Två gamla tidningsrävar – Bertil Torekull och Lars Bringert – lyfter på den stora morgontidningens debattsida idag upp frågan om vilka konsekvenser Internet i allmänhet och bloggandet i synnerhet får för vår dagspress. Deras slutsats är att det största hotet mot dagspressen är den själv – nämligen i form av dåligt självförtroende.
Jag var utomlands när den stora bloggstriden rasade här i landet för några veckor sedan (nu tänker jag på den debatt som uppstod runt Carl Bildts bloggande och oviljan att ge Magnus Ljungkvist äran för sina avslöjanden om Bourelius). Men om man som jag stod helt främmande all denna känslomässiga reaktion ett bloggande statsråd väckte, så ger dagens debattartikel något av en stämningsbakgrund.
För det är klart; om man ser Internet och bloggandet som början på slutet för det tryckta ordet så vore det minst sagt bekymmersamt. Men nu är det ju inte så. Och dagspressens styrka är inte att kleta färgklickar på ett papper, utan förmågan att formulera, analysera – eller som Torekull/Bringert uttrycker det – att använda Ordet.
Denna förmåga blir inte mindre värd för att vi är fler som söker information och själva vill formulera oss på Internet. Som Aftonbladet, Dagens Industri och tydligen också Verldens Gang i Norge kan visa; det går också att tjäna pengar på en offensiv nätstrategi. Här tycker jag att dagens skribenter landar rätt. Om dagspressen ska överleva måste de fokusera på vad de kan bäst; och utnyttja detta i ett nytt tekniskt landskap (istället för att på ett felaktigt sätt anpassa sig till landskapet, alltså).
Och det får mig på ett personligt plan att må bra. Mitt eget lilla plitande på nätet innebär alltså inte att jag undergräver det fundament den fria pressen vilar på. Jag kan tryggt blogga vidare. Och om det går åt skogen för dagspressen är det faktiskt deras eget fel.
Läs hela artikeln här
Andra bloggar om: media, dagspress, bloggosfären, DN och annat intressant
1 kommentar:
I ett läge då borgerliga tidningar dominerar, ska vi inom vänstern sörja eller vara glada över de ekonomiska svårigheterna de står inför?
Marknaden för ord/tankar drabbas just nu av en gigantisk utbudschock. En stor del av det nya utbudet är gratis (bloggar etc). En mindre del, men fortfarande stor, av bloggarna håller samma eller bättre kvalité som dagstidningarna.
Endast vår (konsumenternas) lathet och varumärkenas (DN,SvD etc) styrka håller uppe mediekoncernerna. Varumärkena kommer dock antagligen erodera snabbt. Desperationen hos dessa företag märks på så enkla sätt som att allt färre betalar fullt pris för prenumerationer längre (jag har själv aldrig betalat mer än 75% av priset för DN). Vad är styckkostnadspriset för papper+tryck? Dit är priset på väg.
Utan att lägga någon värdering i det: jag tror det blir svårt i framtiden att ta betalt för publika ord/idéer/tankar, oavsett kvalité. Nya former för finansiering måste i så fall till.
Antagligen kommer ordproduktionen rationaliseras; automatiseras. En mycket stor del av den text som skrivs idag kommer genereras av maskiner (datorer). Idag är det fortfarande science fiction men det är bara en tidsfråga. I någon mån ser man detta redan idag även om det fortfarande är människor som copy-pejstar manuellt och gör små tillägg.
Vi kommer se nyhetsnotiser, debattartiklar etc som är datorgenererade och vi kommer inte se skillnad.
Är det en dystopi? Nej. DNs ledarsida, nyhetssidor, debattartiklar etc kommer produceras på detta nya sköna sätt medan (viss) skönlitteratur måste förbli producerad av människan.
Inför val kommer människor (kanske partimedlemmar) låna ut sina namn till tillfälliga och automatiskt genererade bloggar för idéspridning. En ordens översvämning väntar men det innebär ingen dramatisk förändring mot idag.
Det finns mer att säga men ....
//
Skicka en kommentar