Där jag växte upp hade vi ingen egentlig överklass. I villaområdena som omringade Vällingby fanns det visserligen nyrika, en strävsam medelklass, husägare som ville upp. Men ingen överklass (även om en av killarna i min parallellklass på högstadiet faktiskt försökte lägga sig till med Lidingödialekt, jo det är sant.)
Att det fanns en verklig överklass fick jag upp ögonen för långt senare. Precis som många andra ställde jag då ofta denna ”äkta” överklass i relation till den ”uppkomlingsklass” jag själv hade sett och känt av. Och jämförelsen utföll alltid till en tänkt överklass fördel. Sedan dess har jag sett en del fylla på Gotland och runt Stureplan, och det mystiska skimret har väl något mattats för uttrycka sig försiktigt. Bakom illusionen av bildning och uppfostran har istället en vulgär och vräkig verklighet allt som oftast trängt sig fram.
Men nu är överklassen på väg ut i ljuset. Svenska dagbladet gör en spaning och konstaterar att trenden nu är att skildra de övre samhällskikten – kanske beroende på konjunkturen. Och jag ser framför mig en dubbel process, där överklassen kommer att fungera samtidigt både som förebild och som provokation (ungefär som yuppisarna gjorde på 80-talet.)
För så är det. Även en skurkaktig figur som finansmannen Gekko i Oliver Stones Wall street blev på det galna 80-talet till idol för vissa. Och oavsett vilket det politiska syftet med att lyfta fram överklassen är så är tidssignalen tydlig. Detta är överklassens tid, detta är Carl Bildts och hans gelikars tid.
Det svenska klassamhället lever. Det kan väl om något vara en nyttig påminnelse som denna överklasstrend ger oss.
PS: Läs för allt i världen också gärna Jan Kallbergs bloggkommentar till artikeln ovan, den säger så oerhört mycket mer än bloggaren förmodligen har tänkt sig. DS
Andra bloggar om: överklass, trender, kultur och annat intressant
1 kommentar:
O.K. om vi tala överklass och översitteri:
Sosseadeln är i alla fall värst på hyckleri! Gamla gubbar som valsat med tyranner och terrorister och tror sig ha varit för något gott. Trogna dito anhängare som inte tål att man ifrågasätter sossars gamla ageranden, utom när det gäller egna intressen.
Den ende av Europas statsministrar som hyllade Arafat med sin närvaro på begravningen hyllade som sig bör Arafats svenske kompis och förespråkare i sitt avskedstal häromdan. Det hör väl till etiketten att hylla bortgångna vad de än har sagt och gjort, sa det är bara att acceptera.
Men här får du mentalt citera din treordiga vers av Thåström:---,---,---!
Ni unga borde lära er av di gamles misstag. Socialdemokratien måste agera etiskt och anständigt! Annars förlorar det sin själ.
Skicka en kommentar