måndag, januari 09, 2006

Tony Blairs avgång

Att det är en tidsfråga innan Tony Blair träder tillbaka är ingen nyhet. I gårdagens BBC-intervju är det trots fokus på efterträdarfrågan dock ingen resignerad och trött partiledare och premiärminister som framträder. Snarare slås man av hans energi och entusiasm. Nu är det ett av Blairs adelsmärken, förmågan att gå igenom teverutan och utstråla kraft. Säkert är han betydligt mer sliten innerst inne än han vill ge sken av. Men det är inte utan att man frågar sig; kommer han verkligen att fullfölja? Kommer han att avgå?

Om det är så, tyder alltså åtminstone detta senaste utspel på att det verkligen blir finansministern Gordon Brown som helt väntat tar över rodret. Blair lyfter rätt obekymrat fram Brown som sin efterträdare. På frågan om inte arbetarpartiet bör ta efter de konservativa och också eftersträva en generationsväxling svarar han nekande; det behövs inte. Erfarenhet och förnyelse är istället receptet.

Vilka vägval en ny labourledare gör är naturligtvis avgörande, inte bara för Storbritannien, utan för hela den europeiska socialdemokratin. Blair gör sitt bästa för att tona ner skillnaderna politiskt mellan sig själv och den tilltänkta efterträdaren. Det är tämligen naturligt. Samtidigt pratar han om vilka möjligheter de konservativas försök till nyorientering innebär. När högern försöker kopiera vänsterns agenda, ger det vänstern utrymme att höja sig ytterligare ett steg (en tanke som går att tillämpa även här hemma, för övrigt.)

Hur vill Gordon Brown höja Labour? Det är en fråga vi kommer att få anledning att återkomma till under åren som kommer.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Kul att vara länkad hos dig!!! Jag länkar gärna dig... *S

Johan Sjölander sa...

Al right! Man tackar...

Anonym sa...

Har svårt att förstå ditt vurmande för Blair eftersom han ligger långt till höger om alla svenska "borgerliga" partier.

Så mycket för "högerspöken"!

"När högern försöker kopiera vänsterns agenda, ger det vänstern utrymme att höja sig ytterligare ett steg"

Vi kanske först bör minnas att New Labour i princip skrotade allt gammalt skit som sossarna fortfarande håller som heligt. Tories är idag patetiska, men det beror på att New Labour har tagt alla vettiga idéer från Tories och kombinerat detta med.. Blair! När Tories får en bra ledare så är det deras tur att ha makten. Så fungerar det i ett land där man inte är paniskt rädd att rösta på oppositionen! Svenskarna kanske skulle prova på detta någon gång ibland?

Johan Sjölander sa...

Jag vet inte om jag "vurmar" för Tony B direkt. Mycket av hans politik - med avgifter till högskoleutbildnignar etc - känner jag mig främmande inför (hans engagemang mot världens fattigdom är däremot riktigt bra). Däremot är han en skiclig politiker, och vad som händer med Labour post-Blair av intresse även för oss svenskar.

Sedan kan man konstatera att mycket av förnyelsen han genomförde handlade om att annamma sådant de svenska socialdemokraterna gjort för länge sedan (läs Giddens t ex).

Till sist vet jag inte om det där med rädsla för att rösta på oppoistionen. Hur länge har Labour suttit? Hur länge satt Tories innan dess? Hur länge var det sedan Sverige bytte majoritet senast? Hmmm...

Anonym sa...

Istället för att "Hmmm":a menande så kanske du kan presentera siffror som sträcker sig någon mansålder bakåt i tiden?