Till att börja med blir det naturligtvis lite kul att finansminister Anders Borg i en intervju som publiceras på onsdagen säger att förmögenhetsskatten inte kan avskaffas eftersom det främst skulle gynna de rika och det om det ska göras krävs en fullständig finansiering, samtidigt som alliansens partiledare samma dag i en annan tidning går ut och slår på stora trumman för att förmögenhetsskatten ska avskaffas eftersom det gynnar alla och trots att det saknas en fullständig finansiering.
Men man kan också fundera över varför detta läge uppstått. För självklart var Borg på onsdagen med på regeringens nya linje. Och lika självklart kunde han inte i en intervju som gjordes några dagar tidigare släppa den bomb som var avsedd att brisera på DN-debatt några dagar senare. Men frågan är ändå varför han då argumenterar som han gör?
För faktum är ju att Borg har helt rätt. Ofinansierade skattesänkningar som främst gynnar de rika är inte en sund politik. Denna analys gjordes uppenbarligen också av Anders Borg på finansdepartementet när han rent sakligt som finansminister analyserade situationen. Men någonting fick honom, och de andra i regeringen, att trots detta byta fot.
Vad detta någonting kan ha varit? Ja, jag undrar om det inte har att göra med en sak som jag tidigare tagit upp. Läshänvisning; tänk populism, kärntrupper och desperation. Texten hittar du här.
Läs mer om Anders Borgs utspel i privata affärer här, eller DN här.
Andra bloggar om: politik, Anders Borg, förmögenhetsskatt, regeringen, alliansen, opinionssiffror och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar