En riktigt bra journalist måste ibland kunna upprätta ett riktigt djupt och förtroendefullt förhållande som man sedan sviker. Att Erik ”Figge” Fichtelius inte skulle klara av detta var den misstanke som för några år sedan i praktiken tvingade ut honom i den journalistiska kylan. Man kan inte vara så nära en maktens man som statsminister Persson under så långt tid utan att låta sig korrumperas, hette det. Integriteten var hotad, SVT käkade mat med Persson, exit Figge.
När dokumentären som blev resultatet av de tio årens filmande och samtalande nu visats, är det väl ingen som kan påstå att det är någon tillrättalagd kompisproduktion. Allra minst intervjuobjektet själv som i morse går ut i en artikel på Brännpunkt och kraftigt ifrågasätter den ”snuttifiering” som gjorts.
Vad Persson skäller på är nu inte mest Erik Fichtelius som person, utan mer SVT som bolag. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på Truman Capote. I inte minst den filmatisering som för några år sedan drog fulla hus runt om i världen var vinkeln just denna; författaren som trängde sig innanför skalet på den dödsdömde mördaren, byggde upp ett förtroende, en vänskap, som han sedan övergav totalt för att i sin bok ”In cold blood” kunna ge vad han uppfattade som en verklig bild av vad som hade hänt.
Och parallellen är säkert både orättvis och överdriven. Men ändå. I vissa av sekvenserna i dokumentären får jag ändå känslan av att Persson faktiskt talar med en god vän, inte en journalist. Dokumentärsessionerna känns som någon sorts andningshål, tider för reflektion. Och nu på morgonen; den kraftiga irritationen över att dessa funderingar, denna öppenhet, processats och tvingats in i ett nödvändigt journaliskt format.
Nu tror jag inte Erik Fichtelius någonsin ljugit för Persson om hur materialet ska användas. Göran Persson är också rimligen mer införstådd i hur moderna media fungerar än de obildade mördarna i Capotes bok. Men paradoxalt nog är Fichtelius väg tillbaka in i värmen beroende av i hur stor utsträckning han lyckas distansera sig från en person som vad det verkar under lång tid betraktat honom som sin förtrogne. Och det finns faktiskt någon typ av drama där, också, värt att reflektera över.
Läs Göran Perssons artikel här
Läs mer om efterspelet här, här, här, här och här
Andra bloggar om: Erik Fichtelius, Göran Persson, ordförande persson, svt, Truman Capote, in cold blood, capote, journalims, media och annat intressant
2 kommentarer:
Intressant vinkel! Jag är själv ljupt imponerad hur Capote lyckades "sticka kniven i ryggen" på den mördare som han verkade ha ett sånt förtroligt förhållande med.
Relationen Fichtelius-Persson kanske inte var lika djup, men det måste ju vara att ha en helt profisionell roll i alla lägen under ett så långt projekt.
Skicka en kommentar