattning, efter att ha kommit i kontakt med MUF-are och moderater mer eller mindre regelbundet under de senaste tio-femton åren?

Sedan finns det en och annan galning till vänster med. Men jag tycker någonstans att det är värre på högerkanten...

Anonym sa...

"det inte är förbehållet högersympatisörernas kommentarer"
Faktum är att det är en milsvidd skillnad i debattinställning. Vänstern är ödmjuk, ofta med (alltför) dåligt självförtroende, ofta djupt självkritisk och strävar efter rättvisa även på debattplanet (se närliggande inlägg här, tex) - högern ser sig som naturligt bättre och uttrycker sig därefter. Jag har rätt djup erfarenhet från båda miljöerna, så jag vet.

"Moderater kommer från alla sociala grupper"
Än sen då, det som är väsentligt är tendensen, inte undantagen. Inkomst är en av de bästa prediktiva variablerna för höger-vänster skalan som finns: ju mer desto mer till höger.

Ta till exempel Johans försiktiga kommentar här:
"Men nog måste du hålla med om att det finns en klassmässig bias?... ...jag tycker någonstans att det är värre på högerkanten..."

Anonym sa...

Johan Sjölander:
Visst finns det en "brat"-jargong inom delar av Muf som kan vara nog så irriterande, men det ser jag mest som något som handlar image och identitet snarare än övertygelse. Jag tycker dock inte att detta är mer underligt än att många med medelklassbakgrund inom Ung vänster väljer attribut som förknippas med "proletariatet". Vet du inte vad jag menar kan jag rekommendera ett besök på Kafé 44 på Tjärhovsgatan.

Kanske finns det fler höginkomsttagare inom moderaterna. Jag vet faktiskt inte. Min erfarenhet är att detta märks mycket lite. Möjligen beror det på att jag inte ser människor som primärt tillhörande en viss ekonomisk grupp. Det viktiga är hursomhelst politiken, och det är runt denna jag och många andra moderater från arbetarhem samlas. Till saken hör väl att jag inte tror på tesen att det som är bra för de högavlönade är dåligt för de lågavlönade.

Ulf Pettersson:
"Inkomst är en av de bästa prediktiva variablerna för höger-vänster skalan som finns: ju mer desto mer till höger."

Nja, jag vet inte. Höger-vänster-skalan är vansklig att använda i alla sammanhang, och nog allra särskilt i detta. Om din tes stämmer borde KPML(r)s medlemmar vara mycket fattiga medan Sverigedemokraternas borde vara bland de rikaste i landet. Så är det inte. Men visst har du en poäng, och den tror jag kan förklaras med det så illa sedda ordet "egoism". De människor som väljer parti efter plånboken röstar nog så att de tror sig vinna maximalt. För den som identifierar sig som arbetare kan det tyckas mest lönsamt att rösta på partier vars politik man uppfattar som mest lönsam. Här har socialdemokraterna varit bevisat duktiga, vilket förklarar mycket av hur olika socialgrupper röstar i Sverige. I USA är det som bekant nästan tvärtom – fler lågavlönade röstar på republikanerna, medan de högavlönade i större utsträckning röstar demokratiskt. Problemet som jag ser det är att många med dålig ekonomi och ringa politiskt intresse väljer det som tycks fördelaktigt kortsiktigt men samtidiga stjälper deras möjligheter på lång sikt.

Detta med att vänsterdebattörer är ödmjuka medan högerdebattörer "ser sig som naturligt bättre" håller jag inte med om. Det är verkligen inte min erfarenhet. Snarare tvärtom eftersom vi ofta har den stereotypa rikemansbilden att slåss mot.

Anonym sa...

>Nja, jag vet inte.
Vadå "jag vet inte". Det är ett mycket grundläggande faktum i statsvetenskapen. Så grundläggande att det inte råder debatt om detta samband för Sveriges del, så det är rätt larvigt att försöka ifrågasätta.

>Om din tes stämmer borde KPML(r)s medlemmar vara mycket fattiga medan Sverigedemokraternas borde vara bland de rikaste i landet.
1. Irrelevant - man kan inte generalisera från ett undantag. Båda partierna är pyttesmå. 2. KPML(r) kan säkert vara bland de fattigaste, allt annat lika, så det är bara Sverigedemokraterna som är ett undantag.

>I USA är det som bekant nästan tvärtom
Det är också fel, sambandet gäller för USA också även om det är svagare där. De med lägst inkomster - svarta, röstar nästan uteslutande demokratiskt, latinos med mycket låga inkomster röstar också demokratiskt. Enligt en del av den senaste forskningen på området är sambandet dessutom starkare än vad man tidigare trott. Se tex: McCarthy et al (2003) [pdf].

Så här ser sambandet ut i siffror för presidentvalet 2004:

Income %R %D
<$15K 36% 63%
$15-30K 41% 58%
$30-50K 48% 51%
$50-75K 55% 44%
$75-100K 53% 46%
$100-150K 56% 43%
$150-200K 57% 43%
>$200K 62% 37%

Sven Holmström sa...

Att folk 'till höger' i allmänhet uttrycker sig sämre tror jag inte alls på. Samtidigt så tror jag att jag förstår vilken attityd inom M, framför allt MUF som du pratar om.

M är ett konsitgt parti som försöker rymma både konservativa och liberaler; två strömningar som i grundläggande syn ligger oerhört långt ifran varandra. Även när deras politik är liberal så är de omöjliga för mig, eftersom så många där är konservativa.

Kobold är ett gammalt uttryck för rollspelare som bryr sig om siffrorna på 'rollformuläret' mer än det 'ädla' rollspelandet. På engelska munchkin. Finge jag prata rollspelsteori här ett tag skulle jag kunna förklara varför det är omodernt, men det kommer jag inte göra.

Sven Holmström sa...

Dessutom är det väldigt roligt att det pratas om de vulgöra inläggen på Esbatis blogg. De finns visserligen. Men jag antar att det ensida omnämnandet av dem måste vara någon form av skämt i och med att de trots idoga försök har mycket svårt att komma upp till Esbatis besinningslösa raseri.

Det finns några på högersidan som uttrycker sig lika respektlöst för människor och med lika liten eftertanke. Men de är knappast lika etablerade.

Anonym sa...

Ulf Pettersson:
Jag skrev att jag inte vet eftersom jag faktiskt inte vet. Du kan alltså ha rätt, jag har bara aldrig brytt mig om den frågeställningen eftersom jag inte är säker på att den betyder någonting. Att tillskriva människor gemensamma intressen efter hur mycket pengar de har uppfattar jag som tillämpande av marxistisk teori, vilket naturligtvis är helt okej men inte nödvändigtvis visar på någon objektiv sanning. Men som sagt, den svenska socialdemokratin har varit mycket duktig på att göra politiken till en fråga om klasstillhörighet, så jag förstår varför du vill använda den typen av argument.

Säger en tes att ju mer pengar någon har, desto längre högerut befinner han sig på höger-vänster-skalan; då borde de allra rikaste vara sverigedemokrater eller liknande. Så är det då inte, vilket måste bero på fel på antingen skalan eller tesen. Jag gissar att det är skalan som felar mest. Vänster-höger-skalan är inte klart definierad, och i Sverige finns en tendens att kasta om liberalismen och konservatismen så att vi som vill ha en liten stat placeras bredvid de mörkblåa som vill ha en närmast totalitär stat. Detta är i varje fall min erfarenhet från olika diskussioner.

Sven Holmström:
Du har helt rätt. Ali Esbati är själv en av de tarvligaste debattörerna vänsterblocket har. Att efter skurar av beskyllningar om "blåbrun politik", "rasism" och "fascism" hålla sig till en sansad debattnivå är nästan omöjligt.

Anonym sa...

Hemmablind?

Efter att borgare regelbundet blir kallade för "egoister", "mörkermän", "blåbrun", "högerspöke" och gud vet allt (kan inte komma ihåg alla tillmälen jag har sett) så förväntas alltså borgaren svara artigt tillbaka?

Sedan måste man förstå att de flesta lite mognare borgare har givit upp politiken eftersom sossarna har haft ett järngrepp så länge, och vuxna har annat att tänka på än internetdebatter. De från det borgerliga blocket som fortfarande orkar debattera är oftast ungdomar. Sossarna, å andra sidan, har ju mänder med vuxna s.k. förtroendevalda, avlönade individer som ägnar sig åt politik. De flesta inom olika s.k. "folkrörelser" är likaså sossar. Sosseriet i sig är en "folkrörelse"!

Brogarna slår alltså från ett extremt underläge.

Sist, men inte minst, den som känner sig orepresenterad och utnyttjad mot sin vilja har självklart mer skäl att vara bitter än någon som identifierar sig med ledarskapet (hur mycket denne än förlorar på detta -det man inte vet lider man inte av).