Minnen av Dylan

Jag har aldrig varit något stort Bob Dylan-fan. Inte så att jag har något emot honom, tvärtom, jag har några skivor som jag till och från lyssnar på. Men jag har liksom aldrig blivit frälst. Som ni förstår tillhör jag alltså inte de som betalade upp till 4000 kronor för en svartbiljett till tisdagens konsert på Debaser, och inte hade jag fått tag i någon biljett på annat sätt heller.

När jag nu sitter och läser recensionerna i våra tidningar kommer dock ett minne av rockpoeten tillbaka. Det var på Roskildefestivalens 25-årsjubileum (tror jag väl att det var), och Dylan spelade i skymningen. Jag var där, rätt långt bak, och satt med min blivande fru och några goda vänner och kunde inte låta bli att fångas av den smått fantastiska stämningen. Tänk er ett jättelikt fält, där tusentals människor sitter andäktigt lyssnande, många av dem runt små improviserade (och antagligen fullkomligt livsfarliga) lägereldar.

Det hela höll dock på att sluta i förskräckelse. Precis efter spelningen sprang vi på några av mina vänner från skolan där hemma (jag spelade under en period trummor i deras band), med ett låt oss säga utvecklat musikintresse. Eftersom jag inte kunde låta bli att retas och eftersom Dylan precis rivit av en vill jag minnas makalös version av ”Knocking on heavens door”, utbrast jag med spelad entusiasm hur häftigt jag tyckte det var att Dylan hade kört en Guns n Roses-cover.

Och nu kanske jag överdriver en smula, men förutom det gränslösa förakt och den närmast chockartade bestörtningen som lyste ur de förbluffade ögonen på mina bandkamrater över att någon kan vara så obildad, så undrar jag om det inte var väldigt nära att jag åkte på en smäll där. Men som tur var insåg jag vart det var på färde och skyndade mig att försäkra att det bara var ett skämt jag hävt ur mig.

För herregud, det vet väl alla att ”Knocking on heavens door” ursprungligen är en Led Zepplin-låt. För mer om Dylan i Stockholm kan jag rekommendera svenskans eller dn:s recensioner. Eller varför inte denna text på Enn Kokks blogg, du får gå ner något i kommentarerna men då får du å andra sidan en mycket initierad beskrivning av gårdagens spelning.

Andra bloggar om: Bob Dylan, roskilde, minnen, nostalgi, skämt, musiknördar och annat intressant