lördag, mars 17, 2007

Vad innebär Mona för partiet?

Den som inte tror att valet av partiledare spelar roll behöver inte gå längre än till skiftet från Bo Lundgren till Fredrik Reinfeldt i moderaterna för att förstå att riktigt så enkelt är det inte. Inte minst i dagens genommedialiserade verklighet spelar den yttersta företrädarens personlighet och profil tvärtom ofta en avgörande roll. Väldigt många människor kommer i valet 2010 sätta ett likhetstecken mellan socialdemokratin och Mona Sahlin, precis som man i fjol satte det mellan partiet och Göran Persson.

Som politiskt engagerad socialdemokrat på en helt annan nivå kan jag ibland tycka att detta är lite orättvist. Precis som också underströks av såväl den avgående som den tillträdande partiordföranden under förmiddagens tal på den extra partikongressen; partiet är större än bara en person – även om det ibland inte känns så.

En av de förväntningar som finns på Mona Sahlin är också ett nytt ledarskap som bättre ska spegla detta. Jag tror det finns två sätt att tolka dessa förhoppningar. Det ena är att man hoppas att Mona ska lyssna på just de egna åsikterna, och driva partiet i den riktning man själv anser önskvärt.

Och det andra, som jag själv ansluter mig till, är att vi på riktigt ska förmå höja taket i organisationen och ge utrymme för en smula mer av individualism. Som Göran Persson uttryckte det i sitt tal; att vara socialdemokrat innebär egentligen inget annat än att man befinner sig i det breda fältet från ”vänsterpartiets högerflank till folkpartiets vänsterflank”, och jag tycker att det är gott så. Jag hoppas att Mona i sitt ledarskap på alla sätt, via inte minst utnämningar och andra viktiga signaler, är beredd att visa att hon omfamnar denna bredd och ser det värde den tillför rörelsen.

Nu är inte detta så lätt som det låter. För det måste också finnas gränser, och det måste inte minst gentemot väljarna vara tydligt vad som faktiskt är socialdemokratin linje. Men ska vi inte falla tillbaka och bli ”ett parti bland andra” är det en utmaning vår nya partiledare måste ta sig an. Jag önskar henne all lycka i det arbetet.

Läs mer om valet av Mona Sahlin här och här

Andra bloggar om: , , , , och annat intressant

1 kommentar:

Anonym sa...

Med Mona får nog S behövlig frisk vind i seglen men hon har förmodligen inte kompetensen och förmågan att leda Sverige som en presumtiv statsminister. Där krävs det ett helt annat handlag, fingetoppskänsla och en bildad bakgrund, och det saknar Mona. Alla hennes mer eller mindre märkliga och otroliga uttalanden genom åren vittnar om detta. Om S vinner nästa val så hoppas jag man tillsätter en statsminister med den kompetens som krävs för uppdraget. För att få med sig sympatier och respekt även från väljare på den borgerliga sidan och näringslivet krävs det mer än "att kunna prata som folk gör". Vi får se hur det går.