onsdag, januari 04, 2006

Problemet är inte att Piratpartiet har fel (fast det har de)

Jag måste erkänna. Uppväxt som jag är med William Gibson och cyberpunkkulturen så tycker jag att det finns ett visst romantiskt skimmer över nätpirater. Någonstans attraheras jag av tanken på hemliga nätverk, darknets som kräver inbjudan för att få delta, en global subkultur i ständigt krig med onda, internationella storföretag. Den typ av individualistisk, subversiv, anti-kapitalistisk kamp som bedrivs under sena nattimmar framför datorn är spännande. Åtminstone i litteraturen eller filmen. Men nu har de svenska nätpiraterna bildat ett parti. Och då blir det fel, så fel.

Piratpartiet vill upphäva upphovsrätten, ja, all immaterialrätt överhuvudtaget. Det är varken seriöst eller särskilt lyckat. Anders Ekman har skrivit en alldeles lysande text varför. Utifrån sitt sedvanliga välformulerade och belästa sätt förklarar han varför upphovsrätten som idé är alldeles utmärkt. Du kan läsa den – och gör gärna det – här.

Men det är inte det stora problemet med piratpartiet – att de har fel. Det stora problemet är att de förlöjligar en seriös debatt, och lägger fokus på fel saker.

För det finns, som jag skrivit om tidigare, en seriös diskussion om vad som händer på det immaterialrättsliga området. Då handlar det inte om rätten att tjuvkopiera dataspel. Det handlar snarare om maktförhållanden mellan nord och syd, om läkemedelspatenten, om en oro för att TRIPS innebär ytterligare en metod för den rika världen att kolonisera den fattiga världens tillgångar – den här gången de intellektuella sådana. Den debatten måste föras med yttersta allvar.

Det finns också en debatt, hörd från inte minst USA, som in någon mening handlar om upphovsrättens gränser – när går upphovsrätten från att vara en förutsättning för skapande till att vara ett hinder? Och det är klart att vi måste ta detta på allvar, när vi kan se hur vissa storbolag försöker använda upphovsrätten som verktyg för att exempelvis stoppa satir eller kritik. Det är också en fråga som måste kunna diskuteras (samtidigt som vi också ska passa oss för att måla i alltför svarta färger – men vi ska vara vaksamma på en utveckling som kan gå fel.)

Men gynnar piratpartiet verkligen en sådan debatt? Gynnar krav på en ensidigt avskaffad immaterialrätt en seriös diskussion om balansen mellan olika intressen på det immaterialrättsliga området? Eller frågan om upphovsrättens gränser? Nä. Skulle inte tro det.

För här handlar det i grund och botten om rätten att få ta del av upphovsrättligt skyddat material utan att betala en spänn. Det handlar om att kunna ladda ner film, musik och spel gratis. Och det kan omöjligen vara en mänsklig rättighet.

Däremot finns det även där en seriös diskussion. Underhållningsindustrin måste bli bättre på att till fulla utnyttja den nya tekniken. Legala fildelningsnätverk, som det brittiska Playlouder, måste bli fler och bättre. Ja, näthandel överlag måste utvecklas.

Jag skulle dock vilja drista mig till att hävda att en förutsättning för att vi får se en sådan utveckling är att samhället också markerar mot den illegala fildelningen. Jag tror vi kommer att få se en utveckling av lagliga möjligheter att ladda ner både film och musik i Sverige under den närmsta tiden. Jag tror också vi kommer att få se en teknisk utveckling som går ut på att hitta lösningar där man kombinerar fildelningens flexibilitet och snabbhet med någon typ av kostnad som ger ekonomisk ersättning till upphovsmännen. För att detta ska fungera måste det dock finnas några incitament för konsumenten att välja en – visserligen säkert låg – kostnad för ett legalt alternativ framför att ladda ner gratis illegalt. Det gör det inte utan en lagstiftning i grunden. En lagstiftning som också är möjlig att följa upp. Så även här skjuter sig piraterna egentligen i foten.

En ska de ha cred för, Piratpartiet. Det är alltid rätt att engagera sig politiskt. Det gjorde de alldeles rätt i. Även om resten blev lite tokigt.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Normalt är jag moderat och tror på en ganska stark reglering runt den personliga integriteten. EU:s datalagringsförslag har fått mig att fundera på vad det faktiskt innebär med lagrad mail i två år. Det innebär att väldigt mycket kan tolkas utanför sitt sammanhang. Vad man sagt i telefon kanske kompletteras med ett mail, eller tvärtom, därmed gives det en helt eller delvis annan innebörd. Jag har inte ännu tagit del i PP:s diskussioner runt upphovsrätten, men jag anser definitivt att sådana organisationer som STIM bör avskaffas då de har överlevt sitt syfte. Lättare betallösningar gör att musiker extremt enkelt kan göra sina alster tillgängliga och få pengarna direkt i fickan, istället för via någon mellanhand som späder på priserna.

Jag kommer inte på någon entydig slogan som summerar mina känslor i detta, men jag tror bestämt att om man, som jag, vill ha en starkare integritet inom Internet och liknande teknologier, då skall man nog fundera på att stödja Piratpartiet.

Inte bara för att man har ett antal egentillverkade filer man vill dela med sig av till andra.

Erik sa...

Varför ge dessa pajasar uppmärksamhet dom inte förtjänar?

Anonym sa...

Först vill jag säga att jag inte vill slopa upphovsrätten, bara för att undvika ev. missförstånd, jag är bara emot vissa avarter från senare tid.

På slutet tycker jag att du är farligt nära, för att ta ett engelskt uttryck - watch out what you wish for, you may get it. I stil med Stallmans gamla text under rubriken "Rätten att läsa":
http://www.gnu.org/philosophy/right-to-read.sv.html

Först en grundläggande sak inom datorkommunikation; Tar du del av ett verk (ser/läser/hör) i datorn, då har du en kopia, den har då getts till dig av en server, den är då i din ägo (förutsätter lovlig förlaga), man kan inte ta del av information utan att ta del av den - ganska logiskt.

Vad "industrin" nu hittat på ett sätt att ta kontroll över kundernas egendom, detta för att kunna förse dem med kopia, men ändå kontrollera hur den används, typ. var i världen man ser sin DVD eller än värre med DRM exemplen. Ungefär som om en författare till en bok kunde bestämma hurvida du får ta med dig din bok (din ägodel/egendom) på en resa. Men eftersom detta har ett grundläggande datalogiskt fel, man förser ju "attackern", dvs. kunden, med både kryptot, krypterade innehållet och nyckeln, som då är i dennes ägo, ja tom. dennes egendom. Då måste mediebolagen ha sin lagändring (som de fått) och ett övervkningssamhälle för att kunna följa upp det, annars faller hela idén platt till marken. Men riktiga fungerande "tekniska åtgärder" som är tänkta att hindra en från att överhuvudtaget ta del av verket, till skillnad från att som bolagen vill, försvåra fullt legitim användning (ditt ex. är din egendom), var också förbjudet före EU/Bodström, sånt kallas sedan länge för dataintrång och behövde ingen lagändring. Lite som med fallet Jon Johansen -Vems dator gjorde han intrång i? Öhhh.. - Sin egen... Men trots detta uppenbara, så fick de sin lag, som givetvis kräver övervakning (kryptot, innehållet och nycklarna är ju i "fiende händer").

Men att dra på oss ett övervakningssystem som skulle få gamla östtyska STASI grön av avund och låta mediebolagen diktera lagstifningen i sitt vinstmaximerings-syfte, det blir bara för mycket. Som EU politikern Charlotte Cederschiöld skrev på SVD "Det är ett lustigt sammanträffande att de starkaste lobbyisterna för förslaget har varit de stora, huvudsakligen amerikanska film- och musikbolagen."

Men det är inget "lustigt sammanträffande", det är en medveten strategi. Hade t ex. Jan Guillou insett detta när han skrev: " Bodströms nya lag - farligare än bin Ladin" om de minst sagt STASI liknande förslagen, så hade han kanske förstått att det egentligen är de "amerikanska film- och musikbolagen" som är "farligare än bin Ladin" och således inte skrivit: " Över en miljon svenskar stjäl musik på nätet", utan istället använt något annorlunda formuleringar där han skiljer på immaterialrätt och äganderätt. Nåja.

Att man sedan dessutom argumenterar för deras önskade övervakningssamhälle med att demokratin hotas genom terrorism som förevändning, är ju väl så magstarkt. Inte slutar väl vi att rösta på våra politiker pga. något attentat. Halååå.

Det spelar ingen roll hurvida kontrollsamhället är effektivt i brottsbekämpning, det är ändå bara ett "straw-men" argument, inte helt olik den öst-propaganda som spreds när muren fortfarande var intakt. Jag kommer ihåg en sådan propaganda jag såg nån gång på sent 70-tal, där man hävdade sitt vedervärdiga systems förträfflighet genom att visa bilder från tunnelbanan i NewYork i jämförelse med dito från ett välstädat Moskva... Hur effektivt det än må vara, så får inte ändamålet helga medlen, ett sånt övervakningssamhälle är det ingen som vill ha. Brottslighet får bekämpas med andra metoder där man inte på förhand misstänkliggör hela landets befolkning. Våra mänskliga fri och rättigheter var ju en gång vårt moraliska vapen gentemot öststaterna, men fortsätter vi på Bodströms inslagna väg så kommer vi inte ens att kunna använda det mot Kina och Nord Korea! Tänk att vår rättsuppfattning kunde erodera så snabbt efter murens fall.

Så på sätt o vis tycker jag Piratpartiet är ett sorts friskhetstecken, det behövs något som ruskar om etablissemanget. De kunde ju dock ha försökt med en lite mer seriös hållning. Men detta näst intill studentikosa kanske behövs för att överhuvudtaget få nån uppmärksamhet alls. Det kanske tom. finns en seriositet i botten och att denna "klantighet" bara var en medveten strategi - men i så fall har de åtminste lurat mig.

//Steelneck

Johan Sjölander sa...

Jag tror att vi har drabbats av två kollektiva chocker i rad - först en över den frihet det nya och ogreppbara Internet innebar, och sedan en ny när samhället av både kommersiella och polisiära skäl till viss del börjar återreglera. Men det är bara en allmän mer känslomässig reflektion.

Steelneck - vill börja med att tacka för ett långt och seriöst inlägg. Jag kan konstatera att jag inte har en riktigt lika mörk bild av frihetens tillstånd och integritetens förtvinande som du (tycker exempelvis liknelserna med gamla öststaterna, Kina och Nordkorea är lite magstarka, ärligt talat.)

Ska dock inte utveckla detta här utan tänkte kort fokusera på just upphovsrätten. För jag tror verkligen på den utveckling jag skissar på ovan. Och ja, det innebär att olika tekniker för någon typ av kontroll på nätet utvecklas i en eller annan form.

Då är det självklart att dessa tekniker också måste underordnas andra lagar och regler som syftar till att värna konsumentintresset, den personliga integriteten etc. Jag tyckte exempelvis det var rätt av Bodström att ryta till angående kopieringsskyddet häromsistens.

Men då, återigen. Då krävs det också att det finns någon sorts gemensam grund att stå på för att kunna föra en diskussion. Och en sådan grund måste - som jag ser det - bestå i bland annat en respek rör upphovsrätten (vilket inte är någon typ av absolut en gång för alla given rättighet, precis lika lite som äganderätten är det) och - faktiskt - för branschens möjligthet att tjäna pengar på det de gör.

Den linje Piratpartiet driver leder bara till ett tekniskt chickenrace mellan branschen och piraterna. Och jag är rätt säker på att det inte kommer att sluta förrän bägge parter rasar över kanten...

Anonym sa...

"TRIPS innebär ytterligare en metod för den rika världen att kolonisera"
"vi kan se hur vissa storbolag försöker använda upphovsrätten som verktyg för att exempelvis stoppa satir eller kritik."
Du börjar lära dig så smått, bravo!

"de förlöjligar en seriös debatt"
Människor som inte är så starkt intressade av samhällsfrågor, som du och jag många på bloggar, har svårt att uttrycka och formulera allt på en gång, utan organisation och allt. Men någonstans måste man ju börja.

"rätten att få ta del av upphovsrättligt skyddat material utan att betala en spänn. Det handlar om att kunna ladda ner film, musik och spel gratis. Och det kan omöjligen vara en mänsklig rättighet"
Om information/kultur är finansierad med skatt, det är den ofta är med många miljarder i press- och kulturstöd, varför ska man inte ha rätt att kopiera den fritt då? Vore det inte en form av offentlighetsprincip, en grundläggande rättighet som jag hoppas du gillar?

"markerar mot den illegala fildelningen."
Du tycker inte man markerat nog redan, med straff som är hårdare än för misshandel, rattfylleri och barnporrbrott även när det bara handlat om en rent hypotetisk intäktsförlust om 2-6kr?

Johan Sjölander sa...

Tack för berömmet, Ulf. Synd att jag inte kan säga detsamma. Men jag är tålmodig. Någon gång kommer du också förstå det felaktiga med att lägga upp sim argumentation runt att försvara den illegala fildeningen och ett motstånd mot rätten att tjäna pengar på sitt kunskaps/kulturarbete... och då lovar jag att ställa mig först i kön av gratulanter!

Du fortsätter med ditt resonemang om att allt som på något sätt är finansierat av skatt därefter ska vara fritt tillgängligt för vem som helst. Dels kan jag konstatera att det har väldigt lite med diskussionen i övrigt att göra - nätpirater kopierar inte bara offentligt stödd kulutur, eller hur? Jag har också tidigare påtalat det rätt absurda om man skulle dra ditt resonemang ännu längre - jag har exempelvis personligen utbildad mig i ett skattefinansierat utbildningssystem. Innebär det då att jag inte har rätt att själv tjäna något på min kompentens? Så är det självklart inte (däremot betalar jag skatt vilket går bland annat till att tillgängliggöra kultur för de som inte har råd, men det gör faktiskt upphovsmännen med.)

Dessutom blundar du för verkligheten. Bibliotek är exempelvis ett alldeles utmärkt sätt att tillgängligöra kultur, avgiftsfritt för allmänheteten, utan att avskaffa upphovsrätten. Fritt inträde till statliga museum ett annat. Liscensfinansierade utsändningar i public service radio alternativt teve ett tredje (gå upp på www.sr.se och ladda ner hur mycket du vill, faktiskt oavsett du betalar teve-licens eller ej).

Sedan är det en kulturpolitisk diskussion om statligt stödd kultur ska vara gratis eller bara subventionerad. Jag tycker bägge sorterna ska finnas - därför att alternativet vore antingen radikalt höjda skatter eller radikalt minskad omfattning av vilka verksamheter som får stöd. Därför har vi bibliotek gratis, Stadsteatern, kostar pengar. Historiska museet gratis. Svenska dagbladet, kostar pengar. Och så vidare, och så vidare.

Ulf. Jag har förstått att du läser ekonomi. Nu ska jag säga att jag inte är någon marknadsliberal. Men jag skulle ändå vilja fråga; ser du inga som helst fördelar med att det finns en marknad, ens en reglerad, för kultur/underhållning? Jag börjar nämligen luta åt att det är det du stör dig på; att man kan tjäna pengar som kulturutövare genom att sälja sina "produkter".

I sådana fall är vi nämligen inte överrens. Jag tror att vi behöver både en skattefinansierad/statsunderstödd och en "kommersiell" kultur, och att mycket kultur faktiskt mår bra av att befinna sig i någon sorts gråzon mittemellan (dvs måste exempelvis sälja biljetter för att gå runt.) Delar du den uppfattningen eller inte?

Jag hoppas att jag gjort min linje i dessa frågor ganska klar. Ser fram emot ditt svar, för jag måste erkänna att jag inte riktigt fått kläm på vad det är du tycker, egentligen! Men med dina värmande ord om min inlärningsförmåga i bakhuvudet känner jag full förtröstan för att jag kommer lyckas med denna bedrift också, vad det lider;-)

Johan Sjölander sa...

Åh, förlåt, jag glömde. Du citerde mig dessutom fel. Men det är du naturligtvis mycket medveten om...

Anonym sa...

"Synd att jag inte kan säga detsamma."
Svårt med generositeten när man argumenterar i underläge, jag förstår. ;)

"förstå det felaktiga med att lägga upp sim argumentation runt att försvara den illegala fildeningen"
Johan, det jag skriver skriver jag ganska exakt. Jag tar en fråga i taget. Jag försvarar inte all illegal fildelning på vilket sätt som helst. Däremot pågår det en förföljelse av fildelare som oavsett hur man ser det inte är proportionell mot ens de påstådda nackdelarna med deras handlingar.

"och ett motstånd mot rätten att tjäna pengar på sitt kunskaps/kulturarbete..."
Det finns ingen "rätt" att tjäna pengar på "sitt kunskaps/kulturarbete". En sådan rätt vore en hård planekonomi. Det är inte samma sak som en generell rätt till inkomst. Kunskaps/kulturarbetare skall ha samma, generösa tycker jag, välfärds- och trygghetsvillkor som alla andra. Men det de har idag går långt, långt utöver detta med hundratals miljoner i olika skattefinansierade stöd och allt för många/stora skattefinansierade kultur/mediautbildningar. Vilka andra grupper får lika stora subventioner för något som efterfrågas så lite? Men det värsta av allt: ovanpå allt detta beläggs utbudsbegränsande upphovsrättsmonopol i 70 år efter de skattebetalda upphovsmännens död. Upprätthållna med allt hårdare lagar och straff.

Observera att jag inte tycker att subventionerna bör minska, jag tycker de är bra. Subventioner, kulturstöd, verkar som ett substitut för upphovsrättsmonopolen. Det är monopolen; förbiudet mot att kopiera fritt, som är det dåliga. Vi måste börja kräva lite mer valuta för de pengar som vi har betalat.

Ett självklart sätt att är att skattefinansierade kulturarbetare ger tillbaka genom att upphovsrätten förhandlas ned.

"nätpirater kopierar inte bara offentligt stödd kulutur, eller hur?"
Än sen då? Detta är ett område där upphovsrätten i praktiken kan tas bort med den givna följden att samhället gynnas.

"Jag har också tidigare påtalat det rätt absurda om man skulle dra ditt resonemang ännu längre"
Detta kallas 'slippery slope argument' på utrikiska - en form av falskt argument.

"jag har exempelvis personligen utbildad mig i ett skattefinansierat utbildningssystem. Innebär det då att jag inte har rätt att själv tjäna något på min kompentens?"
Jo, det är klart. Det är inte fel att någon annan tjänar något om ingen drabbas. Din kompetens förbrukar ingen resurs (den är en form av kopiering). Med upphovsrätt är det tvärtom, där begränsas och monopoliseras resursen. Det som är fel är att hindra andra när det inte finns några nackdelar, vilket man gör med kopieringförbud och monopol på offentligfinansierad kultur.

"Bibliotek... ...Liscensfinansierade utsändningar... och ladda ner hur mycket du vill, "
Precis, mer av detta!

"ser du inga som helst fördelar med att det finns en marknad, ens en reglerad, för kultur/underhållning?"
Jo, det är klart. Det bör finnas en sådan marknad, men den bör vara friare än idag.

"Jag börjar nämligen luta åt att det är det du stör dig på; att man kan tjäna pengar som kulturutövare genom att sälja sina "produkter".
Jag stör mig på en hel del saker i dagens kulturpolitik/ekonomi utifrån ett upphovsrätts- och medborgar-perspektiv. Jag stör mig inte alls på att folk tjänar pengar om de gör så pareto-optimalt, dvs det inte drabbar någon annan. Eller om den totala samhällsnyttan blir större netto. Men så är det inte på det här området: här har vi monopol som ger articifiellt höga vinster och allt hårdare förföljelse från stora företag och staten för att upprätthålla dessa. Samtidigt har kostnaderna minskat för produktionen och helt andra fördelar har uppträtt med ny datorteknik.

"Ser fram emot ditt svar, för jag måste erkänna att jag inte riktigt fått kläm på vad det är du tycker, egentligen!"
Det jag tycker är komplicerat och under ständig utveckling.

Anonym sa...

Milda makter Johan.

Sk. Piratkopiering har alltid varit förbjudet, jag köper inte att upphovsrätten behöver förändras pga. Internet. För vad Internet har betytt är "bara" en dramatisk sänkning av barriären för informationsspridning, alltså precis det som tryckpressen en gång innebar, som ledde till upphovsrättens födelse. Att olovligen sprida andras verk var lika otillåtet både före och efter internets intåg. Visst, spridandet blev lättare, precis som med tryckpressen, men inte blev det förbjudna mindre förbjudet för det. Det blir inte heller mer otillåtet vid ändring av lagen, det var ju redan otillåtet. Straffsatser kan man dock ändra på, men det måste vara motiverat och stå i rimlig relation till brottet. Det är ju rättvisa man försöker uppnå, inte enbart bestraffning eller än värre nån sorts hämnd.

Distributon över internet är inte ett juridiskt problem, det är ett affärsmässigt. När man köper en CD idag så går i runda slängar nästan allt till att upprätthålla ett föråldrat oligopol. Den omhuldade artisten och hans medarbetare får i de flesta fall bara smulor av kakan, det är en hel multinationell storindustri med allt vad byråkrati det innebär som skall gödas utöver de få som faktiskt producerar musiken. Med digital distribution så kan oerhörda summor rationaliseras bort och priset sänkas mycket rejält samtidigt som skapare, artister, ljudtekniker osv. kan få mer betalt än idag. Idag vräks musikköparnas pengar ut till byråkrati, direktörslöner, reklam, tillverkning, distribution, flygplan, lasbilar, diesel, miljöavgifter, administrativa resor, juridiskt debakel i mångmiljonklasser, sponsring av politikers valkampanjer och på riktigt massiv lobbying av politiker world wide bara för att upprätthålla cirkusen som till stora delar inte behövs. Det har skett en utveckling, på samma sätt som jordbrukssamhället eller svensk teko-industri försvann. Vi kan och bör inte försöka hålla liv i dinosaurier som evolutionen förpassar till historiens skräphög, vi gör oss en otjänst då genom att ställa oss på sidan av teknikutvecklingen. Ett väsens långsiktiga överlevnad har inget med storlek och styrka att göra, avgörandet fälls uteslutande av förmågan till anpassning - "manage change well".

Vi skriver snart 2006 och det enda stora bolag som faktiskt seriöst försökt sig på en ny distributionsmetod för underhållning är Apple(!) med sitt iTunes. Den förste är dock sällan den mest lyckosamme, andra kommer senare och lär av den förstes misstag, undviker dem och för därmed utvecklingen vidare, detta då under förutsättning att vi inte har skapat lagar som sätter krokben för utvecklingen (det lobbas hårt för sånt av multinationella företag som vill behålla ett status quo). Jösses.., Apple är ju inte ens ett företag inom "rätt" branch och får betala stooora pengar (musikköparnas pengar) till nuvarande oligopol inom underhållningsbranchen. Apple är ju bara relaterade till tekniken. Detta om något säger nåt om ledningen inom de klagande företagen som ropar på polis och ändrad lagstiftning för att upprätthålla en affärsmodell som den almänna teknikutvecklingen sprungit ifrån.

Tycker du att det ligger i konsumenters intresse att bevara dagens oligopol och tom skapa nya inom områden där det än så länge råder konkurrens? Skyddet mot kringrående av tekniska åtgärder drabbar konsumenter och deras intressen i egen egendom (både verk och hårdvara de köpt), det går ut över kunniga människors legitima upphovsrättsliga intressen, har konsekvenser för yttrandefriheten, det stannar inte heller bara i datorernas värld..

Vad lagstiftaren uppenbarligen missat vid förändringarna i upphovsrätten är grundläggande kunskap inom datorkommunikation. Att publicering på Internet och tekniska skyddsåtgärder är en motsägelse i sig självt. Med en fungerande skyddåtgärd kan du inte olovligen ta del av verket utan att begå datorintrång. Men om du kan ta del av ett verk i din dator, då har du redan fått en kopia, det är så datorkommunikation fungerar, det är då din kopia som är i din ägo (jag förutsätter laglig förlaga här eftersom det är ett legitimt användande vi talar om, inte sk. "piratkopiering" som redan var helt förbjudet före lagändringarna). Jon Johansen är ett lysande exempel, tonåring i Norge som ville se film inköpt i frankrike. Han skrev lite instruktioner som bröt regionskodningen så att han kunde göra det, alltså något fullt legitimt, inget olagligt i att se filmer man lagligen köpt. I Norge som då inte hade denna lag emot kringgående av tekniska skyddsåtgärder, sparkade filmbolagen igång en stor process och anklagade honom för "olaga intrång i datorssystem". När försvaret frågade: Vilken dator har Jon gjort intrång i? Så blev svaret; "sin egen". Han friades givetvis, men det var då det.

Skyddåtgärder som är tänkta att hindra dig från att överhuvudtaget ta del av verket behöver inget nytt förbud i upphovsrätten. Sådant kallas sedan länge för datorintrång. Detta handlar istället om att bolag skall kunna få kontroll över din egendom i rent vinstmaximerings-syfte. Men skyddet mot kringång av tekniska åtgärder i upphovsrätten bygger som sagt på en motsägelse, vilket också är uppenbart i lagen. Lagen tillåter mycket riktigt privat kringgående om man lovligen innehar ett exemplar av ett skyddat verk och privat kringgår den tekniska åtgärden för att själv kunna ta del av det, detta är fullt tillåtet eftersom det ens egen egendom vi talar om.

Felet i lagen består i förbudet att t.ex. tillverka, importera, sälja, hyra ut eller i förvärvssyfte inneha produkter som marknadsförs eller annonseras ut i syfte att kringgå en teknisk åtgärd. Vidare gäller förbudet också i fråga om produkter etc. som huvudsakligen är utformade eller framtagna i syfte att möjliggöra eller underlätta ett sådant kringgående och att de här förbuden också gäller på motsvarande sätt om man tillhandahåller tjänster.

I effekt förbjuder lagen således det som den tillåter, vilket i mitt huvud innebär att lagstiftaren inte vet vad den gör. Du får gå runt skyddåtgärder, men de verktyg du behöver ha för att göra det blir förbjudna. Kunnigt folk är inte längre tillåtna att hjälpa mindre kunnigt folk till ett enligt samma lag fullt legitimt användande av egen egendom!

Programmerare får då inte göra det Jon Johansen gjorde, publicera skrivet material som hjälper andra till ett i samma lag fullt legitimt användande, det inkräktar även på den upphovsmannens legitima intressen, det är ju inte ritning på atombomb eller nåt som berör rikets säkerhet som publiceras, utan en instruktion syftande till ett fullt legitimt användande av egen egendom, detta eftersom man redan köpt en kopa av verket i fråga. Alltså censur av kunskap i hur man använder egen egendom på ett fullt legitimt sätt!

Det är rena snurren!

Det stannar som sagt inte heller bara inom datorernas värld. Även biltillverkare har börjat se en monopolmöjlighet på eftermarknaden genom detta också. Man lägger bara in en enkel kryptering eller hemlighet i de elektroniska kontroll och styrsystemen och kallar det för teknisk skyddsåtgärd, å vips så har man sitt verkstadsmonopol understött av upphovsrätten[sic]. De med kunskap i hur man kommer runt hemligheten får då inte dela med sig av kunskapen, vilket innebär att folk bara kan få sina bilar lagade av verkstäder inom kartellen, verkstäderna utanför kan då inte reparera, för även om de skulle fått reda på kunskapen av någon som bryter lagen, så får de inte använda kunskapen om de skulle ha lyckats få tag på den. Konsumentintresse? Läs på lite om vad du försvarar.

Tillverkare kan koppla detta till vad som helst, en liten kontakt bakom en fälg, så att om kretsen bryts så krävs en krypterad elektronisk återställning av monopolet godkänd verkstad, andra kan inte eftersom de då bryter en skyddåtgärd, med resultat att du inte ens kan byta däck utan att betala till monopolet. Vi ser det också i skrivares bläckpatroner, de innehåller också "skyddad" mjukvara - monopol = dyrt.

Jag råder dig att innan du skriver mer på ämnet läsa (du gör lätt bort dig o ditt parti annars) TCPA/Palladium FAQ av Ross Anderson (Professor of Security Engineering at the Computer Laboratory Cambridge university).

Cory Doctorows tal om DRM till Microsoft Research.

Och Richard M Stallmans framtida skräckscenario: Rätten att läsa nuvarande utveckling går spikrakt i hans scenario (Richard är en av värdens högst ansedda programmerare, fullt i klass med Steve Jobs och tidigare Bill Gates).

När du har tid råder jag dig också att läsa boken Free Culture av juridikprofessor Lawrence Lessig, den finns att fritt ladda ned (ca 350 sidor), men också i pappersupplaga med ISBN nummer 1594200068 utgiven 25 mars 2004. Boken undertitel säger vad det hanldlar om: "How big media uses technology and the law to lock down culture and control creativity"

Att sedan du tycker det är OK att registrera folk utan reell brottsmisstanke, vem vi ringt, när och från vilken plats (gps genom mobilen), när vi kopplar upp oss och vilka sajter vi besöker, även som tom. föreslagits att ge polisen rätt att göra helmig husrannsakan utan konkret brottsmisstanke och avlyssning av alla mobiler i ett område och DNA-tester nästan oavsett vilken påföljd det ev. misstänkta brottet skulle kunna ge. Ja, det får stå för dig och ditt i mitt tycke numer smutsiga parti som jag tycker är för rena STASI metoder (ja, jag var tidigare sosse, som aldrig, aldrig mer kommer att lägga min röst på det partiet, aldrig!).

//Steelneck

Johan Sjölander sa...

Ulf. Måste erkänna att bilden av vad du tycker börjar klarna. Vad du vill ha är en utökad offentlig kulturpolitik som bättre nyttjar de digitala möjligheterna till distribution. Och så vill du ha lägre straff för brott mot upphovsrätten. Det är två åsikter jag kan respektera. Dessutom har du ett mer moraliskt resonenamg om att kulturarbetare tjänar för mycket på sitt arbete, att upphovsarbetet till skillnad från exempelvis ägande av kapital inte ska kunna generera någon "arbetsfri inkomst". Här håller jag inte med. Men det klarnar, så smått... Vem vet, snart kanske vi är överrens? Åtminstone om vad vi inte är överrens om...

Steelneck. Till att börja med tycker jag att det är en lite trist debatteknik att slänga in hot och förolämpningar i sin argumentation (du är så dåligt påläst att du gör bort dig och ditt parti). Å andra sidan vet jag hur det är med nätet, och jag har säkert själv tagit i hårdare än avsett någon gång - det är lättare att göra detta i skrift än om man träffas ansikte mot ansikte. Men om ditt syfte är att föra en diskussion (vilket jag förutsätter) och inte bara stämpla motståndaren tror jag fakiskt även du tjänar på att rensa ut sådana delar. (Dessutom vill jag understryka vad som står i min presentation - de åsikter jag framför på denna blogg är mina egna, och jag framför dem som privatperson. Vill ni veta vad socialdemokraterna som parti tycker om något kan jag gärna förmedla en kontakt, men ta inte mig som intäkt för det.)

Men till saken. Till att börja med för du ett långt resonemang om hur usel branschen är. Jag ska inte kommentera mer än att konstatera att jag skrivit liknande saker ett flertal tillfällen tidigare (inklusive i inlägget ovan). Jag lyfter fram positiva - som jag ser det - exempel som Playlouder (vad tycker du om dem, förresten?), och jag slår fast att vi behöver se mycket mer av den varan. Här står vi, tro det eller ej, på samma barrikad. (Däremot gör vi lite olika analys av vad den skärpta lagstiftningen kommer innebära för den process vi båda uppenbarligen förespråkar - men där får vi väl se. Jag tror det nu kommer att uppstå fler legala alternativ, inte färre, men som sagt. Vi får se.)

Sedan har du som jag förstår det två argument. Det första är att alla lagskärpningar varit onödiga eftersom det redan funnits tillämpliga lagar. Det andra är att den skärpta lagstiftningen förbjuder folk från att "mixtra" med sin egen egendom (tinkering, tror jag han Lessing kallar det).

Till att börja med kan jag i grunden hålla med om att lagändringarna på upphovrättens område inte alls är så dramatiska som sagts. Vad som tydliggjorts är ju att kopiering även FRÅN en uppenbart olovlig förlaga är straffbart. Men visst. Piraterna var inte tillåtna förr, heller. (En personlig reflektion är också att det egentligen inte är de svenska lagändringarna i sig lika mycket som en allmän internationell utveckling och framförallt branschens agerande och tonläge männsikor upprörs över. Men det är mer en reflektion.)

Så ditt andra argument, om möjligheten att gå in och mixtra med prylar som man faktiskt köpt och betalat för (gå förbi kopieringsskydd och så).

Här skulle jag faktiskt behöva några exempel från den svenska verkligheten för att kunna bedömma om vårt regelverk är rätt avvägt eller inte. Att en kille i Norge blev frikänd (vilket väl var bra, för övrigt, då fungerade ju lagarna?) säger ju rätt lite om svensk rättspraxis. Men att det i sig finns en lag som förbjuder försäljning av produkter som syftar till att möjliggöra brott mot andra delar av samma lag - det är i sig inget märkligt.

Just möjligheten att mixtra med prylar som man köpt, och hur denna begränsas av upphovsrätt och andra lagar i en digital miljö, det ska jag erkänna är ett argument som jag tror att både politiken och juridiken möjligtvs haft lite svårt att ta till sig. Juridisk kan man också ha invändningar, du köper ju inte ett program utan rätten att använda ett program exempelvis. Men återigen, jag vet faktiskt alldeles för lite om hur lagen tillämpats i Sverige för att kunna säga bu eller bä (någonting säger mig att jag kommer bli mer än väl upplyst om detta, förmoldligen senare i denna tråd får man gissa...)

Tack för lästipsen, slutligen. Det var någon grej där jag inte hade läst. Men jag förbehåller mig nog rätten att fortsätta tycka saker på min privata blogg ändå...

(Jag var alltså inte ironisk ovan, jag tackar verkligen för lästipsen. Det är alltid kul att sätta sig in i nya saker och argument.)

Anonym sa...

Det är det här som varken du eller lagstiftaren förstått, du skrev: "Men att det i sig finns en lag som förbjuder försäljning av produkter som syftar till att möjliggöra brott mot andra delar av samma lag - det är i sig inget märkligt".

Det du skriver är inte vad lagen gör. Men lagstiftaren tror säkert som du skrev ovan, det betvivlar jag inte. Men lagstiftaren har i sin okunskap och ovilja att ta till sig expertis (man frågar inte volvo-försäljare om vilken bil som är bäst) skapat en en lag som förbjuder publicerande av metoder som möjliggör ett i samma lag fullt legitimt användande av egen egendom. "Norge-exemplet" tog jag för att tydliggöra just eftersom de inte hade den lag vi har idag, "Norge-exemplet" hade kunnat ske i också sverige vid samma tidpunkt och fått samma resultat eftersom vi då inte hade den lag vi har idag. Jag tog också exemplet för att visa på vad bolagen vill och hur vår lagstiftare gått dem till mötes (med resultat att ett övervaknissamhälle måste införas för att kunna upprätthålla lagen). Å det är mycket riktigt främst amerikanska musik och film bolag som stått för lobby arbetet bakom både upphovsrättförändringarna på EU-nivå och mycket av de förändringar som man bla. försöker motivera med terrorism och polis-effektivisering.

Att det sedan inte finns svenska exempel på baksidorna ännu är ju ganska naturligt, dels är lagen ny och dels är sverige ett lilleputtland i sammanhangen. Det skulle ju förvåna mig om du inte redan förstod det, vilket ger en ledtråd till din retoriska fråga, sånt är inte snyggt, så din fråga är för mig bara ett slaskargument och billig retorik. Men bör ju självklart inte lagstifta på försök utan att ens lyfta blicken och se vad hänt i andra delar av världen där samma lagar redan införts, bara för att vinna retoriska poäng, det skulle i stort vara moraliskt lika allvarligt som landsföräderi. Idag har vi tyvärr i stora drag importerat USAs DCMA (Digital Milennium Copyright Act), så exempel på problem saknas inte, tvärt om (använd Google), och vi kommer tids nog att få uppleva baksidorna med det. George Santayana skrev: Those who do not learn from history are doomed to repeat it.

Jag brukar ibland slänga in detta i diskussioner för att underlätta det upphovsrättsliga "tänket", dessa frågor bör en domstol kunna svara på vid tvist:

1. Vad består verket ifråga utav?

Man kan inte ha upphovsrätt på något icke existerande, annars skulle vi öppna för upphovsrätt på oskrivna böcker = upphovsrätt på idéer och snudd på tankeförbud i vissa fall. Det skulle få allvarliga konsekvenser för yttrandefriheten och tillgången på utvecklingsbara idéer (mjukvarupatent liknar detta sett ur programerarens synvinkel, ungefär som upphovsrätt på oskrivna böcker där någon har ensamrätt på iden till bästsäljaren denne bara kanske kommer att skriva nån gång).

2. Är detta ett verk?

Att nån skriver en kort alldaglig mening på tre-fyra ord gör ju inte att denne kan stämma andra som som skrivit samma mening. Med verkshöjd menas normalt att ett verk inte skulle ha kunnat framställas snarlikt av två personer oberoende av varandra. En domstol
ska inte bedöma om en viss stil eller trend skall vara skyddsvärd, det skulle ju vara bedrövligt om domstolar avgjorde vad som är konst och inte. Upphovsmannen behöver inte ens vara vid sina sinnes fulla bruk vid skapandet. Tom. LSD-påverkade hårdrockare på 70-talet fick upphovsrätt för sin musik och erkändes som skapare.

3. Har ett intrång begåtts i upphovsrätten?

Den uppenbara kärnfrågan.

4. Om intrång föreligger, har då en tillräckligt betydande del av verket kopierats/plagierats/framförts osv..?

Om jag skriver "Sicken jädra smäll" i en text så betyder det inte att jag kopierat manuset från Jönssonligan - alltså en variant på punkt 2, varje liten detalj av ett verk behöver inte vara ett verk i sig, tänk på alla rocklåtar som bygger på samma tre accord - frågan är alltså: Har verket kopierats/gjorts tillgängligt osv.. eller bara delar som rimligen inte åtnjuter upphovsrätt? Det finns ju också en citaträtt.

Överför nu ovan på kringång av skyddsåtgärder där verket redan är lagligt införskaffat och kringgåendet endast sker i den privata sfären. Fundera sedan lite på upphovsmannen som publicerar metoden och TRIPS trestegstest och dess artikel 13 vilket förbjuder oss att lagstifta på ett sätt som inverkar menligt på upphovsmannens legitima intressen. Som jämförelse: att bestämma var eller hur eller i vilken egen maskinell egendom som ett inköpt verk avnjuts är inte ett legitimt intresse för upphovsmannen i upphovsrätten.

//Steelneck

Johan Sjölander sa...

Hej Steelneck, ursäkta att jag inte hunnit svara tidigare. Vill bara säga att flera av dina resonemang är intressanta - utan att riktigt förstå vari en eventuell oenighet oss emellan består i. Självklart måste en upphovsrättslig lagstiftning ta hänsyn till vad ett verk är (verkshöjd), göra avvägningar mellan allmänhetens intresse av att ta del av information och upphovsmannens rätt till kontroll över det egna verket, etc, etc. (Jag tror också vi är överrens om att en "amerikansk" utveckling av den svenska lagstiftningen vore ytterst olycklig. Jag kan också hålla med om att det finns en del olyckliga tendenser till "amerikanisering" av det svenska samhället när beslut som tidigare varit poltiska istället blir en fråga om juridik som gäller helt andra områden än immaterialrätten - när det gäller offentliga upphandligar exempelvis. Det gäller det att vara vaksam på, och även föra en offentlig debatt om såklart.)

Sedan när det gäller den fråga som debatten kommit att koka ner till, om "mixtrandet". När jag förstår dig nu så är det du uttrycker en oro för att en lagstiftning vars motiv du verkar tycka vara i grunden legitima ska utnyttjad i andra, ej legitima, syften av branschen etc.

Det vore i sådana fall olyckligt. Men vi kanske kan återkomma till den diskussionen när vi vet mer om hur den svenska lagstiftningen kan komma att tolkas, i praktiken.

För övrigt förstår jag inte ditt resonemang om hur lagstiftaren å ena sidan kan ha - som du verkar mena - fullt legitima intressen bakom de lagar man stiftar och å den andra samtidigt kan göra sig skyldig till, vad var det du skrev, landsförräderi. Men det kanske är en annan femma.

Anonym sa...

Vi har redan importerat amerikansk lagstiftning, de har "beställt" det av europeiska politiker som lydigt lyder husse. De senaste förändringarna i EU rörande upphovsrätten är en ren kopiering av DMCA. I vissa fall har vi tom gått längre som t ex. upphovsrätt för fakta i databaser.

Men jag avslutar denna diskussion, det är antagligen det du vill med tanke på de rent retoriska mistolkningarna som jag gissar syftar till att få färgen framför prestigens hörn att torka fortare. Lev lycklig i ditt paradis.

Anonym sa...

Jag är förstås emot att upphäva upphovsrätten. Du tog upp en intressant sak när det gäller läkemedelspatent. Å ena sidan måste människor få tjäna pengar på sina uppfinningar, men samtidigt är det näst intill en mänskilghet att vara frisk. Låt alltså staten, EU eller FN ta över ansvaret för läkemedelsframställning.